Värdegrund
Problemet med LSS är inte otydlighet eller kostnader! LSS är en pluslag för ett fåtal funktionshindrade som ”behöver mer för att få lika”, som det sas i propositionen.
Det vill säga: vår socialtjänstlag räckte inte till för att dessa skulle få goda levnadsvillkor.
Lagen är mycket individorienterad och innehåller specifika insatser för en utvald grupp. Målet är att kompensera för personkretsens funktionsnedsättningar så att de ska kunna leva ett liv så likt alla andras som är möjligt.
Kostnaden för LSS per invånare i varje kommun via utjämningssystemet är ca 11 kronor per dag, vilket knappast ger fog för medias påstående att ”LSS är för dyrt”!
Jag kan inte heller se vad som i lagen är otydligt, till exempel i 5 § text:
”Verksamheten enligt denna lag skall främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som avses i 1§. Målet ska vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra.”
Och i fortsättningen i andra delen av 7 § text:
”Den enskilde skall genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor. Insatserna skall vara varaktiga och samordnade. De skall anpassas till mottagarens individuella behov samt utformas så att de är lätt tillgängliga för de personer som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv.”
Debatten i media och hos kommunernas ansvariga, att kommuner inte har tillräckliga resurser och att LSS skall övertas av staten eller skrivas om till en del av SoL– handlar mer om våra attityder i samhället som ändrats sedan slutet av 1980-talet när lagen formades.
Som en pappa skrev i en insändare i Dagens Nyheter:
”Vi behöver inte mer pengar i plånboken eller ROT-bidrag som ökar villans värde. Vi, liksom många familjer i vår situation, vill mycket hellre att våra barns lagstadgade behov blir tillgodosedda. Utan kamp.”
Jag tror att de flesta av oss inte ser detta samband, mellan skattelättnader och nedrustning av vår välfärd, som denna pappa. Men sambandet finns naturligtvis. Eftersom kostnaden för LSS egentligen inte är stor, jämfört med mycket annat i samhället, så vill jag påstå att problemet snarare är förändrade attityder till personer med funktionsnedsättningar.
Vad är orsaken till att detta är svårt att förstå? Att klyftorna har ökat mellan rika och fattiga vet vi. Har det också medfört att vi blivit mer missunnsamma? Konsekvenserna i kommunernas LSS-verksamheter är tyvärr lätt att se i ständiga besparingar, nya små institutioner, indragna kontaktpersoner, ”kommunarrest”, tvångsflyttningar, nya merkostnader, som är några exempel vi läser om. Men främst ser vi det i Förvaltningsrätten som verkar strunta i LSS intentioner och förarbeten. Samt i att ansvariga politiker blundar för misstolkningar av lagen.
En ansvarig minister sa i INTRA nr 2, 2015 att det ”inte är regeringens uppgift att tolka lagstiftningen”, men glömmer sedan att tala om att det är regeringens uppgift att se till att lagar fungerar som det var tänkt.
Hon vill tydligen inte göra något åt uppenbara misstolkningar av LSS intentioner hos domstolarna. Hon och hennes föregångare har haft många tillfällen att korrigera lagen, på samma sätt som regeringen gör till exempel när det gäller skattelagstiftningen, när dessa lagar inte fungerar som tänkt!
Det gör mig fundersam hur samhällets värdegrund i funktionshinderpolitiken har utvecklats!
