Vårdföretagarna ryter till: ”Kommuner måste garantera LSS-boenden”

Vårdföretagarna tar strid för människors rätt till LSS-boende.

I en rapport idag går man till angrepp mot kommuner som snålar och fördröjer.

Vårdföretagarna kräver högre viten, stopp för tvångsflyttar och förbud mot tidsbegränsade beslut.

Vårdföretagarnas webbsändning

Höjer tonläget mot kommuner

Vårdföretagarna höjer tonläget mot kommunerna idag, 26 maj 2026, när man släpper rapporten ”Ojämlika rättigheter – var du bor avgör om du får en LSS-bostad”, som skrivits av Björn Arnek och Johan Lahne.

Rapporten visar att andelen invånare med LSS-boende varierar kraftigt mellan kommunerna.

Färre än 2 av 1000 invånare hade LSS-boende i 44 undersökta kommuner medan andelen var dubbelt så hög i 38 kommuner. ”En så stor skillnad är svår att förklara enbart med variationer i invånarnas behov”, anser rapportförfattarna.

Skillnaderna kan inte heller förklaras av att vissa kommuner satsar mer på andra LSS-insatser. Tvärtom finns ett tydligt samband mellan antalet personer med en boendeinsats enligt LSS och kommunernas totala kostnader för LSS-insatser.

Många kommuner har brist på LSS-boenden, särskilt gruppbostäder. År 2025 uppgav 44 procent av kommunerna att behovet inte täcks. Detta motsvarar 52 procent av de kommuner som svarade.

575 anmälningar om beslut som inte verkställts

Under 2025 fick IVO hela 575 anmälningar om att boendebeslut inte hade verkställts i tid.

Sex av tio kommuner uppger att de inte kan bedöma om behovet av LSS-boenden uppfylls inom fem åren.

Vårdföretagarna ifrågasätter om det kommunala utjämningssystemet för LSS fungerar bra:

”Systemet utgår från att skillnader mellan kommuner speglar geografiska variationer i behov. Om skillnaderna i stället beror på att kommunerna gör olika strikta behovsbedömningar riskerar systemet att förstärka omotiverade skillnader.”

Vårdföretagarnas 6 förslag

1. Inför en nationell LSS-inspektion

För att öka likvärdigheten och stärka rättssäkerheten behövs en tydligare och mer sammanhållen tillsyn som inte enbart fokuserar på verksamheten (boendet) utan även själva myndighetsutövningen. En nationell LSS-inspektion bör ges i uppdrag att systematiskt granska kvalitet, rättstillämpning och tillgång till insatser i hela landet. Den bör kunna identifiera brister i myndighetsutövningen, följa upp beslut och bidra till att lagstiftarens intentioner efterlevs.

2. Höj vitesbeloppen för ej verkställda beslut

Flera kommuner väntar med att verkställa biståndsbeslut. Det måste kosta mer att vänta än att bevilja en insats. Vårdföretagarna kräver därför kraftigt höjda avgifter för icke verkställda beslut.

3. Inför en nationell boendegaranti

Kommuner som inte kan erbjuda en plats på ett boende i den egna kommunen måste vara skyldiga att erbjuda plats i andra närliggande kommuner. En individ som vill bo kvar i sin hemkommun måste dock ha rätt att göra det.

4. Förbjud tidsbegränsade boendebeslut

En LSS-bostad är ingen tillfällig behandlingsinsats. Det är en grundläggande rättighet. När beslut tidsbegränsas skapas oro och otrygghet hos både personen med funktionsnedsättning och hos de anhöriga, och kommunerna skjuter problemet framför sig. Det är kortsiktigt och leder till att nödvändiga beslut om nybyggnation av LSS-bostäder ute-blir.

5. Stoppa tvångsförflyttningarna

Människor med omfattande funktionsnedsättning förflyttas mellan kommuner mot sin och sina anhörigas vilja – ofta med minskade insatser som följd. Det är oacceptabelt. Flytt ska ske på grund av eget önskemål, inte för att kommunen vill spara pengar.

6. Ställ lika höga krav på LSS-boenden oavsett huvudman

Alla som bedriver LSS-verksamhet ska följa samma regelverk, oavsett om det är en privat utförare eller en kommun. I dag omfattas endast privata utförare av tillståndsplikt, vilket bland annat innebär krav på föreståndarens kompetens och storleken på boendet. För kommuner räcker med att anmäla start av verksamhet till IVO. Det bör inte vara möjligt för kommuner att frångå regelverk och praxis. För att säkerställa en jämlik kvalitet bör IVO tillsyna alla verksamheter under första verksamhetsåret.