Vem bryr sig om LSS-gruppens ekonomi?
DEBATT. Det är hög tid att fokusera på LSS-gruppens ekonomi, eller snarare brist på sådan. Man kan inte ha goda levnadsvillkor om man är fattig.
Under åren 2013-2014 var jag med i arbetsgruppen som tog fram FUB:s rapport ”Fångad i fattigdom”. På min lott hamnade att ta fram information om inkomst, bidrag och skatter. Jag blev varse vad som orsakade de ekonomiska problemen för LSS-gruppen. De bestod i stagnerande inkomst samtidigt som de stora utgifterna för gruppen ökade. Speciellt hyreskostnaden för en lägenhet på gruppbostad. Jag uppmärksammade de stora skillnaderna som finns i olika delar av vårt land. Det är nog en anledning till att rapporten inte fick det genomslag vi hade hoppats, inte ens inom FUB.
Det största ”sänket” för LSS-gruppens ekonomi är den accelererande hyreskostnaden för en lägenhet i gruppbostad. Utöver det har HFD, mot vad som står i lagen, möjliggjort för snåla kommuner att ta betalt för gemensamhetsutrymmen av de boende i gruppbostad. Samtidigt har byggkostnader ökat med till exempel drygt 80 procent i Storstockholm och markkostnad har flerdubblats på de senaste 10 åren.
Naturligtvis skiljer sig detta kraftigt över landet, men tyvärr är detta inget våra makthavare låtsas om! Inkomsten (aktivitets- och sjukersättning) är lika oavsett var du bor och likaså systemet för bostadstillägg. Rättvist? Med tanke på att vår grupp i princip har kommunarrest och i princip där blir tilldelad bostad, blir det enligt mitt förmenande orättvist!
Vi i FUB var dock inte de första som påpekade de ekonomiska problemen för LSS-gruppen. I tre statliga utredningar har det tidigare påpekats, ”Brist på brådska” och ”Möjlighet att leva som andra” från LSS-utredningen 2008 samt ”Alltjämt ojämlikt” av Socialstyrelsen år 2010.
Dessa utredningar hamnade, som vår nuvarande minister Annika Strandhäll påpekade i SR P1 Plånboken från april 2016, i frysen på departementet under alliansens styre. I intervjun lovade hon ”att titta närmare på….” och utlovade förbättringar på inkomst och bostadstillägg. Hon förstod även problemet med hög skatt som jobbskatteavdragen skapat, men utlovade där inga direkta förbättringar för andra än ålderspensionärer? Det var många vackra ord, men lite verkstad!
I SR P1 Klartext i september i år togs problemen om funktionshindrades ekonomi upp igen. De visade att under de senaste 10 åren har inkomsten för löntagare ökat med 33 procent. Medan de för gruppen med aktivitets- och sjukersättning bara stigit med 11 procent. Detta innebar i kronor per månad en skillnad med 7700 respektive 700. Man var väldigt tydlig med att det var regeringen som bar ansvaret.
Att pengarna, för de som bor i gruppbostad, inte räcker till för nya bostäder i storstadsområden, utan att de går back flera tusen per månad är lätt att räkna ut, om man vill! Om du har en hyra på 7500 kronor exklusive el får du en egen kostnad på ca 3000 kronor efter maximalt bostadstillägg. Din nettoinkomst är ca 7000 kronor. Konsumentverket räknar i sin kalkyl på övriga kostnader på 6500 kronor. 7000 minus 3000 minus 6500 ger ett underskott på 2500 kronor varje månad. De poster i KV:s budget som du kan avstå från är: hemutrustning, kläder, mobil, fritid, och ute-mat, tillsammans runt 2000 kronor. Men det räcker inte och inte blir det ett liv som andra och absolut inte med goda levnadsvillkor. Underskottet får täckas av anhöriga liksom klädköp och fritidsaktiviteter.
Detta vet våra makthavare idag, men LSS-gruppen är, som liten väljarbas, inte prioriterad.
Det är möjligen förståeligt, men inte att makthavarna struntar i LSS-lagens övergripande mål.
De löften som nu finns i regeringens budget 2018 med 300 kronor brutto mer i inkomst (från 1 juli) och max 470 kronor mer i bostadstillägg, vill våra allianspartier inte godkänna (enligt vad jag just läst) till förmån för fler skattelättnader till de som redan har det bra, medel- och höginkomsttagare!
