Vem kan man lita på?
Mikael Wiehe skrev visan ”Vem kan man lita på” i början av 1970-talet. Visan har den återkommande refrängen ”vem i hela världen kan man lita på?” – något jag som förälder undrat över sedan min son föddes i mitten av 70-talet.
Som förälder till ett svårt funktionshindrat barn tror du naturligtvis att samhället skall ställa upp till din hjälp. Men så är det inte. Istället får du ytterligare en kamp att strida – den mot alla myndigheter som skulle hjälpa dig!
Första versen i sången handlar om det som är vår kanske värsta skräck, samhällets svek och vad som händer när vårt vuxna funktionshindrade barn blir ensamt, då vi föräldrar inte finns längre och kan skydda honom – vem i hela världen kan han då lita på?
Andra versen i sången handlar om löften som ges av ”prinsar och presidenter” (de styrande) som lika lätt som de en gång gavs, bryts nästa gång. Något vi läser om även idag.
Kan vi lita på politiker? ”Ställer du den frågan till 10 personer svarar 9 nej och den 10:e är politiker!” Det är naturligtvis ett demokratiskt problem att vi inte litar på politiker men personligen är jag mest bekymrad som förälder och god man att politiker med ekonomiska argument inte tycker att de behöver följa intentionerna i de lagar de själva stiftat och som skall ge personerna med funktionshinder goda levnadsvillkor.
Kan vi lita på förvaltningsdomstolarna? När jag nu ställer samma fråga om LSS och förvaltningsdomstolarna, förstår ni säkert att jag har mina tvivel även här. Dessutom finns här ingen uppenbar ursäkt såsom ekonomi.
Kan vi lita på vår kommun och vår LSS-handläggare? Allt sedan lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) tillkom 1994 har SKL, Sveriges kommuner och landsting, varit motståndare till att LSS skall vara en rättighetslag, då detta inskränker det kommunala självstyret. Motståndet har fortsatt under lagens nu 20 åriga tillämpning, både aktivt och passivt. I våra (Läns-FUBs) rapporter om domar i Förvaltningsrätterna blir motståndet tydligt och vi ser en ökad aktivitet då fler ärenden drivs till domstol av kommunerna.
Vi har konstaterat att utslagen är att kommunerna vinner 8 av 10 mål i Förvaltningsdomstolarna! En orimlig siffra om vi dessutom betänker att mörkertalet är mycket stort. I merparten av avslagen orkar inte de enskilda personerna och deras anhöriga driva detta till domstol.
Vissa kommuner har satt i system att avslå och överklaga i domstol ”för att få juridisk vägledning”. Och tyvärr med hjälp av sina större resurser så förlorar den lilla enskilda personen. Vi har uppenbart myndigheter som utnyttjar maktobalansen till att köra över enskilda medborgare!
Medborgare med stora funktionsnedsättningar måste kunna lita på att offentliga personer i samhället, som är satta att hjälpa och skydda dem, har goda föresatser. Och att de anstränger sig maximalt för att göra ett bra jobb med dessa uppgifter. En LSS handläggare, en myndighetschef, en jurist i Förvaltningsrätten och våra ansvariga politiker.
