”Vi kunde inte föreställa oss att detta skulle kunna hända”
Ett blixtnedslag den 14 juli. Några dagar senare kastades socialtjänsten i Ljusdal in i en mycket dramatisk situation. Nästan 200 personer evakuerades. Även gruppbostäder och äldreboenden var i riskzonen, men behövde inte utrymmas denna gång.
Marita Wikström fick ansvar för evakueringar
– Det hade inte funnits i min fantasi att något sådant kunde hända, säger Marita Wikström som plötsligt fick ansvar för evakueringarna.
– Vi ställdes inför en helt oplanerad situation men vi löste det ändå bra, säger Marita Wikström.
Krisen kunde dock blivit mångdubbelt värre än det nu blev.
De personer som var mitt i krisområdet har berättat om ”ett litet helvete”, med torka, hetta och branden som spred sig snabbt.
Efteråt – en tom känsla
Nu har nyhetsrapporteringen från skogsbränderna i Ljusdals kommun tystnat. Många av de som slet hårt under den akuta krisen har nu fått chans till ledighet och återhämtning. Samtidigt funderar många på vad som behöver göras inför framtiden.
Vi får tag i Marita Wikström när hon har en välbehövlig semestervecka. Hon arbetar som utvecklingschef inom socialtjänsten och har tidigare varit socialchef.
Men just nu känns det lite tomt.
– Ja, när den akuta situationen var över blev allt väldigt tyst, berättar hon. Man frågade sig: vad ska jag göra nu. De vanliga uppgifterna på jobbet kändes inte lika viktiga längre.
”Då förstod jag allvaret”
Veckorna dessförinnan hade många upplevt situationen som mer eller mindre desperat.
– Lite grand kände jag det också så när jag fick klart för mig att målbilden var att ”rädda Ljusdal och Färila”. Vad då – rädda? De var först då jag förstod hur allvarligt det var, säger Marita Wikström.
Under slutet av juli evakuerades uppemot 200 personer från Kårböle och ett antal andra byar i kommunen.
– Det var så lyckligt att ingen med LSS eller på äldreboende fanns i de områden som evakuerades, endast en person med hemtjänst och sex personer med larmtjänst.
Alla de som bor på gruppboende (cirka 35 personer), äldreboende (cirka 200) och de som har personlig assistans (cirka 30) blev aldrig direkt berörda av räddningsinsatserna.
– Men många av dem har säkerligen känt en stor oro, då brandröken nådde ända ned i Ljusdal.
Om branden hade nått tätorterna
Hur hade det då gått om hotet mot tätorterna förvärrats?
– Vi hade löst det, men det hade inte varit en enkel sak. Jag vet att det fanns tusen platser vi kunde få tillgång till i övriga länet. Men det hade varit svårt praktiskt, och vi hade haft en väldigt stor oro bland äldre och personer med funktionsnedsättningar.
Nu väntar översyner av krisberedskapen – både lokalt i Ljusdal, i regionen och på riksplanet.
– Jag är övertygad om att det blir stort fokus på beredskapsplaner framöver. Framförallt blir det viktigt att titta på samordningen.
– Vi var alltför oförberedda och hade svårt att nå räddningsledningen, som samarbetade med polisen, som i sin tur hade information om evakuerade personer, men den informationen nådde inte oss. Vi satt på stödcentrumet och letade själva upp telefonnummer till boende och stugägare som var svåra att nå.
Trots allt flöt arbetet på bra, tycker Marita Wikström.
– Ja det gick förvånansvärt bra, både när kommunen skötte samordningen och när länsstyrelsen gick in och tog över.
Nya krisplaner
Många olika aktörer kommer att beröras av de nya krisplanerna. Inte minst alla de privata utförare inom omsorgsverksamheterna.
Inom Ljusdal finns exempelvis flera olika privata assistansanordnare verksamma. Dessa involverades inte av sommarens räddningsarbete, men inför framtiden måste även de vara beredda på nödsituationer.
– Även om en privat utförare bara har en enda kund måste de också ha en plan och tänka som vi på kommunen. De behöver en beredskap för hur de ska hantera olika kriser, hur de ska klara evakueringar, hur ska de hinna fram i tid om vägar är avstängda och många andra frågor, säger Marita Wikström.
Det finns mycket att förbättra inom krisberedskapen. Ljusdal är en av alla de kommuner som saknar en politiskt beslutad krisplan.
– Det är klart att vi har haft rutiner för vad vi behöver göra vid en utrymning, men det har främst handlat om brand i lokaler, och det har inte varit någon plan som antagits av politikerna, säger Marita Wikström.
– Ingen har tänkt att det kunnat bli en skogsbrand som denna, och att våra tätorter skulle bli hotade. Under några dagar var bränderna inte alls under kontroll utan spred sig snabbt via trädtopparna. Oron var enorm tills vi fick hjälp av flygplanen från Italien.
– En sådan allvarlig kris var inget jag någonsin hade diskuterat med min arbetsgrupp eller med kommunchefen, eller i min tidigare roll som socialchef i Ljusdal, säger Marita Wikström.
Hon berättar att tidigare beredskapsplaner främst har handlat om risken för stora strömavbrott eller översvämningar.
– Översvämningar har vi haft många planer och övningar för, eftersom vi tidigare haft översvämningar och evakuerat enstaka personer som bott nära vattendrag.
Tusentals kan behöva evakueras
En lång rad praktiska frågor måste ses över inför framtiden.
Om situationen i Ljusdal förvärrats kunde man ha behövt evakuera tusentals personer istället för knappt 200 som det blev denna sommar.
– Jag tror att resurserna för att klara det hade funnits men det hade blivit en väldigt stor apparat. Vi hade behövt många transporter med ambulanser och sjukfordon, så de rutinerna är viktigt att vi ser över.
Marita Wikström menar också att gamla tiders civilförsvarsförråd måste återskapas.
– På 80-talet hade vi exempelvis ett förråd under ett att våra äldreboende, med bland annat 200 sängar och madrasser. Under slutet av 90-talet tömdes dessa förråd och civilförsvaret finns inte kvar på samma sätt, idag ska man själv kunna klara sig i en nödsituation. Jag tror att vi behöver bygga upp nya förråd och ett starkare civilförsvar.
Avgörande roll för anhöriga
Men även om civilförsvaret i framtiden stärks kommer anhöriga att få spela en avgörande roll i beredskapen:
– Om vi skulle behöva evakuera Ljusdal med alla äldreboenden och gruppbostäder, då vore vi jättetacksamma för alla anhöriga som säger att ”nu tar vi med oss Pelle hem”, även om det inte är något vi kan kräva. Jag är säker på att många anhöriga skulle reagera så, att man vill hjälpa till och gärna tar hem sin son eller dotter eller förälder.
Marita Wikström känner sig trots allt nöjd med krisarbetet i Ljusdal:
– Vi har fått en del kritik för att informationen inte har varit tillräckligt bra. Jag beklagar det. Men jag vet inte riktigt hur vi skulle kunnat informera bättre så som situationen var just då. Med ännu bättre samordning hade även informationen varit bättre.