Vi tryggar våra barns framtid genom att se till att alla får det bra i Lerum

Allt måste utgå från högsta ledningen i kommunen, om det ska bli resultat. Så brukar det heta.
Men lite draghjälp från den lokala FUB-föreningen skadar inte.

Nu har Lerums nya politiska ledning nappat på Lerum FUB:s idéer om kvalitetskontroller inom gruppbostäder och andra LSS-verksamheter.

– Det är så man jobbar ute i företag. Ett företag kan lägga hur mycket energi som helst på rutiner för att säkra kvaliteten, annars är inte kunden nöjd, och utan kunder finns inte företaget. En kommun däremot, den kan man inte byta ut. Där får man ta andra grepp. Då är det roligt när det finns engagerade tjänstemän och politiker, säger Hans-Åke Ryberg.

Kampen för den egna sonen Johans trygghet fick Hans-Åke, 75 år, att på nytt engagera sig i FUB. Han var tidigare ordförande under 18 år.

– När man har ett barn med funktionsnedsättning så oroar man sig allt mer för sitt barns framtid ju äldre man blir. Jag har själv krigat med Attendo, och har väl inte rönt den framgång jag vill. Därför beslutade jag mig för att engagera mig bredare, för att jag ska kunna känna att min son får en bra och trygg framtid, berättar Hans-Åke.

När man har en privat entreprenör som driver ett boende så kan ansvaret för driften övergå till en annan entreprenör eller till kommunen när affärsavtalet löpt ut. Kvaliteten på den omvårdnad som då ges kan bli helt annorlunda.

– Kommunen kan lägga ut arbetet med att driva en verksamhet enligt LSS, men man får inte släppa sitt ansvar för omvårdnaden av de personer som berörs. Det ansvaret kvarstår hos kommunen. Därför är det viktigt att fokusera på kommunen, säger Hans-Åke.

Hans-Åke Ryberg. Foto: Linnea Bengtsson
Hans-Åke Ryberg. Foto: Linnea Bengtsson

– Som följd av detta vill jag jobba för att alla med funktionsnedsättningar ska ha det bra här i Lerums kommun. Det kan vi uppnå genom att kommunen aktivt tar sitt ansvar och ser till att alla verksamheter, oavsett om de drivs av entreprenörer eller om de drivs av egen anställd personal, håller en god kvalitet. Det är på detta sätt som jag kan säkra en trygg framtid för min son.

Föräldrakraft träffar Hans-Åke Ryberg, styrelseledamot i Lerums FUB, och Stefan Römer, kassör och rättsombud, sedan föreningen nominerat Lerum till 2019 års pris för Bästa LSS-kommun.

Bakgrunden är att Lerums kommun har börjat samverka med funktionsrättsföreningarna – precis som man ska göra om man följer intentionerna med LSS.

– Ett av våra mål har varit att få till kvalitetssäkring av gruppbostäder och vår motivering har varit att ”ni betalar redan för att få saker gjorda men de görs inte”. Vi har haft flera möten och vi känner att det kommer bära frukt. Det du får på en gruppbostad ska du också få på alla andra. Vi är inte riktigt i hamn ännu men på god väg, säger Stefan Römer.

– Tidigare tyckte kommunen att anhörigföreningar gnällde väldigt mycket, men på senare tid har de börjat tänka att de kanske har rätt, säger Stefan.

Av cirka 15 LSS-boenden i Lerum drivs fyra av privata entreprenörer, tre av Nytida och ett av Attendo.

– Vi var lite tveksamma inför privata utförare i början, säger Stefan. Men det har gått förvånansvärt bra. Allt bottnar i hur drivande chef man har samt den inställning som de har som driver verksamheten.

Stefan Römer och dottern Unne. Foto: Linnea Bengtsson
Stefan Römer och dottern Unne. Foto: Linnea Bengtsson

Just nu arbetar FUB och kommunen med att ta fram parametrar för att mäta kvalitet.

– Det som är det positiva med kommunens förändringsarbete är att man inte enbart arbetar med att ta tag i klagomål och avvikelserapporteringar utan att man själva aktivt går ut och gör kvalitetsuppföljningar, säger Stefan.

– För att få ett grepp om kvaliteten vill man se över affärsavtalen och där tydliggöra vilka uppföljningar man kommer att göra. Dessa uppföljningar vill man även göra på verksamheter som drivs med egen anställd personal.

Det är flera olika personer i kommunen som FUB vill lyfta fram som pådrivande. Nya kommunalrådet Christian Eberstein och chefen för LSS-enheten Christian Sandgren är två av dem.

– De står för en attitydförändring och en vilja att driva en förändringsprocess, säger Hans-Åke.

Stefan fortsätter:
– Vi har varit gnälliga över än det ena, än det andra. Men hur tar man tag i helheten, ja det måste vara genom kvalitetskontroller.

Stefan uppdrag som rättsombud för FUB har gett honom en bild av hur det ser ut i kommunerna generellt.

– En återkommande fråga är samverkan mellan kommuner och funktionsrättsföreningar. Kommunerna har samverkansskyldighet enligt LSS, men många misstar samverkan för samråd. Som att man har ett råd för funktionshinderfrågor, där kommunen nöjer sig med att lämna utan information utan någon samverkan, det är något helt annat.

– Riks-FUB har kommit ut med ett mycket bra material om samverkan. Vi ska inte vara gnällspikar, utan bra samarbetspartners som kommer med förslag och inlägg. Men i många kommuner funkar det inte, man får sitta med på nåder i ett funktionshinderråd och inget mer.

Stefan och Hans-Åke är inte särskilt gnälliga längre. Även om det finns skäl till kritik också, till exempel mot att ledsagare och kontaktpersoner snålats in av kommunen.

– För de som bor på gruppboende har vi resignerat, det har blivit praxis att nekas ledsagare för nästan hela landet. Det är ingen rolig utveckling, säger Stefan.

Ett annat problem, ett mycket allvarligt sådant, är bristen på förebyggande hälso- och sjukvård. Och även om detta är generellt för hela landet, är det ändå kommunens ansvar, betonar Stefan.

– Det råder överdödlighet på gruppboenden, till exempel är det tre gånger vanligare att man dör av bröstcancer. Se till att man kommer iväg på mammografi, får prostataoperation, vaccinationer! Nu är det klarlagt, det är kommunen som bär ansvaret, hälso- och sjukvårdslagen 24 paragrafen. Det är något man nu börjar försöka få rätsida på. Någon ska vara utsedd att kolla upp att man kommer iväg på undersökningar och vaccinationer. Det har fungerat bra på en del boenden, mindre bra på andra.

Innan vi avrundar besöket i Lerum besöker vi Unne, Stefans 24-åriga dotter, på hennes dagliga verksamhet.

Hon stormtrivs där, såväl som på gruppbostaden.
– När jag är säker på att allt fungerar bra för min dotter då ska jag inte vara god man längre, då ska jag vara pappa, säger Stefan.

– Men än så länge ska jag vara god man, för då kan jag sparka dem i baken på ett helt annat sätt. Så är det ju. Jag är västsveriges största hönspappa. Men någon gång vill man släppa ansvaret och vara som alla andra pappor och mammor.

Valter Bengtsson
Foto: Linnea Bengtsson.

Text av Valter Bengtsson

Chefredaktör och ansvarig utgivare för webbtidningen HejaOlika och papperstidningen Föräldrakraft, sedan starten 2006.