Barnen som skulle glömmas bort fyllde nyss 50 år
Margareta Persson har idag släppt ännu en bok om levnadsvillkoren för personer med funktionsnedsättning i Sverige. ”Lämna bort barnet och glöm” är den drabbande titeln.
Uppmaning från läkare
Så löd även uppmaningen till föräldrar på 1970-talet om deras nyfödda barn hade en synlig funktionsnedsättning.
Uppmaningen gavs redan på BB. Barn som exempelvis saknade armar kunde få stanna på sjukhus och spädbarnshem i flera år innan man hittade ett fosterhem åt dem. De som föddes med Downs syndrom hamnade oftast på institution.
Har intervjuat tiotals drabbade
Margareta Persson har lagt ned ett enormt arbete på att intervjua flera tiotals barn som lämnades bort, eller som fick vistas på sjukhus eller skolinstitutioner länge utan sina föräldrar.
En del av dem har nyss firat sin 50-årsdag. Några av dem är idag starka företrädare inom funktionsrättsrörelsen.
”Jag är asförbannad på experterna som lurade mina föräldrar. Jag borde aldrig ha bott på institution”, säger Monicka Zachari, ett av de barn som boken handlar om.
LÄS ÄVEN:
”Det är vår skyldighet att sprida detta budskap”
Samhället sviker fortfarande
Boken vittnar om hur barnen berövades sin barndom, och utsattes för bryska behandlingar inom vård och omsorg. Samtidigt som detta pågick förbättrades välfärden generellt i samhället. Det fanns även kunskap om hur ödesdigert och skadligt det var för barn att skiljas från sina föräldrar.
– Än idag sviker samhället. De nu vuxna barnen har aldrig fått stöd och hjälp, än mindre en upprättelse av samhället, säger Margareta Persson.
Lägger inte skuld på föräldrar
I boken beskriver hon att de flesta inte lägger någon skuld på sina föräldrar för att de lämnade bort dem eller behandlade dem illa.
”De jag mött menar att det var samhällets och tidsandans fel och att föräldrarna sedan inte fick någon hjälp att bearbeta det som hänt. … De nu vuxna barnen tycks vilja skydda sina föräldrar och vill inte pressa dem på förklaringar, de vill inte göra föräldrarna ledsna.”
LÄS ÄVEN:
Stjärnkocken Erik Lallerstedt gav plats åt dottern
”Staten måste be om ursäkt”
Margareta Persson menar att staten måste be om ursäkt.
”Alla andra barn under 1950–1970-talen ansågs behöva en närhet till sina mammor och bo hemma. Men samhället agerade som om barn med funktionsnedsättningar inte behövde den närheten och tryggheten. Detta trots att flera utredningar under 1960-talet avslöjat den usla standarden på institutionerna för barn med funktionsnedsättningar och att de markerat att barn i första hand bör bo hemma hos föräldrarna,” skriver Margareta Persson i boken.
Boken ges ut på Hjalmarson & Högberg Bokförlag. ISBN: 9789198534665.
Läs även Margareta Perssons debattartikel:
Staten behöver göra mer för de bortlämnade barnen
Text av Valter Bengtsson
Chefredaktör och ansvarig utgivare för webbtidningen HejaOlika och papperstidningen Föräldrakraft, sedan starten 2006.
Gud vilket intressant ämne! Sett Tom Alandhs dokumentär om Martina (som jag tror de allra flesta svenskar i min ålder och äldre känner till). Där visas ett kort klipp från dessa institutioner och det räcker för att det ska knyta sig i magen och man kan inte föreställa sig hur det var i en sån miljö (särskilt för barn och unga med särskilda behov).
Jag ser fram emot att lära mig mer om vår historia när det kommer till dessa institutioner, attityder och hur vi behandlat de mest sårbara i samhället, samt hur det förändrats genom åren (och vår syn på funktionsvariationer). Undrar om det verkligen hänt så mkt.
Såg ett klipp från TV för tio år sedan om en flicka (tonåring) med Downs där föräldrarna uppmanats att lämna bort henne, gjort så och sedan ändrat sig. Måste ha varit 90-tal vilket känns sent.
Tack för detta reportage, det ska bli spännande (och kanske ledsamt) att läsa. Bra att denna bok ges ut.