Äntligen en positiv nyhet om ekonomin för LSS-gruppen

Regeringen uppdrar åt en särskild utredare att se över reglerna och klargöra rättsläget för boende med särskild service enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Meningen är att den enskilde inte ska drabbas av ytterligare kostnader för sitt boende på grund av sin funktionsnedsättning. Låt oss hoppas att utredaren tar till sig problem som finns idag genom att även läsa FUB:s rapport ”Fångad i fattigdom 2020”.

Utredaren ska bland annat:
• redogöra för och bedöma rättsläget när det gäller kommunens möjlighet att välja upplåtelseform för bostad med särskild service, hur reglerna i hyreslagen tillämpas i hyresförhållande för sådant boende och under vilka förutsättningar som gemensamhets- och personalutrymmen i anslutning till bostaden får utgöra underlag för beräkning av hyran enligt hyreslagen,
• analysera och redogöra för vilka ekonomiska konsekvenser ett hyresrespektive avgiftsförhållande enligt gällande reglering får för den enskildes kostnader för sitt boende,
• vid behov föreslå en mer kostnadseffektiv reglering som innebär att den enskilde inte ska få merkostnader för sitt boende på grund av sin funktionsnedsättning, och
• vid behov lämna nödvändiga författningsförslag
Uppdraget ska redovisas senast den 23 mars 2021.

Togs upp av LSS-utredningen 2008

Som framgår av artiklar på HejaOlika så har jag och FUB sedan år 2010 skrivit åtskilliga debattinlägg om orimligt höga hyror på gruppbostäder. Flera regeringar har sedan problemet togs upp av LSS-utredningen 2008 blundat och duckat för problemet som leder till fattigdom för de som berörs, vilket är cirka 55 procent av alla vuxna personer som har LSS-insats i kommunerna.

Låt oss hoppas att nuvarande regering med stöd av partierna i januariöverenskommelsen äntligen gör något åt den olagliga fattigdom. Dessa stödpartier har ju historiskt varit lite mer positiva till LSS och gått ut brett med att de vill förbättra villoren för LSS-gruppen generellt.

Det behövs en kraftig återställare av de ekonomiska villkoren för LSS-gruppen om målet ”ett liv som andra med goda levnadsvillkor” ska uppfyllas. Jag har i åtskilliga inlägg sagt att ”man kan inte ha goda levnadsvillkor om man är fattig”.

Fångad i fattigdom kom 2014

Vår rapport ”Fångad i fattigdom” från FUB var jag med och skrev under år 2013. Den gavs ut första gången år 2014 med en uppdatering år 2016, för att sedan från år 2018 ha uppdateras varje år tills idag.

Karl Grunewald skrev i en kommentar till första utgåvan till mig bland annat:

Riksförbundet bygger sina krav i mycket på att den enskilde inte ska ha några merkostnader på grund av sin funktionsnedsättning, ”en princip som sedan många år anses vara rådande inom svensk rätt”, skriver man. – Här kunde man ökat tyngden! Det är nämligen regeringen själv som formulerat det: ”Det är enligt min mening angeläget att omfattande stödbehov på grund av funktionshinder inte medför en lägre levnadsstandard än den som gäller för personer som inte har motsvarande behov” (prop. 1992/93:129). Det borde en domstol ha svårt att bortse från.

En statlig utredning föreslog 2008 att det statliga bostadsbidraget höjs i nivå med dagens verkliga hyror. Socialstyrelsen instämde (2010) och SKL skrev i en rapport 2013 att 18 procent av de i särskilt boende måste begära ekonomiskt bistånd av kommunen för att klara hyran. Byggpriserna har ökat med 50 procent i storstäderna under 2000-talet, men bostadstillägget har legat stilla sedan 2007.
Utredningen föreslog även att det görs en särskild utredning om hyressättningen i bostäder med särskild service.

Utredningen pekade på problemet hyressättning i gruppbostad:
Alla kommuner tillämpar hyreslagstiftningen och i konsekvens med detta så borde bestämmelsen om ”skälig avgift för bostad” lyftas ur 7 kap. 1 §. Om avgift för bostad skall vara kvar så skulle hyreslagstiftningen behöva ändras så att inte hyresreglerna omfattar någon boendeform enligt LSS. FUB vill dock att de särskilda boendeformerna enligt LSS även fortsättningsvis ska omfattas av hyreslagens skyddsbestämmelser för den enskilde. Problemet med kostnaderna för den enskilde för gemensamhetsutrymmen kopplade till grupp- och servicebostäder måste få en snar lösning. FUB har under en längre tid försökt att få Regeringen att ta bort det kryphål i LSS som ger kommunerna möjlighet att ta ut hyra för de gemensamma utrymmena i bostad med särskild service enligt LSS. Det framgår direkt av förarbetena till LSS att det aldrig var meningen att den enskilde skulle ha en merkostnad för dessa ytor som är en del av den omvårdnad den enskilde ska ha tillgång till genom insatsen (prop. 1992/93:159 s. 100). Regeringsrätten har dock gjort en synnerligen märklig tolkning av uttalandet i förarbetena och domarna har gett kommunerna carte blanche att fortsätta ta ut ersättning för dessa utrymmen (Regeringsrättens domar 2005-02-03, mål nr 212-04 och 420-04). Eftersom LSS-utredningen inte föreslår något förtydligande på denna punkt önskar FUB att Regeringen föreslår en lagändring som klargör att den enskilde inte ska ha några kostnader för de gemensamma utrymmena. Om departementet inte vill föreslå detta utan ytterligare underlag kräver FUB ett omedelbart tillsättande av en sådan utredning som LSS-kommitténs föreslår.

Förbehållsbeloppet fungerar inte

I en annan utredning samma år påpekas att förbehållsbeloppet, som ska försäkra att individen efter nettohyran ska ha tillräckligt kvar för alla andra utgifter, inte fungerar i praktiken, vilket FUB skrev i sin remiss:

Av nuvarande 19 paragraf LSS framgår att kommunen ska se till att den enskilde får behålla tillräckliga medel för sina personliga behov. Bestämmelsen tillämpas bara av några av Sveriges kommuner och de har egna riktlinjer för hur förbehållsbeloppet beräknas. Det saknas föreskrifter liknande de i SoL hur detta förbehållsbelopp ska beräknas.

Ett av målen med den svenska handikappolitiken är att ingen ska behöva ha merkostnader p.g.a. sin funktionsnedsättning. Den nyligen avslutade utredningen av aktivitetsersättningen (SOU 2008:102) slår fast att ”personer med omfattande medfödda funktionsnedsättningar är så långt från arbetslivet att de aldrig någonsin kan arbeta. Idag får dessa personer sin försörjning genom sjukförsäkringens garantinivåer. Detta skapar en livslång fattigdom. De måste få en ersättningsnivå som ger möjlighet till goda levnadsvillkor.

Uttalandet innebär att ett förbehållsbelopp enligt LSS bör vara högre än förbehållsbeloppet i SoL. Beräkningen av förbehållsbeloppet måste samordnas med övriga inkomster och utgifter, t.ex. egenavgifterna för läkarvård/tandvård, medicin, hjälpmedelsavgifter, färdtjänstavgifter, arvode till god man/förvaltare m.m. SoL:s minimibelopp för unga med funktionshinder är för 2009 , 5.314 kronor enligt SoS – ”Meddelandeblad nov. 2008”. Enligt våra beräkningar bör ett förbehållsbelopp enligt LSS vara minst 8 000 kr per månad (Obs! i 2008 års penningvärde motsvarar 9100 kronor idag). Detta skall gälla alla oavsett om man har sjukersättning eller lön.

FUB anser sammanfattningsvis att bestämmelsen i LSS som ålägger kommunen att se till att den enskilde får behålla tillräckliga medel för sina personliga behov ska följas upp med den kringreglering som krävs för att bestämmelsen ska bli bindande för kommunerna och ger den enskilde ett verkligt förbehållsbelopp på ett sätt som liknar regleringen i SoL.

Karl Grunewald om gemensamhetsutrymmen

Men grundproblemet uppstod redan år 2005 när Regeringsrätten (numera HFD) dömde märkligt i två domar RÅ 2005 ref 8 och mål nr 420-04 om gemensamhetsutrymmen.

Så här skrev Karl Grunewald om detta:

Ett gemensamhetsrum ska finnas i varje bostad med särskild service. I propositionen till LSS står det: ”Den enskilde bör … inte ha kostnader för gemensamma utrymmen och personalutrymmen. De senare bör betraktas som en del av den särskilda service och omvårdnad som ska ges i anslutning till bostaden.”

Men i ett mål 420-04 skrev Regeringsrätten: ”Propositionsuttalandet får förstås så att personalutrymmen ingår som en del av servicen och omvårdnaden. Detta gäller dock inte gemensamhetsutrymmena.”
Både Svenska språknämnden och en professor i modern svenska har underkänt tolkningen. – Det är inte första gången som Regeringsrätten visar sig vara okunnig om under vilka livsvillkor personer med utvecklingsstörning lever. Domslutet är en skam som regeringen borde ha rättat till för länge sen.

Grundläggande för hyran är det som står i LSS paragraf 19: Kommunen får ta ut en skälig avgift, men den får inte överstiga kommunens självkostnader och den enskilde ska få behålla tillräckliga medel för sina personliga behov. Att allt fler är tvungna att begära särskilt bistånd hos kommunen bevisar att den inte följer lagen.

Syftet är att förhindra merkostnader

Lena Hallengren säger nu i en kommentar till den nya utredningen att syftet är att den enskilde inte ska drabbas av merkostnader på grund av sin funktionsnedsättning.

Min anmärkning: Låt oss hoppas att utredaren tar till sig problem som finns idag genom att även läsa vår uppdaterade rapport ”Fångad i fattigdom 2020”.