Avledning och negligering

Det finns två fungerande strategier för att avsluta ett besvärligt samtal. Den ena är att du inte låtsas höra – negligera. Den andra är att du pratar om något helt annat – avleda.

Nästan alla föräldrar lär sig detta när deras små barn kastar sig på golvet och skriker efter godis – avledningen är ”på lördag”. När barnen blivit lite större och tydligt säger att de inte vill följa med på landet – då hör du som förälder inte utan du negligerar.

Vissa föräldrar till barn med autism, utvecklingsstörning och utåtagerande (problemskapande beteende) blir proffs på bägge strategierna. Jag blev det genom ”trial and error” (många försök och många misslyckanden).

Numera finns en utvecklad metod ”Lågaffektivt bemötande” som är alldeles superb och som bland andra RFA Utbildningscenter Autism lär ut. Det är också ett huvudtema på Autism och Aspergerförbundets rikskonferens nu i april ” Lyfta eller trycka ner?”

Våra politiker är dock fullblodsproffsen! Rapport efter rapport från statens egna utredningar (SOU), Socialstyrelsen, ISF (Inspektionen för socialförsäkringar), funktionshinderorganisationerna med flera om LSS och fattigdom har ”stoppats i frysen”, vilket innebär att ansvariga politiker använd den ultimata metoden av negligering.

När en politiker blir pressad i en öppen debatt så blir svaret mycket ofta ”vi ska titta på det” eller ”vi ska tillsätta en utredning”. Det senare är politikers fulländade avledning – en ny utredning som efter ett par år har glömts bort.

Mina egna erfarenheter är precis enligt ovan. Till exempel skrev en framstående politiker, med anledning av min skattedebatt på vår blogg reclaim.org, att ”Så är det inte!”, trots att jag bara jämfört skatteverkets skattetabeller.

En annan viktig politiker sa exakt samma mening i en debatt vi hade inför valet förra året om ”tvångsflytt i LSS”. Detta trots att vi presenterade flera exempel!

När vi i FUB, lokalt i min kommun, pressade ett kommunalråd om livsvillkoren för våra medlemmar, så sa han ”men det är mycket värre i Afrika” – klassisk avledning när ämnet började brännas.

Nu har jag sedan 2012 i åtskilliga mail på alla nivåer i kommunen ställt den enkla frågan hur man räknar tillägget i hyra för gemensamhetsutrymmen på våra gruppbostäder, utan att fått andra svar än vad som brukar kallas ”Goddag yxskaft”, det vill säga avledning, som nu blivit till inga svar alls det senaste året, alltså negligering.

Men som vanligt – jag ger naturligtvis inte upp!