De tänker se till att deras småsystrar också får välja framtid

Liv Johansson och Hilma Wikström, båda 18 år, blev arga på att deras småsystrar inte får lika stora möjligheter att välja utbildning och jobb.

De skapade en kalender om drömyrkena för unga med funktionsvariationer.

På kort tid såldes kalendern i över tusen exemplar, och skolor runt om i landet vill nu ha de unga eldsjälarnas hjälp att ändra synsätt.

Hilma och Liv

Hilma Wikström: Jag är 18 år och går det naturvetenskapliga programmet på Sundsta-älvkullegymnasiet i Karlstad. När jag inte pluggar gillar jag att vara i stallet, röra mig ute i naturen och umgås med vänner. Långsiktigt vill jag plugga till läkare, men första prioritet är att ta studenten och att göra det bästa av det som är kvar av UF-året!

Liv Johansson: Jag är också 18 år och går det naturvetenskapliga programmet. När jag inte pluggar spelar jag innebandy och umgås med vänner. I framtiden drömmer även jag om att bli läkare, men först och främst vill jag klara av sista delen av gymnasiet och allt som hör till.

… och deras lillasystrar

Hilma: Min lillasyster Emmie är en kreativ tjej på 14 år som älskar att skriva, sjunga och spela in filmer. Högsta drömmen är att kunna livnära sig på film, men att bli programledare för något barnprogram kommer inte långt efter på listan. Emmie tycker inte så mycket om att prata om framtiden, eftersom den på många sätt är oviss.

Liv: Min syster Gry är 15 år och är en vetgirig tjej som är nyfiken på livet. Grys högsta dröm är att jobba på en frisörsalong och bo i egen lägenhet. Gry har stora framtidsplaner och lägger varje dag ner otroligt mycket tid och energi för nå sina mål. Men just nu är hon också tonåring, lat och lite grinig.

Kände att något måste förändras

Hur gick det till att producera kalendern?
– Allting startade med att Grys gymnasieval närmade sig. Alla kompisar hade många svåra val att stå inför, men inte Gry, hon hade inget att välja på. När du har en funktionsvariation som liknar den Gry har är valmöjligheterna extremt begränsade. Man förväntas gå i särskola men Gry har alltid gått i vanlig klass och kände inte att hon ville börja på särskolan nu på gymnasiet.

Det var så tanken uppstod att något måste förändras. Liv kom på idén att starta ett UF-företag och frågade om Hilma ville vara med. Hon tackade självklart ja.

– Redan från början visste vi att vi ville göra något som handlade om våra lillasystrar och hur vi skulle kunna hjälpa dem att få större valmöjligheter i livet. Efter en tids bollande av idéer hade planerna på en kalender med foton av personer med funktionsvariationer som utövar sina drömyrken växt fram. Sedan dess har allt rullat på med att leta modeller, genomföra fotograferingarna, kontakta tryckeri och så vidare.

– Vi har även kommit överens med Värmlands museum om att få ha en fotoutställning under en tvåveckorsperiod i slutet av januari. Då kommer vi även att anordna en dag med föreläsare.

Överbrygga gapet till särskolan

Hur vill ni förändra för unga med funktionsvariationer?

– Vi vill att kommuner och gymnasieskolor ser över hur de kan bredda valmöjligheterna. De kan utöka antalet inriktningar, men också starta utbildningar som överbryggar gapet mellan gymnasiesärskolan och andra programinriktningar. Utbildningar som på ett mer individanpassat sätt ser till att alla får chans att välja sin väg i livet. Det är viktigt med anpassat stöd, och lärare som verkligen tror att dessa ungdomar kommer att lyckas.

– Ute på arbetsmarknaden hoppas vi att fler arbetsgivare kan anställa personer med funktionsvariationer och inse hur givande det är med olikheter på en arbetsplats.

Inbjudna till skolor

Tack vare spridningen på sociala medier har Liv och Hilma fått inbjudningar till att medverka på olika möten med skolor.

– Vi på Empowerment UF är ju inga experter på något sätt utan förmedlar bara de problem som finns i vår närhet, och som vi vet att många andra familjer känner igen. Därför har syftet med att bjuda in oss främst varit att bli inspirerade och få nya ögonöppnande perspektiv inför kommande beslut. Vi medverkade exempelvis vid göteborgsregionens programråd för gymnasiesärskolan. Vi fick väldigt bra feedback och hoppas att de tog till sig av våra tankar.

Hur vill ni själva gå vidare med detta?
– Nu under UF-tiden vill vi försöka nå ut till en så stor målgrupp som möjligt, för att även budskapet ska spridas och kunna slå rot på så många platser som möjligt. Eftersom det är en UF-kurs vi läser ingår det att företaget ska avvecklas i slutet.

– För att se till att vårt arbete ändå lever vidare planerar vi att starta ett eget arbete inom föreningen IAKM, International Association of the Karlstadmodel.

Om tio år…

Hur känns allt detta för era systrar?
– Emmie tycker det är roligt med kalendrarna, och att de fått en sådan spridning. Gry älskar att stå i rampljuset. I och med den stora spridningen av vårt arbete har även Gry blivit uppmärksammad av många, vilket hon tycker är extremt kul. Både Gry och Emmie hjälper till med att packa och köra ut kalendrarna.

Hur kommer det att se ut om tio år, för er och era systrar?
– Förhoppningsvis har både vi och våra systrar kunnat utbilda oss till det vi vill, och även börjat arbeta inom detta. Vi hoppas så klart att alla människor har större valmöjligheter än i nuläget, och större chans att forma sina liv som de vill.

Vad driver er att jobba med detta?

Hilma: Det är ingen speciell händelse bortsett från att gymnasievalet börjar närma sig, utan snarare att leva med någon som på så många sätt har sämre förutsättningar att leva det liv den vill. Den orättvisan tror jag är grunden till drivkraften att jobba med det här.

Liv: Jag håller helt med Hilma om att gymnasievalet varit den utlösande faktorn. Men grunden för att jobba kring detta föddes långt tidigare. Jag har växt upp med Gry som fått kämpa hårdare än alla andra för att få samma möjligheter, både inom skolan och på fritiden. Jag har alltid uppfattat det som extremt orättvist och förstått att någonting måste förändras. Sen har jag självklart blivit inspirerad av min farmor Irene Johansson som så länge jag har levt kämpat för att alla ska inkluderas i vårt samhälle.