Det finns inget försvar – bara dåliga ursäkter!

Text avHarald Strand Blogginlägg Lästid: cirka 2 minuter
De som uttalar sig glömmer ofta att godmanskapet består av tre uppdrag. Att sköta personens ekonomi det enklaste. De två andra uppdragen är svårare och kräver både personkännedom och kunskap om vad lagen föreskriver
De som uttalar sig glömmer ofta att godmanskapet består av tre uppdrag. Att sköta personens ekonomi det enklaste. De två andra uppdragen är svårare och kräver både personkännedom och kunskap om vad lagen föreskriver

I dagarna fick jag två intressanta, men upprörande, redovisningar från Socialstyrelsen.

Den ena redovisade hur kommunerna 2019 ansökt om det statliga stimulansbidraget för habiliteringsersättning. Totalt har staten avsatt 350 miljoner även 2019, som tidigare 2018.

Den visade att totalt 41 kommuner 2019 avstår att söka sitt tilldelade bidrag, dvs. de har 0 kronor i ansökan. 33 kommuner har bara sökt delar av sitt tilldelade bidrag.

Av de som inte sökt några pengar alls finns Haninge med 2,4 miljoner avsatta, Karlstad med 2,5 miljoner, Skellefteå med 3,3 miljoner, Sundsvall med 3,5 miljoner och Örnsköldsvik med 3,1 miljoner tilldelade.

Av de som bara sökt delar av sitt tilldelade belopp, finns storstäderna Borås med 1,6 av tilldelat 3,7 miljoner, Helsingborg med 2,8 av 4,5, Linköping med 3,3 av 5,8, Norrköping med 0,6 av 5,4 och Umeå med 0,7 av 4,5 miljoner tilldelat.

Jag kan kanske acceptera att små kommuner missat att söka sina pengar på grund av okunskap, men det gäller knappast de större kommunerna som uppenbart har kunskap.

Jag blir tvärilsk på kommuner som, med öppna ögon, bara sökt delar av avsatt bidrag

Jag blir än mer tvärilsk på de kommuner som, med öppna ögon, sökt bara delar av avsatt bidrag. Det är för mig oacceptabelt och tyder på en svårsmält syn på några av sina fattigaste innevånare. Det är absolut inte godtagbart, något som förstärks av deras krystade förklaringar. De konfiskerar pengar som var avsatta till deras fattiga arbetstagare på daglig verksamhet.

Men, som om denna upprördhet inte var nog, så fick jag idag en uppföljningsrapport för avsatta pengar för förra året, 2018. Det visade sig att hälften av begärt och utbetalat belopp, 179 miljoner, har eller ska återbetalas då det inte används i kommunerna! I stället för att utbetalas till fattiga arbetstagare på daglig verksamhet. Varför?

Min röda hatt kokade när jag läste redovisningen. Vad har de personer som styr våra kommuner för människosyn? Har de inte läst FUB:s årliga rapport ”Fångad i fattigdom”? Eller kort sagt, bryr de sig om dessa medborgares ekonomi, som de bör enligt LSS?

Många kommuner har återbetalat allt eller nästan allt av sin tilldelning. Till exempel har följande 10 kommuner återbetalt drygt 93 miljoner; Göteborg, Helsingborg, Kungsbacka, Lund, Malmö, Sandviken, Skellefteå, Stockholm, Västerås och Växjö. Pengar som ska gå till deras fattiga arbetstagare.

Cyniskt!

Innehåll från annonsörer