Expertsvar: Arbetsgivaren måste skapa en god arbetsmiljö, oavsett hur arbetet ser ut
”Vår arbetsmiljö som assistenter är inte hälsosam, och nu har brukaren uttryckt att hen inte vill ha dubbelbemanning. Då kommer vi inte att klara arbetet. Kan chefen ta bort den extra insatsen trots att det handlar om vår arbetsmiljö?”
Anna Barsk Holmbom, ABH Utbildning, besvarar frågan om vilka rättigheter assistenter har när det handlar om arbetsmiljön.
Fråga: Jag arbetar som assistent där arbetsmiljön för arbetsteamet inte är hälsosam. Det handlar i det här fallet om brukarens beteende och agerande, psykisk nedtryckning och övriga risker mot personal.
Förra året satt vår dåvarande chef in dubbelbemanning för att vi som personal skulle få avlastning, och kostnaden går på kommunen. Brukaren i fråga har enbart enkel bemanning beviljad via Försäkringskassan.
Vi har varit tydliga inför vår nya chef att vi i personalen inte klarar arbetet där om dubbelbemanningen försvinner. Då måste vi helt enkelt säga upp oss.
Nu är vi oroliga, då brukaren till chefen har uttryckt sig att hen inte vill att vi ska vara två.
Vad har vi som personal rätt till i en sån här fråga? Kan chefen ta bort den extra insatsen för att brukaren inte vill ha två personal, trots att det är arbetsmiljön de gäller?
Bekymrad assistent
SVAR: Det är viktigt att våga ta tag i frågan, och att göra det med respekt för varandra
Hej, och tack för din fråga som är viktigt att diskutera inom personlig assistans. Kan det vara så att den assistansberättigades självbestämmande är mer viktig än personalens arbetsmiljö? Eller är det så att assistenternas arbetsmiljö går före den assistansberättigades självbestämmande?
Svaret är faktiskt nej på båda frågorna. Arbetsgivaren har två lagar att förhålla sig till som båda är lika viktiga. LSS och Arbetmiljölagen. Arbetsgivaren kan inte tvångsplacera assistenter hos den assistansberättigade mot dennes vilja men kan inte heller låta er ha en dålig arbetsmiljö. Det kan ibland vara en sann utmaning att få de båda lagarna att gå ihop men det är ändå så man måste arbeta.
Du skriver att den assistansberättigade har ett utmanande beteende. Om det kommer sig av funktionsnedsättningen eller inte framgår inte.
Jag ska försöka ge svar utifrån två olika vinklar: att det utmanande beteendet är en del av funktionsnedsättningen, och att det inte beror på det.
I båda fallen kan man se att den balansvåg som varje arbetsgivare måste tänka utifrån, där man har belastningar på de anställdas arbetsmiljö i den ena vågskålen och resurser i den andra, just nu är nedtyngd på belastningssidan. Frågan är då vad man kan tillföra i resursvågskålen för att det ska väga upp jämt.
Bra vägledning finns
Om den assistansberättigade har ett utmanande beteende till följd av sin funktionsnedsättning finns en mycket bra vägledning från Socialstyrelsen om hur man kan arbeta för att minska det. Det handlar t ex om att utesluta smärta eller sjukdom som orsak, se till att den assistansberättigades kommunikation fungerar så bra som möjligt, försöka få personen att röra sig fysiskt med mera. Det är inte något som ligger på assistenterna att göra men om det är på det här sättet kan ni ändå rekommendera er arbetsgivare att de går igenom materialet. På Kunskapsguiden finns även två filmer som kan användas som diskussionsunderlag med mera.
Om det utmanande beteendet INTE har sin grund i funktionsnedsättningen, utan har andra orsaker, finns andra resurser som arbetsgivaren kan använda. Det viktiga när man arbetar med arbetsmiljö är att man har fokus på rätt fråga. Att arbeta är tufft ibland. Se på dem som arbetar på våra vägar, poliser, tunnelbanevakter eller arbetar i gruvan i Kiruna. Arbetsgivarens ansvar är att se till att arbetet kan fungera utan risk för de anställdas hälsa TROTS arbetets beskaffenhet. Det innebär att det är väldigt sällan det är själva arbetet man ändrar. Istället ska arbetsgivaren titta på de anställda och se vad som kan göras för att de ska ha en god arbetsmiljö hur arbetet än ser ut.
Jag skulle inte säga att dubbelbemanning är den enda, och troligen kanske inte ens den bästa lösningen, i det här fallet. Men om dubbelbemanning inte är lösningen så måste arbetsgivaren hitta andra resurser. Det kan t ex handla om att arbetsgivaren för samtal med den assistansberättigade och förklarar hur ni assistenter upplever situationen. Ni kan behöva regelbunden och återkommande handledning för att hitta sätt att hantera era känslor inför arbetet. Det kan vara så att man behöver skapa kortare arbetspass och se till att ni får ordentlig återhämtning mellan arbetspassen och så vidare.
Om det inte räcker – tala om det
Om ni som är anställda inte anser att de åtgärder arbetsgivaren vidtar är tillräckliga ska ni tala om det. Risken är, som du ju också skriver, att ni annars slutar, och det gynnar ingen alls. Däremot har ni ingen absolut rätt att kräva just en viss lösning, utan det är ett bra resultat ni tillsammans med arbetsgivaren ska sträva efter.
Om ni upplever att ni behöver stöd i förhållande till er arbetsgivare finns möjlighet att vända sig till arbetsgivarens skyddsombud. Finns inget sådant kan ni istället vända er till det regionala skyddsombudet.
Avslutningsvis vill jag säga att det är bra att ni törs ta tag i frågan. Det är viktigt att man gör det och att man gör det med den största respekt för varandra. Lycka till!
Anna Barsk Holmbom
ABH Utbildning
Fler expertsvar kan du läsa här
Har du också en fråga till våra experter?
Har du en fråga om personlig assistans? Eller om någon annan av de tio insatser som ingår i LSS, lag om stöd och service till vissa funktionshindrade? Anna Barsk Holmbom, ABH Utbildning, och Harald Strand, FUB och författare till LSS-skolan, vill göra sitt bästa att ge svar.
Läs mer här om hur du gör för att ställa en fråga till dem.
