”Folkhögskolan har betytt väldigt mycket för mig”
Daniel Boqvist drabbades i vuxen ålder av en hjärnskada. Sedan han började på folkhögskola har han gjort stora framsteg.
Daniel Boqvist, 30 år, är en av eleverna på kursen ”På väg igen” på Furuboda folkhögskola, en utbildning som vänder sig till personer som drabbats av hjärnskador som vuxen.
Han är en av många folkhögskoleelever som behöver mer stöd på skolan än vad Försäkringskassan beviljar.
Daniel kom till skolan vårterminen 2011 och har alltså bott och studerat på Furuboda i snart tre år. Han var 24 år när han fick sin hjärnskada, en ung man som arbetade på lagret på ett skoföretag i hemstaden Varberg.
Datumet, den 19 augusti 2007, minns han väl och berättar frimodigt att det var ett självmordsförsök genom hängning som orsakade den traumatiska hjärnskada han fick.
Du måste ha varit väldigt deprimerad?
– Nej nej, det var en fyllegrej som slutade väldigt fel, förklarar Daniel.
Han gör det via sin assistent: han hör frågorna jag ställer till honom i telefon men kan inte svara med sin röst. Istället skriver han svaret på en iPad, och assistenten läser upp.
Just detta med talet är den svåraste funktionsnedsättningen som han har kvar. Han kan idag gå kortare sträckor, för att gå lite längre behöver han stöd eftersom rörelserna ännu är spastiska och för längre förflyttningar har han en elscooter.
Det var en kurator som tipsade om Furuboda, och att börja där var något som Daniel inte har ångrat. Han räknar med att han skall gå här det här läsåret ut, och kanske ett till.
– Furuboda har betytt väldigt mycket för mig, intygar han.
Hur stora framsteg han har gjort under tiden här är han själv osäker på, men hans assistent Rebecka intygar att det handlar om stora framsteg.
Undervisningen, med ett förmiddags- och ett eftermiddagspass innehåller mycket specialträning, bad, idrott och träning för att klara sig själva ute i samhället.
Åtta deltagare finns det på den utbildning där Daniel går. De flesta av dem är i samma situation som han, att de inte har beviljats ersättning för personlig assistens fullt ut. För Daniels del beviljas han assistens på sommarlovet, men inte under terminerna på skolan.
Det är för den kategorin, utan full assistansersättning, som det särskilda utbildningsstödet, SUS, finns. Ett stöd som Furuboda alltså inte får fullt ut (se artikeln till höger).
Vad skulle du tänka om inte skolan hade råd med utbildning som den du går nu?
– Det vore åt helvete, kommenterar Daniel kortfattat.
Daniel har ingen familj kvar i Varberg, hans mamma har idag flyttat till Göteborg, hans bror till Stockholm.
På de längre skolloven åker han hem till mamman, men under terminerna har han sitt hem på Furuboda, även på helgerna. För framtiden vet han vart han vill ta vägen:
– Då vill jag ha en lägenhet i Göteborg!