78 procent får avslag. Har förhöjt timbelopp inom assistansersättning avskaffats?
DEBATT. Personlig assistans bygger på självbestämmande. Den som behöver assistans ska kunna välja hur livet ska levas och vem som ska utföra stödet. Men idag är många assistansanvändare rädda för att byta assistansanordnare.
Statistiken från Försäkringskassan visar att 275 ansökningar om högre timbelopp beviljades år 2022. År 2025 hade antalet beviljanden sjunkit till 33. Samtidigt ökade avslagen kraftigt och bifallsandelen rasade från omkring 81 procent till cirka 22 procent. Detta är ett systemskifte.
LÄS ÄVEN:
Svårare att få förhöjt timbelopp inom assistans
Kostnaderna har inte försvunnit
I sin egen vägledning beskriver Försäkringskassan fortfarande att högre timbelopp kan vara aktuellt när den försäkrade har särskilda kostnader för sin assistans. Som exempel nämns: särskild kompetens, utbildning, handledning, omfattande introduktion, arbetsledning och kostnader kopplade till arbete på obekväm arbetstid.
OB-tillägg finns kvar. Nattarbete finns kvar. Helgarbete finns kvar. Krav på arbetsledning, kompetensutveckling och dokumentation finns kvar.
Kostnaderna finns alltså kvar. Det som verkar ha försvunnit är möjligheten att få ersättning för dem.
Två assistansberättigade – två verkligheter
Det mest anmärkningsvärda är att omkring 1 700 personer fortfarande har förhöjt timbelopp. Försäkringskassan uppger själv att antalet mottagare med högre timbelopp varit relativt stabilt över tid.
Gamla beslut lever vidare. Nya ansökningar avslås. Resultatet blir att två personer med identiska behov och identiska kostnader kan behandlas helt olika beroende på när beslutet fattades.
Den ene får behålla sitt förhöjda timbelopp. Den andre nekas. Hur kan det vara förenligt med likabehandling och rättssäkerhet?
Staten har skapat en inlåsningseffekt
Många assistansberättigade med förhöjt timbelopp har haft sina beslut under lång tid. Men om de vill byta assistansanordnare uppstår en oro för att behöva genomgå en ny prövning där det förhöjda timbeloppet riskerar att försvinna.
Plötsligt blir valfriheten teoretisk. En assistansberättigad kan uppleva bristande kvalitet, hög personalomsättning, dåligt ledarskap och ekonomisk instabilitet hos anordnaren, men ändå tveka att byta.
Inte för att behovet har förändrats. Inte för att kostnaderna har förändrats. Utan för att staten har gjort det otryggt att lämna ett gammalt beslut bakom sig. Det är svårt att beskriva detta som något annat än en indirekt inlåsningseffekt.
Förhöjt timbelopp borde följa brukaren – inte anordnaren
Om en persons behov är oförändrade borde inte rätten till förhöjt timbelopp påverkas av vem som utför assistansen. Den grundläggande frågan är enkel:
Varför ska någon riskera att förlora sitt förhöjda timbelopp enbart för att byta assistansanordnare?
Om behoven är desamma. Om assistansen utförs på samma tider. Om OB-kostnaderna är desamma. Om den faktiska kostnadsbilden är densamma. Då borde ersättningen följa brukaren, inte organisationen.
En procent av kostnaden
Det mest avslöjande i Försäkringskassans egen rapport är att det förhöjda timbeloppet endast motsvarar ungefär en procent av assistansersättningens totala kostnader. Samtidigt omfattas omkring tio procent av mottagarna av högre timbelopp.
Vi pratar alltså inte om någon kostnadsexplosion. Vi pratar inte om ett hot mot statsbudgeten. Vi pratar om det system som är tänkt att skydda de personer vars assistans faktiskt kostar mer än genomsnittet. Om inte ens denna grupp längre kan få tillgång till systemet måste man fråga sig om reglerna fortfarande fyller sitt syfte.
Till och med Försäkringskassan vill se en översyn
Även Försäkringskassan har lyft behovet av en översyn av reglerna kring högre timbelopp och pekat på oklarheter och tillämpningsproblem i dagens system.
När både assistansberättigade, assistansanordnare och myndigheten ser problemen är det svårt att förstå politikens tystnad.
Politikerna måste svara
Politikerna måste nu besvara några mycket enkla frågor:
Varför har bifallen till förhöjt timbelopp fallit från 275 till 33 på tre år?
Varför ska samma behov bedömas olika beroende på när beslutet fattades?
Varför ska assistansberättigade riskera att förlora sitt förhöjda timbelopp om de vill byta assistansanordnare?
Varför ska ett system som bara motsvarar omkring en procent av assistansersättningens totala kostnader bli så svårt att använda? Om förhöjt timbelopp fortfarande behövs måste reglerna reformeras så att stödet fungerar i praktiken.
Om det inte längre behövs bör politikerna åtminstone vara ärliga med det. Men dagens situation är inte hållbar. Förhöjt timbelopp finns fortfarande kvar i lagen. För allt fler verkar det däremot ha försvunnit i verkligheten.
Sahra Svenander
Assistansberättigad
Sahra Svenander är intresserad av samhällsfrågor i allmänhet och assistansfrågor i synnerhet. Hon har högskoleutbildning med en fil.kand i offentlig rätt samt är före detta elitidrottare i paradressyr med ett antal medaljer i bagaget. Jobbar som kommunikatör på ett assistansbolag.
