Nytt HFD-beslut om återkrav: Lättnad för anordnare – ökad risk för enskilda

Helsingborgs kommun kan inte återkräva assistansersättning från en assistansanordnare.
Det har Högsta förvaltningsdomstolen beslutat idag 16 april (mål nummer 2354-24).

Det innebär en lättnad för anordnarna – men för enskilda personer i behov av stöd ökar nu riskerna.

LÄS ÄVEN:
Akut läge inom assistans – politiker eniga om återkravsstopp

Har kommunen rätt att återkräva anordnaren?

En assistansberättigad person anlitade företaget Move & Walk AB för att få den personliga assistansen utförd. Bolaget tog emot ersättningen från Helsingborgs kommun för den enskildes räkning.

Kommunen ansåg i efterhand att ersättning betalats ut felaktigt, och beslutade att bolaget skulle återbetala.

Den fråga som Högsta förvaltningsdomstolen nu tagit ställning är om kommunen har rätt att besluta om återbetalning från anordnaren. HFD kom fram till att kommunen inte kan göra det.

Återkrav kan bara riktas mot den assistansberättigade

I socialförsäkringsbalken har lagstiftaren vidgat kretsen som får göras återbetalningsskyldiga, så att Försäkringskassan får besluta om återbetalning av assistansersättning även från den försäkrades förmyndare, annan ställföreträdare eller den till vilken ersättningen har betalats ut, till exempel en assistansanordnare.

Någon motsvarande bestämmelse har inte införts i LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, som är den lag som har bestämmelser om återkrav när det gäller kommunalt beslutad assistans.

HFD bedömde att bestämmelsen om återbetalning i LSS ska tolkas så att ett beslut om återbetalning endast kan riktas mot den som var stödberättigad, det vill säga den assistansberättigade personen.

”Att assistansanordnaren och den stödberättigade personen hade ingått ett avtal om att assistansanordnaren fick ta emot utbetalningen av det ekonomiska stödet från kommunen innebar inte att anordnaren var stödberättigad”, skriver HFD.

LÄS MER:
Återkrav efter HFD-domar: Regler, risker och skydd

Ökade risker för enskilda

– På många sätt är domen troligen en stor lättnad för många assistansanordnare. För den som är assistansberättigad är det däremot en besvärlig dom, säger Anna Barsk Holmbom, expert på personlig assistans.

– Det är alltså inte bara personer som är beviljade personlig assistans enligt LSS som berörs, utan det gäller all ersättning från kommunen, till exempel sjuklöner och tillfälligt utökat behov.

– Domen innebär att assistansberättigade som har ersättning från kommunen måste ha stor kontroll över vilka uppgifter som skickas in till kommunen. Har man en seriös anordnare som har kunskap i regelverket kring personlig assistans är det här ett något mindre problem. Men om den anordnare man har valt inte har den kompetens som krävs kan det här bli ett allvarligt problem för den assistansberättigade.

Rådet til enskilda: Granska allt!

– Svårigheten är att veta om anordnaren har tillräcklig kunskap eller inte. Det enda råd jag egentligen kan ge är att man själv alltid granskar papperen som ska skrivas under och skickas till Försäkringskassan och kommunen. Om något ser fel ut ska man inte skriva under, utan istället fråga anordnaren och ändra eventuella felaktigheter, säger Anna Barsk Holmbom, ABH Utbildning och rådgivning.

Sophie Karlsson, IfA: Ställ större krav på myndigheten

– Domen innebär en större risk för den enskilde att få riktat återkrav mot sig, men jag tycker att man måste titta på vad det i grunden handlar om och att man främst måste ställa krav på myndigheternas utredning när assistans beviljas, kommenterar Sophie Karlsson, ordförande för IfA, Intressegruppen för assistansberättigade.

– Inom assistansen är det inte alltid lätt att förstå vad som är felaktigt, eftersom man själv kan uppleva att det finns assistansbehov, men myndigheten kanske skulle bedöma det annorlunda. Det är därför viktigt att det görs en ordentlig utredning från början när assistans beviljas, samt att myndigheten är tydlig med vad som kan leda till att man inte längre har rätt till ersättningen.

– Här anser jag att det ska ligga ett stort ansvar på myndigheten, så som är brukligt när det gäller rättigheter. Myndigheten är den starkaste parten, och den enskilde befinner sig i underläge och i beroendeställning till myndigheten. Detta gäller både kommunen och Försäkringskassan. När det gäller kommunen anses den dock ofta ha ännu starkare koppling till den enskilde individen eftersom kommunen ska känna till sina medborgares behov, även om det i praktiken kanske inte är så.

– Det är dags att åter ställa större krav på myndigheten så varken enskilda eller andra aktörer råkar illa ut, säger Sophie Karlsson.

Text av Valter Bengtsson

Chefredaktör och ansvarig utgivare för webbtidningen HejaOlika och papperstidningen Föräldrakraft, sedan starten 2006.