Återkrav efter HFD-domar 2025: Regler, risker och skydd

Anna Barsk Holmbom beskriver de nya regler som gäller efter Högsta förvaltningsrättens beslut om återkrav av assistansersättning.

Vilka förändringar behöver anmälas till Försäkringskassan?

Går det att skydda sig mot återkrav?

[Artikeln fortsätter efter rosa rutan med länkar.]

Så påverkas anordnarna av HFD:s beslut

Domarna i Högsta förvaltningsdomstolen i februari 2025 fastställer att anordnaren kan bli återbetalningsskyldig både när:

• det har gjorts något fel (exempelvis inte anmält ett ändrat förhållande, oavsett om ansvariga för verksamheten känt till det eller inte) eller
• getts felaktiga uppgifter (exempelvis på tidsredovisningen som assistenterna fyller i) eller
• det av annan anledning har betalats ut fel ersättning och anordnaren borde ha insett det.

Många ställer sig frågande till vad det här innebär i praktiken. Vilka ”väsentligt ändrade förhållanden” ska anmälas? När kan anordnaren i övrigt bli återbetalningsskyldig för att man ”borde ha insett” att det betalades ut felaktig ersättning?

Väsentligt ändrade förhållanden – en checklista

Ett väsentligt ändrat förhållande är när det sker förändringar i den enskildes liv som påverkar, eller kan påverka, behovet av assistans.

Det finns angivet några av ”enkla” exempel på Försäkringskassans hemsida.

Om dessa inträffar ska det alltid anmälas, oavsett om ni som är anmälningsskyldiga (den assistansberättigade, eventuell legal företrädare och assistansanordnaren) anser att det ger ett minskat behov av assistans eller inte.

• Du ska flytta till en annan bostad.
• Du ska flytta ihop eller ifrån någon som du har eller haft en parrelation med.
• Du ska börja, sluta eller byta ett arbete eller någon annan sysselsättning.
• Din funktionsnedsättning har förändrats.
• Du får stöd från till exempel kommunen eller regionen, eller det stöd som du får förändras.
• Om du är utomlands under en eller flera längre perioder.

Att börja, sluta eller byta arbete, eller någon annan sysselsättning, gäller om du till exempel byter skola, går från daglig verksamhet till en annan daglig verksamhet, går från ett arbete till ett annat eller till arbetslöshet.

Det finns flera exempel på att man ska anmäla detta oavsett om man har assistans under verksamhetstiden eller inte. Om man till exempel inte har assistans på daglig verksamhet och byter till en annan daglig verksamhet ska det ändå anmälas, även om förändringen mest troligt inte får några konsekvenser. Det gäller också om man ändrar hur många timmar man är på sin verksamhet.

Om funktionsnedsättningen förändras så att de grundläggande behoven påverkas, ska det också anmälas. Det kan handla om att:

• en måltid tar kortare tid än tidigare,
• en person går från sondmatning till att äta själv,
• man duschar mer sällan än angivet i ansökan eller
• en ny teknik gör något moment snabbare.

Nya hjälpmedel kan också påverka hur lång tid ett grundläggande behov tar.

Om stödet från kommunen förändras – exempelvis genom flytt till gruppbostad, beviljad korttidsvistelse, familjehem eller utökade insatser – ska det anmälas.

Vid utlandsvistelse skriver Försäkringskassan att det är svårt att ge ett exakt tidsmått. Det är därför klokt att kontakta dem för en bedömning om anmälan krävs.

I princip är det omöjligt att skriva en uttömmande lista över vilka förändringar som måste anmälas. Istället bör den assistansberättigade fundera igenom vad man en gång ansökte om, och hur livet förändrats sedan dess och på vilket eller vilka sätt det kan ha påverkat assistansbehovet.

Vad innebär ”anordnaren borde ha insett”?

Försäkringskassan är tydliga med att den enskilde får använda beviljade timmar ganska fritt, men de måste användas till personlig assistans.

Om Försäkringskassan anser att det som har redovisats inte är assistans kan det uppstå ett återkrav.

Här kompliceras situationen av att anordnaren ”borde ha insett” att ersättningen betalats ut felaktigt.

Exempel 1. Byte av fritidsaktivitet

Om en person i sin ansökan uppgett en fritidssysselsättning (till exempel träning eller bad) där grundläggande behov ingår, och istället börjar med en annan aktivitet där sådana behov inte finns – då kan det vara så att personen plötsligt inte längre anses ha mer än 20 timmars grundläggande behov.

Det kan leda till ett återkrav på hela assistansen, så långt bakåt i tiden som det kan styrkas att förändringen har haft betydelse.

Exempel 2. Dubbel assistans

Dubbel assistans schemaläggs ofta på ett annat sätt än som det anges i beslutet, eftersom det sällan är praktiskt genomförbart att följa Försäkringskassans minutangivelser.

Nedan är ett exempel ur Försäkringskassans vägledning om hur dubbelassistans beviljas:

Judith behöver på grund av sin funktionsnedsättning dubbel assistans när hon ska duscha och utföra den dagliga träning som hon behöver för att bibehålla funktionsförmågan. Judith duschar en gång om dagen. Utredningen visar att det tar cirka 30 minuter per gång. Hon tränar varje dag och det tar cirka en timme per gång. Av den totala tiden, 1 timme och 30 minuter, framkommer det att det dubbla behovet vid duschning är begränsat till 15 minuter och vid träning till 20 minuter. Försäkringskassan beviljar dubbel assistans med totalt 35 minuter per dag.

Det är alltså tydligt att Judit behöver dubbel assistans vid två olika tillfällen, för två olika aktiviteter som troligen inte sker samtidigt, eller ens strax efter varandra. I praktiken schemaläggs ofta ett enda tillfälle med dubbel assistans, medan det andra momentet utförs frivilligt eller utgår. Men detta är inte enligt reglerna.

På en fråga till Försäkringskassans huvudkontor, om det är möjligt för den assistansberättigade/anordnaren att göra så utan att riskera återkrav, har de svarat:

När det gäller dubbel assistans menas att en person får hjälp av mer än en assistent samtidigt. Eftersom timmarna måste användas till personlig assistans förutsätts att assistenterna samtidigt utför assistans för det behov av dubbel assistans som har ingått i bedömningen. Den redovisning som ska skickas till Försäkringskassan inför utbetalning är den tid som assistans har utförts. Hur en assistent schemaläggs är inte samma sak. Assistenten kan ha arbetstid som inte redovisas som utförd assistans, till exempel gemensamma träffar på arbetsplatsen.

Försäkringskassan menar alltså att tiden för dubbel assistans ska användas till det den är beviljad för. Det är inte korrekt att lägga ihop flera korta tider till en längre. Gör man det finns risk att det inte ses som utförd assistans och ett återkrav kan uppstå.

Exempel 3. Anordnaren som utredare

Den assistansberättigade eller anordnaren anmäler ett väsentligt ändrat förhållande till Försäkringskassan. De förstår att behovet kommer att minska, och använder därför färre timmar.

När Försäkringskassan, efter lång tid, prövar frågan kommer de fram till att det väsentligt ändrade förhållandet innebär att den assistansberättigade ska förlora rätten till assistans, och gör anordnaren skyldig till återkrav eftersom de borde ha insett detta.

Hur kan man skydda sig mot återkrav?

Att Försäkringskassan har så stora möjligheter att besluta om återkrav gör det viktigare än någonsin att informera om förändringar så snart de uppstår.

Reglerna säger att man ska informera kassan senast 14 dagar efter att det ändrade behovet har uppstått. I vissa fall är det enkelt. I andra fall betydligt svårare.

Många assistansberättigade är oroliga för en omprövning. Detta kan leda till konflikter mellan anordnare och assistansanvändare kring bedömningen om något ska anmälas eller inte.

Ett sätt att skydda anordnaren är att göra den assistansberättigade till betalningsmottagare. Då kan inte några återkrav ställas på anordnaren, och det blir helt den assistansberättigades beslut om ett ändrat förhållande ska anmälas eller inte. Det har alltså flera fördelar, men också en stor nackdel – det kan innebära en stor risk för den assistansberättigade.

För att skydda både anordnare och den assistansberättigade ska man anmäla allt som händer, som möjligen skulle kunna påverka assistansen, till kassan så fort som möjligt. Det är då viktigt att anordnaren informerar den assistansberättigade så tydligt som möjligt, utifrån dennes behov, vad man kan behöva tänka på.

Att säga upp ett assistansuppdrag, för att anordnaren är rädd för återkrav, är inte en särskilt bra metod. Om Försäkringskassan senare gör en utredning och beslutar om återkrav kommer det ändå att belasta anordnaren, så länge anordnaren finns kvar. Det är bara om anordnaren inte längre finns kvar som återkravet inte kan ställas mot anordnaren. Då kommer återkravet istället att ställas på den assistansberättigade.