Hon har hjälpt många som blivit felplacerade i särskola
Stina Engström, fritidspolitiker (FP) i Skellefteå, har i många år engagerat sig för barn och unga som blivit felplacerade i särskola.
– Det är lättare att stoppa in en unge i särskolan än att kräva mer resurser i den vanliga skolan. Man ser inte till det livslånga helvete som drabbar den enskilde och samhället, säger hon.
Stina har bland annat engagerat sig, långt innan deras fall uppmärksammades i TV, för tvillingarna Robin och Rasmus Sjöholm som för två år sedan tilldömdes ett skadestånd för att de felaktigt placerades i särskola i Vellinge kommun.
De råkade finnas i Stinas närhet, eftersom tvillingarnas mormor bodde granne med Skånefödda Stinas syster.
Stina berättar att både hon och hennes man själva har dyslexi, och att deras pojkar skulle få samma problem var därför inte oväntat. Men det var inget som skolan förstod, utan när den yngste, som är född -87, skulle börja i andra klass sade läraren till Stina att han skulle placeras i särskola:
– Hon sa till mig att ”nekar du särskola så måste han gå om”, och hävdade att hon visste det bäst eftersom hon varit lärare i 23 år och att han aldrig skulle klara sin egen försörjning. Därför litar jag inte alltid på professionen, fastslår Stina.
Hon berättar också att sonen med stöd av hjälpmedel, som familjen själv betalade, har klarat sig bra i skolan och livet. När han fyllde 22 var han till och med den yngste utbildade kabinchefen i det svenska civilflyget. Han hade visat sig vara mer än normalbegåvad, men lärarens ord satt länge som en klump i bröstet på Stina.
Hon menar att det gjordes många misstag när särskolan blev kommunal och skolan själv tog över utredningarna från landstinget. Ofta fanns dyslexi med i bilden, och svårigheten att läsa och skriva misstogs många gånger för utvecklingsstörning. En kraftigt bidragande orsak var, menar hon, att det uppstod en brist på psykologer med färdig examen, det poppade upp ”psykologer” som i och för sig oftast studerade till det men som inte hade gjort hela sin utbildning och inte hade någon examen, speciellt allvarligt då yrket är titelskyddat.
Sådana missförhållanden har hon varit med om att upptäcka på många håll, och det fanns också närmre än hon anade:
– Jag sitter med i utbildningsnämnden här i Skellefteå, och när jag undersökte hur det såg ut i min egen kommun insåg jag att det var likadant här – det var också en psykolog utan examen som gjorde utredningar här. Det var en student som hade det jobbet, studenten skulle förstås ha haft handledning, men det blev bortglömt. Det blev världens rabalder när jag började rota i det, minns Stina och understrycker att det faller under den så kallade kvacksalverilagen att utreda barn under åtta år utan att ha en giltig legitimation.
Hon har också varit engagerad i Föräldraföreningen för dyslektiska barn på riksplanet, och många har vänt sig till henne med frågor kring detta. Ett annat fall som hon har varit med om att driva handlade om Älvsbyn, där en skolpsykolog som inte hade sin utbildning klar hade arbetat som skolpsykolog i 15 år. Hon själv skrev in en pojke i särskolan, och skolläkaren gjorde en ytterst bristfällig utredning. Detta fick två allvarliga anmärkningar av socialstyrelsens rättsliga råd. Pojken hade ingen utvecklingsstörning och föräldrarna fick rätt efter tre och ett halvt år i en dom som meddelades på skärtorsdagen i år.
Annars är det mest unga vuxna som hör av sig till Stina idag. De har känt att de ”inte är dummare än andra” men som upplever att de har fått en stämpel. Bland annat har hon kontakt med en ung kvinna utan stöd hemifrån, som skriver alldeles underbara brev till henne. När kvinnan har insett att hon var felbedömd har hon satsat på att läsa in gymnasiet, men nu har hon fått en skuld på 60 000 och har fått ge upp studierna, eftersom hon inte får låna mera.
– Jag sa till henne att boka en tid hos läkare och få en psykologutredning så hon blev bedömd, och hon har aldrig haft någon utvecklingsstörning. Sedan har jag sagt till henne att åtminstone skriva till kommunen med krav på skadestånd. Hon har inte ekonomi att dra det inför domstol, berättar Stina.
Hur många människor rör det sig då om som har fått en felaktig diagnos och därmed hamnat fel i skolan? Trots att Stina borde ha en överblick som få andra så har hon inget svar på den frågan:
– Jag har faktiskt ingen uppfattning… det kan vara många som hamnat fel som själva tror att de har en utvecklingsstörning. Jag tror att mörkertalet kan vara hur stort som helst, det är tragiskt. En statlig utredning måste komma till stånd för att man ska få reda på detta, säger Stina Engström.
