IfA: Kammarrättsdom begränsar assistansen i strid med LSS

Kammarrättsdomen om återkrav för felaktigt utbetald assistansersättning är dåliga nyheter för alla som har behov av personlig assistans.

– Den skapar begränsningar som inte stämmer överens med LSS intentioner eller Funktionsrättskonventionen, säger Sophie Karlsson, ordförande för IfA, Intressegruppen för assistansberättigade.

LÄS ÄVEN:
Kammarrätten halverar återkrav för felaktig assistans
Nya assistansdomen innebär orimligt stor kontroll

Assistansanordnare ska inte vara kontrollapparat

Hon är starkt kritisk till domstolens syn på arbetsgivaransvaret och vad assistansanordnaren förväntas känna till.

Assistansanordnaren har inte rollen att kontrollera korrektheten i den personliga assistansen, påpekar hon:

– Det måste finnas tillit mellan den assistansberättigade, de personliga assistenterna och assistansanordnaren. Den assistansberättigade ska ha frihet att använda den personliga assistansen och beviljade timmar hur hen vill.

– Livet går inte att leva efter en mall och det måste finnas stor flexibilitet i vad som ingår i den personliga assistansen. Det har alltid byggt på den enskildes självbestämmande och så ska det fortsatt vara, säger Sophie Karlsson.

Har kammarrätten missförstått?

Det som oroar är att den aktuella domen i Kammarrätten i Stockholm är att domskälen anger att det i arbetsgivaransvaret ”ingår att känna till omfattningen av den beviljade assistansen, vilket behov den assistansberättigade har och hur den beviljade assistansen disponeras under dygnet.”

– Domstolen verkar ha missförstått assistansanordnarens uppdrag, säger Sophie Karlsson.

Behovsutredningen är en fråga för Försäkringskassan och den enskilde

– Den som anlitar en assistansanordnare köper en tjänst. Det brukar basera sig på ett beslut som inte alltid så utförligt. Utredningen kan vara mer utförlig, men assistansanordnaren ska inte ha utredningen. Utredningen är något som gäller mellan Försäkringskassan och den enskilde.

Genom beslutet får assistansanordnaren veta hur stor omfattning i tid som ska assistans utföras. Den enskilde är inte tvungen att använda all beviljad tid, även om anordnaren inte får neka till att utföra all tid.

– Det åligger inte assistansanordnaren att ha kontroll över assistansbehovet, säger Sophie Karlsson.

– Om anordnaren får kännedom om sådant som tydligt är felaktigt eller som anordnaren vet kan påverka assistansbeslutet så ska anordnaren anmäla detta. Det ska då handla om uppgifter som det ska stå klart att de påverkar, inte att assistansanordnaren själv ska behöva besitta långtgående juridiska kunskaper och mer eller mindre löpande överpröva Försäkringskassans beslut.

– Om uppgifter behöver anmälas till Försäkringskassans anser IfA att detta ska ske i samförstånd med den assistansberättigade, så att den enskilde har kontroll över vilka uppgifter som förs fram om hen. Helst ska den enskilde själv lämna uppgifterna.

Assistenter ska inte rapportera allt till anordnaren

Sophie Karlsson anser att det är ”direkt felaktigt” att assistansanordnaren automatiskt genom sitt arbetsgivaransvar ska ha kännedom om assistansbehovet.

– Den personliga assistansen utförs där den assistansberättigade befinner sig, och det sker mellan den assistansberättigade och de personliga assistenterna.

– Arbetsgivaransvaret gäller mellan arbetsgivaren och arbetstagaren, men det innebär inte att arbetsgivaren vet allt om vad den assistansberättigade behöver assistans med. De personliga assistenterna kan inte förväntas rapportera om allt till assistansanordnaren.

”Domen strider mot LSS intentioner”

Sophie Karlsson säger vidare att kammarrättens synsätt negativt påverka alla som har behov av personlig assistans, och skapar begränsningar som inte stämmer överens med LSS intentioner eller Funktionsrättskonventionen.

– Jag känner inte till de exakta omständigheterna i det omnämnda målet, och tar inte i försvar ett bedrägligt beteende, men jag anser att domstolens resonemang inte stämmer överens med vad som gäller för den personliga assistansen. Deras resonemang ska vara tillämpligt på hela den personliga assistansen och resonemanget är felaktigt. Det måste ligga på Försäkringskassan att fatta korrekta beslut och att följa upp dessa, inte på assistansanordnaren, säger Sophie Karlsson.

En kommentar

  1. Varför ser eller hör man aldrig kommentarer från domstolarna? Som här till exempel.
    Eller är deras ord lag (ha ha) det måste ju ligga i deras intresse att kunna bli bättre. Att det är nämndemän som sitter och bestämmer i frågor dom inte har någon aning om kan väl ändå inte vara rätt????

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.