Debatt

Lägre ersättning till anhörig assistent – orättvist förslag som hotar jämställdheten


Innehåll från NKA
Att vara anhörig
Nya webbinarier om anhörigfrågor
NKA-podden tipsar om stöd och strategier
Samtalsgrupp kostnadsfritt stöd
Fler tips på NKA:s egen temasida

Innehåll från Misa
Misa tipsar
De har varken skola eller jobb
Gymnasiesärskola – och sedan?
I ett rättvist samhälle kan alla välja sysselsättning
Fler tips på Misas temasida

Innehåll från Humana
Humana tipsar
Logopedens bästa råd!
När Josefin fick en son med autism valde hon att bli jurist
Parapepp inspirerar till aktivitet
Fler tips på Humanas temasida

Varför denna fördomsfulla misstänksamhet mot närstående?
Riksföreningen JAG:s styrelse. Från vänster Mattias Ferm, Kenny Brandt, Kristina Edvall, Magnus Andén, Richard Kostenius, Lotta Fallgren, Simon Storm och Linus Ullbrand.

Riksföreningen JAG:s styrelse. Från vänster Mattias Ferm, Kenny Brandt, Kristina Edvall, Magnus Andén, Richard Kostenius, Lotta Fallgren, Simon Storm och Linus Ullbrand.

 

DEBATTARTIKEL. Det finns en enorm okunskap om livsvillkoren för familjer där någon har funktionsnedsättningar. LSS-utredningen, som nu är på remiss, visar i ett av förslagen att den inte heller förstått vilken roll närstående assistenter har i praktiken, skriver Magnus Andén, Riksföreningen JAG, i denna debattartikel.

LSS-utredningen har inte förstått att anhörigassistenter ofta är helt avgörande för kontinuitet, kvalitet och inte minst kunskapsförmedling som ger trygghet i assistansen. Men att de så klart ska ha samma villkor som andra assistenter, med lika lön och möjlighet till introduktion och fortbildning i yrket.

Föreslår lägre ersättning

Ett bland många förkastliga förslag i LSS-utredningen är det om en lägre ersättning för närstående personliga assistenter. Förslaget verkar bygga på gissningar om hur assistans går till.

Utredaren antar att kostnader för bland annat utbildning, arbetsmiljö och administration skulle vara lägre för anhöriga assistenter än för andra. Det är inte bara felaktigt. Det är också föraktfullt när utredningen antyder att anhöriga inte gör ett bra jobb. Att närståendes insats inte skulle vara professionell assistans utan någon slags passning.

Att göra skillnad i ersättning är också enormt orättvist. Möjligheten att välja anhöriga som assistenter är ofta helt livsavgörande för oss med intellektuell funktionsnedsättning. I de allra flesta fall är våra närstående experter på våra behov och vår kommunikation.

Varför dessa fördomar?

De finns, till skillnad mot många andra assistenter i våra liv, under många år och är de som bäst för den livsviktiga kunskapen vidare i assistansen. Det är oftast också bara anhöriga som är beredd att rycka ut och vikariera med kort varsel, som tar korta pass och som kan ställa upp och dubbelassistera på udda tider.

Varför denna fördomsfulla misstänksamhet mot närstående som assisterar oss?

Varje timmes personlig assistans ska vara av högsta kvalitet. Det gäller alltid, alldeles oavsett vem som ger assistans. Närstående assistenter måste vara lika kvalificerade som alla andra. Med samma villkor, rättigheter och skyldigheter.

För att vi med omfattande fysiska och intellektuella funktionsnedsättningar ska få en säker och kvalitativ assistans måste samtliga assistenter få samma introduktion i detaljkunskaper i den specifika assistansen. Samma handledning och samma fortbildning, eftersom det gäller sådant som ligger utanför kunskapen om själva individen.

Kostnaderna försvinner inte

Administrationen i assistansen påverkas inte heller – det kostar inte mindre att administrera närståendes löner, tidrapporter eller sjukfrånvaro. Och kostnader för arbetshjälpmedel, försäkringar och arbetsmiljö försvinner inte bara för att det är en anhörig som assisterar, vilket utredningar antar. Det är så klart samma kostnader ändå.

Försöker skapa ett B-lag

De flesta assistansanordnare omfattas av kollektivavtal. Och kollektivavtal tillåter inte A- och B-lag på arbetsplatser, som utredningen försöker skapa. Assistenternas löner skulle därför inte påverkas individuellt av utredarens förslag.

Däremot skulle resultatet bli en generell sänkning av den totala ersättningen för assistansen. Resurserna minskar och vi assistansanvändare drabbas av en försämrad kvalitet och säkerhet i vår assistans.

Måste vi avstå från vår valfrihet att välja vem som ska assistera oss när våra anhöriga straffas ut? Eller ska vi behöva flytta isär för att behålla ersättningen och få resurserna att räcka till?

Vrid inte tillbaka klockan till förra seklet

LSS är inte bara en frihetsreform. Det är en jämställdhetsreform också. Reformen synliggjorde kvinnors (främst mödrars) obetalda dubbelarbete och ställde det till rätta. Så som det ska vara i modern tid. Låt inte okunskap, orättvisa och förakt styra LSS-utredningen att vrida tillbaka klockan till förra seklet. Lämna villkoren för våra närstående personliga assistenter intakt. Samma arbete ska ha samma lön och villkor.

Magnus Andén
ordförande för Riksföreningen JAG, genom god man Cecilia Blanck

 

Fler artiklar om detta ämne

Richard Kostenius, Linus Ullbrand och Mattias Ferm.
”Förslag om ny LSS-insats hotar slita upp oss från våra hem”
Den pågående remissrundan för LSS-utredningen oroar medlemmar i föreningen JAG
Personlig assistans
Gunilla Malmborg presenterar LSS-utredningen den 10 januari 2019. Foto: Linnea Bengtsson.
Vad innebär det för den enskilde om staten tar över all assistans?
Ett orosmoln är vad som händer om man förstatligar assistansen, och därmed också återupptar omprövningar.
Personlig assistans
Cecilia Blanck, Magnus Andén och Gerd Andén.
”Förstatligad assistans täckmantel för nya neddragningar”
Magnus Anden, JAG: Remissförslaget om statligt huvudmannaskap är ett hafsverk