MP: Staten måste be om ursäkt för övergreppen
Miljöpartiet kräver en sanningskommission om hur personer med funktionsnedsättning behandlats. Kunskapen måste öka – och staten ska be om ursäkt.
Institutionerna – ett mörkt kapitel
”Institutionsvården är ett mörkt kapitel i vår historia där våld, misskötsel och medicinska experiment ofta förekom”, skriver MP i ett pressmeddelande.
– Drabbade individer och anhöriga behöver få komma tals, ges upprättelse och få en ursäkt. Kunskapen om dessa övergrepp måste öka hos hela befolkningen, för att motverka förlegade föreställningar, säger Margareta Fransson, sjukvårdspolitisk talesperson för MP.
LÄS ÄVEN: Politiker nästan iskalla inför krav på ursäkt för övergreppen
Övergrepp ger eko ännu idag
Hon menar att svenska statens politik tidigare ”präglades av tvångssterilisering, omyndigförklarande och orättvis särbehandling”.
Detta har inneburit stora trauman för de drabbade och politiken har även gett eko in i nutiden, i samhällets syn på personer med funktionsnedsättning.
”Mycket finns kvar att göra”
MP anser att en sanningskommission kan bidra till att ”ge de drabbade en kollektiv upprättelse och undvika att liknande saker händer igen, genom att granska erfarenheterna och dess konsekvenser idag”.
– Mycket finns kvar att göra för att förbättra livssituationen för personer med funktionsnedsättning och Sverige behöver göra upp med sin historia, säger Margareta Fransson.
DHR hoppas fler partier ställer sig bakom
DHR:s ordförande Åsa Strahlemo välkomnar att Miljöpartiet uppmärksammar frågan.
– Vi hoppas att många fler partier ställer sig bakom förslaget, och att initiativet sedan behandlas skyndsamt. Vi i DHR har länge krävt en ursäkt från staten och kunskapsinhämtning. Vi vill vi se en minnesplats, inte minst för att kunna sörja och minnas många av dem som dog som inte ens fick en egen grav.
– Det är en god idé med en sanningskommission för att belysa de mörka delarna av Sveriges institutionsvård riktat mot personer med funktionsnedsättningar. Delar av institutionsvardagen har för vissa innehållit vanvård, tvång, våld, bestraffningar, inlåsningar och experiment. Hur det kunde hända behöver dras fram i ljuset, annars är risken att vi inte riktigt lär av historien. Att dessutom anhöriga hölls i okunskap, och att de här delarna av verksamheten mörklades gör traumat ännu större för ännu fler. Sedan har vi även den personal som mådde dåligt av verksamheten och att de anhöriga som inte visste vad som pågick. Det här har påverkat väldigt många personer på olika sätt, säger Åsa Strahlemo.
