”Nya assistansdomen innebär orimligt stor kontroll”

Kammarrättens dom nu i april om återkrav för felaktigt utbetald assistansersättning kommer att överklagas till Högsta Förvaltningdomstolen. Det säger Christian Källström, chefsjurist på Frösunda Personlig Assistans.

LÄS ÄVEN:
Kammarrätten halverar återkrav för felaktig assistans
IfA: Begränsar assistansen i strid med LSS

Kräver stor övervakning av assistenter och brukare

– Vi håller inte med kammarrätten, eftersom deras bedömning medför att alla anordnare skulle behöva en orimligt stor kontrollorganisation som övervakar både assistenter och brukare, säger Christian Källström.

– Detta kommer innebära att det i slutändan inte är möjligt för privata bolag, kooperativ eller föreningar att bedriva assistans.

Överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen

– Domen kommer att överklagas. Vår förhoppning är att HFD kommer att pröva ärendet och att principen om att anordnaren inte har någon skyldighet att efterforska korrektheten i beslutet upprätthålls.

Han anser vidare att det finns flera påståenden från Försäkringskassan som behöver prövas av Högsta förvaltningsdomstolen.

– Det behövs klarhet i bland annat vad anordnarens arbetsgivaransvar är och om, när och hur påstådda brister i arbetsgivaransvaret ska kunna ligga till grund för återkrav riktade mot en anordnare.

Halverat återkrav räcker inte

Frösunda hade överklagat till kammarrätten för att få Försäkringskassans återkrav upphävt i sin helhet. Nu fick man återkravet halverat, eftersom rätten ansåg att Frösunda handlat i god tro.

Men Christian Källström är inte alls nöjd:

– Det är intressant att Kammarrätten öppnar upp för att assistansanordnare kan beviljas eftergift när de är i god tro. I det här fallet borde de dock beviljat eftergift för hela det återkrävda beloppet.

Hur stort ansvar har anordnaren för felaktigheter?

Det största problemet är att kammarrätten lägger ett mycket stort ansvar på assistansanordnaren att förhindra att assistansersättning betalas ut felaktigt.

Bakgrunden är, som det beskrivs i kammarrättens dom, att Försäkringskassan menar att Frösunda ”i egenskap av assistansanordnare, orsakat att ersättning betalats ut felaktigt genom att oriktiga uppgifter lämnats i tidsredovisningar. De aktuella tidsredovisningarna baseras på intygande från de personliga assistenterna om utförd assistans. Assistansanordnaren intygar i sin tur uppgifternas riktighet inom gränserna för sitt arbetsgivaransvar. I detta arbetsgivaransvar ingår bl.a. att känna till omfattningen av den beviljade assistansen, vilket behov den assistansberättigade har och hur den beviljade assistansen disponeras under dygnet.”

Christian Källström invänder starkt mot kammarrättens beskrivning. Han menar att det inte är tidrapporten som ligger till grund för utbetalningen av ersättningen, utan det är räkningen som är grunden för utbetalningen. Detta innebär att eventuella felaktigheter i tidrapporten inte medför att det per automatik är anordnaren som anses orsaka den felaktiga utbetalningen.

Och hur mycket kännedom om kundens hjälpbehov krävs?

– Det är ett stort problem att kammarrätten anger att anordnaren intygar riktigheten i uppgifterna i tidrapporten inom gränsen för sitt arbetsgivaransvar, kommenterar Christian Källström.

– Detta eftersom det aldrig tidigare framgått vad arbetsgivaransvaret omfattar och det fortfarande i högsta grad är oklart. Det är i synnerhet kännedomen om den assistansberättigades faktiska hjälpbehov som är problematisk. Anordnaren kan inte, ska inte behöva, ha mer kunskap om hjälpbehovet än vad kund delger och vad som framgår av Försäkringskassans beslut. Det förefaller därför orimligt att det är något som kan intygas av anordnaren. Vi menar att anordnarens underskrift på tidrapporten inte kan avse intygandet av annat än vad som framgår av tidrapporten, dvs att assistent varit på plats.

”Rikta återkraven mot de som medvetet fuskar”

Christian Källström vill få det fastställt att Försäkringskassan enbart ska rikta återkraven mot de som medvetet och med uppsåt orsakat att ersättning utbetalats felaktigt.

– Annars ökar incitamenten att fuska, för den som aldrig blir återbetalningsskyldig. Eventuella felaktigheter i tidrapporter som anordnaren inte haft kännedom bör inte medföra att anordnaren blir återbetalningsskyldig.

Han menar också att anordnaren inte kan ansvara för felaktigheter i tidrapporter, med mindre än att den enskildes hjälpbehov efterforskas och det finns ytterligare en person på plats, utöver assistent och kund, när assistans utförs.

Ifrågasätter Försäkringskassans motiv

– Det är oklart varför Försäkringskassan valt att enbart kräva in ersättning från anordnare, istället för att rikta sig mot den som medvetet och med uppsåt fuskat oavsett om detta är kund eller anordnare. Motivet är oklart men i slutändan urholkar detta valfriheten för alla kunder att välja anordnare. Till slut riskerar bara kommunen finnas kvar som alternativ, vilket Försäkringskassan torde vara medvetna om, säger Christian Källström.

Han påpekar också att ”om tanken är att alla anordnare ska ha en övervakningsfunktion är detta också något som borde förtydligas i lagar och regler, och som måste beaktas när schablonbeloppet fastställs”.

– Det är orimligt att arbetsgivaransvarets förekomst och omfattning ska bestämmas utifrån Försäkringskassans praxis om återkrav, säger Christian Källström.

Kundkännedom ska vara till för kvaliteten, inte för kontroll

Han anser att det är viktigt att assistansanordnarens kännedom om den assistansberättigade ska handla om kvaliteten på assistansen – inte vara en kontrollfunktion för staten.

– Det är den enskilde eller dennes gode man som bedömer kvaliteten av insatsen, utifrån hur denne upplever utförandet. Om varken kund eller god man har synpunkter på kvaliteten, måste anordnaren kunna utgå från att assistansen fungerar som det är tänkt, säger Christian Källström.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.