RBU varnar för utökade omprövningar inom assistans

RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, oroas av att ISF på nytt efterlyser ökade omprövningar inom personlig assistans.

– Det kan öppna upp för en enorm rättsosäkerhet, säger RBU:s förbundsjurist Li Wicén.

ISF om omprövningar

– Det är oroväckande att ISF uppmanar regeringen att se över omprövningsreglerna med motiveringen att omprövningar behövs för att säkerställa att assistansersättning inte lämnas för hjälpbehov som beror på barnets ålder och inte en funktionsnedsättning, säger RBU:s förbundsjurist Li Wicén.

Så här skriver ISF i Rapport 2024:1 Förändringar inom assistansersättningen:

”Försäkringskassan har i dagsläget inte någon laglig möjlighet att göra regelbundna omprövningar, vilket innebär att beslut om assistansersättning kan vara livslånga. Försäkringskassan kan endast ompröva rätten till assistansersättning i den utsträckning som rätten har minskat på grund av väsentligt ändrade förhållanden som är hänförliga till den försäkrade. Försäkringskassan gör endast en sådan omprövning om myndigheten får en impuls om ett sådant väsentligt ändrat förhållande. Försäkringskassan har inte någon möjlighet att inleda en omprövning enbart beroende på att ett barn har blivit äldre. ISF har i en tidigare rapport rekommenderat regeringen att utöka Försäkringskassans rättsliga möjligheter att ompröva beviljad assistansersättning.”

Enligt ISF behöver reglerna alltså ses över eftersom det inte finns grund för regelbundna kontroller, och för att Försäkringskassan bara omprövar rätten till assistansersättning när de får en ”impuls” om ett ändrat förhållande, till exempel om en förälder eller assistansanordnaren kommit in med ny information.

RBU om omprövningar

– Utvidgade omprövningsregler riskerar att öppna upp för en enorm rättsosäkerhet, och det skulle innebära ett avsteg från principen om gynnande besluts negativa rättskraft. Sådana avsteg måste vara påkallade och proportionerliga. Att Försäkringskassan bara kan ompröva beslut om de får en impuls om att det uppstått väsentligt ändrade förhållanden är enligt mig inte ett tillräckligt starkt skäl för att utvidga Försäkringskassans rätt att ompröva assistansbeslut.

– Det finns andra åtgärder, för att komma åt problemet, som inte är lika ingripande för den enskilde. Till exempel kan man utöka Försäkringskassans möjlighet att göra kontroller eller uppföljningar, samt göra fler hembesök.

– Nuvarande omprövningsregel är dessutom ganska generös. Förändrade hjälpbehov kan betraktas som ett väsentlig förändrat förhållande. Försäkringskassan omprövar redan idag beslut med hänvisning till att barnets behov har förändrats eller minskat. Ett minskat hjälpbehov är dessutom en omständighet som föräldrar enligt lag är skyldiga att anmäla till Försäkringskassan, säger Li Wicén.

”Föräldraavdraget vantolkas”

RBU ser positivt på att ISF uppmanar regeringen att förtydliga föräldraavdraget, för att sätta stopp för de dubbla avdrag som gjorts sedan lagändringen 1 januari 2023.

– Samtidigt tycker jag att ISF är oerhört tam i sin kritik. Till exempel skriver ISF att det är otydligt hur föräldraavdraget ska göras. Det tycker jag verkligen att man kan ifrågasätta. Min åsikt som jurist är att föräldraavdraget är tydligt och att förarbetena ger förhållandevis klara besked om hur avdraget ska göras.

– Man kan läsa mer om det i RBU:s rättsliga ställningstagande som vi skickade till Allmänna ombudet för socialförsäkringen.

– Det är Försäkringskassans vantolkning som är orsaken till att ett förtydligande behövs, betonar Li Wicén.

– Att regeringen inte vill göra något förtydligande genom en lagändring är inte förvånande. Det ligger helt enkelt inte i regeringens intresse att förtydliga hur föräldraavdraget ska göras, eftersom det skulle kosta pengar. Att man avstår från lagändringar, med hänvisning till att det behövs fler utredningar innan man vidtar åtgärder, är bara ett spel för gallerierna, säger Li Wicén.

ISF skriver i sin rapport att föräldraavdraget blir problematiskt oavsett hur det tillämpas.

– Om man gör föräldraavdraget från barnets totala hjälpbehov menar ISF att risken finns att assistansersättning lämnas för behov som egentligen beror på ålder. Detta eftersom schablonen inte alltid stämmer in på alla barn samt eftersom det inte finns utrymme för individuella bedömningar i det enskilda fallet. Samtidigt föreslår inte ISF något bättre alternativ. ISF har ju tidigare (i ISF-rapporten 2014:6) riktat allvarlig kritik mot regeln om föräldraansvar eftersom det var rättsosäkert och ledde till att många barn förlorade rätt till assistans och anhöriga fick ta ett orimligt stort ansvar.

– Det är omöjligt att uppnå en perfekt rättstillämpning, så att hjälpbehov som beror på ålder respektive funktionsnedsättning åtskiljs och bedöms helt korrekt. Det finns inget objektivt svar på hur många timmar föräldraansvaret är i det enskilda fallet. Det är en ganska godtycklig bedömning som måste göras, med hänsyn till behoven i det enskilda fallet, vad som får anses vara ”normalt” och skillnaden däremellan.

Vilken regel skulle då ge ett rimligt resultat i genomsnittet, och vilken regel är mest rättssäker?
– Där anser jag att en fungerande regel om föräldraavdrag är överlägsen, eftersom det skapar likvärdighet och förutsebarhet. Jag tycker också att det är möjligt att på förhand göra en rimlig uppskattning av hur många timmar som utgörs av föräldraansvaret för barn utan funktionsnedsättning, säger Li Wicén.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *