Vann över Försäkringskassan: Inte realistiskt att arbeta

Kammarrätten i Jönköping slår fast att en kvinna i 30-årsåldern har rätt till hel sjukersättning, efter många år av ohälsa och en lång strid med Försäkringskassan.
”Prövningen av arbetsförmåga måste vara verklighetsförankrad”, skriver kammarrätten i domen 4 oktober 2022.

LÄS ÄVEN: Allt om sjuk- och aktivitetsersättning

Måste finnas basala krav på produktivitet

”Det bör göras en bedömning av om det antas vara realistiskt att den försäkrade skulle kunna erbjudas åtminstone ett anpassat arbete eller en subventionerad anställning. I denna bedömning ligger att det måste kunna ställas basala krav på produktivitet (se HFD 2019 ref. 48).”

Kvinnan har mångårig psykisk ohälsa och neuropsykiatiska problem, som kartlades redan år 2010. För några år sedan skrev en läkare ett utlåtande om att hon ”saknar resurser för att utföra något som helst arbete och resursbegränsningen är bestående och livslång med en klar försämring under senare år”.

Vidare skrev läkaren att hon ”är oförmögen till konsekvenstänkande vilket har medfört att hon har försatt sig i farliga situationer. Hon kan inte hålla daglig struktur utan stöd dygnet runt.”

Försäkringskassan inte överens med läkaren

Innan fallet kom till kammarrätten hade kvinnan nekats sjukersättning av Försäkringskassan, som i strid med läkarutlåtande ansåg att möjligheterna till rehabilitering inte var uttömda. En omprövning inom Försäkringskassan gav ingen ändring.

Försäkringskassan skrev i avslaget att läkare betecknat problemen som livslånga, men myndigheten drog ändå slutsatsen att det var ”svårt att uttala sig om prognosen”.

Kvinnan hade därefter överklagat hos förvaltningsrätten i Växjö, men fått avslag även där. Förvaltningsrätten tyckte inte att hon hade visat att arbetsförmågan var stadigvarande nedsatt, vilket krävs för att beviljas sjukersättning.

Utsiktslöst med tanke på den långa tiden

I kammarrätten fortsatte Försäkringskassan sitt motstånd mot att bevilja sjukersättning, och hävdade att det ”kommit fram uppgifter som indikerar att hennes tillstånd inte är statiskt”.

Kammarrätten (mål nr 3921-21) ansåg dock att kvinnans arbetsförmåga är helt nedsatt, och att det inte är realistiskt med arbete. Med hänsyn till ”den långa tidsperiod som förflutit utan att kvinnans arbetsförmåga förbättrats, måste vidare rehabiliteringsinsatser bedömas som utsiktslösa”.