Statskontoret: Regeringen gör för lite för mänskliga rättigheter

Sveriges strategi för mänskliga rättigheter har svagt genomslag i regeringens arbete.

Statskontoret vill nu att regeringen återkommande rapporterar om nuläge och prioriteringar.

”Det kan driva på regeringens övergripande arbete för att uppnå det riksdagsbundna målet”, skriver Statskontoret.

”Bara ett fåtal åtgärder”

Statskontoret anser att regeringen har gjort för lite för att omsätta sin strategi för mänskliga rättigheter i fortsatt styrning.

Så här skriver man i rapporten ”Regeringens strategi för det nationella arbetet med mänskliga rättigheter” som publicerades 20 oktober 2026:

”Vi bedömer att strategin och den sammanhållna strukturen har fått ett för litet genomslag i regeringens styrning efter att strategin lanserades. Regeringen har bara utvecklat och förlängt ett fåtal av styråtgärderna i strategin. Vi har inte heller kunnat se att regeringen har använt strategin som utgångspunkt för att utveckla nya styråtgärder för att fortsätta att etablera och stärka den sammanhållna strukturen i strategin.”

Statskontoret vill att regeringen förtydligar vad regeringen förtydligar vilken funktion strategin ska ha i det övergripande nationella arbetet med mänskliga rättigheter. Det behövs också en övergripande nulägesbild av mänskliga rättigheter i Sverige.

Fem slutsatser om funktionsrätt i rapporten

Funktionshinderspolitiken behöver hänga ihop med det övergripande rättighetsarbetet. Rapporten konstaterar att strategin för uppföljning av funktionshinderspolitiken från 2021 saknar en uttrycklig koppling till den nationella MR-strategin.

Det behövs tydligare besked om vad som ska förändras. Strategin saknar tillräcklig vägledning i form av bland annat delmål, prioriterade problem och önskade förändringar. Inom funktionsrättsarbetet är det oklart till exempel kring vilka hinder som ska undanröjas, vem som ska göra det och hur ska resultatet följas upp.

Granskningar behöver leda till synliga ställningstaganden. Institutet för mänskliga rättigheter har stärkt skyddet för mänskliga rättigheter, enligt Statskontoret. Regeringen har dock inte redovisat hur institutets rapporter och förslag behandlas. Statskontoret vill att internationella konventionsgranskningar används i arbetet. På funktionsrättsområdet är det viktigt att följa genomförandet av funktionsrättskonventionen.

”Regeringen bör ha en struktur för att redovisa hur de tar ställning till förslagen [från MR-institutet] eftersom ett centralt syfte med myndigheten är att den ska lämna förslag till regeringen om de åtgärder som behövs för att säkerställa de mänskliga rättigheterna i Sverige”, skriver Statskontoret.

Organisationernas synpunkter måste få ett tydligare genomslag. Statskontoret kritiserar att det inte framgår hur samråd med funktionsrättsorganisationer och övriga civilsamhället används för att följa upp strategin.

Regeringen bör regelbundet redovisa brister, ansvar och åtgärder för riksdagen. Statskontoret föreslår en återkommande skrivelse, till exempel vart fjärde år, med nulägesbild, uppföljning och prioriteringar. Då blir det enklare att granska vad regeringen faktiskt gör för att förverkliga rättigheterna. ”En skrivelse vart fjärde år kan driva på regeringens övergripande arbete för att uppnå det riksdagsbundna målet”, skriver Statskontoret.

Funktionsrätt vill ha täta uppföljningar

Nicklas Mårtensson, ordförande för Funktionsrätt Sverige, kommenterar:

”Statskontorets förslag om en återkommande skrivelse till riksdagen är bra för insynen och för att utvärdera hur ambitiös och effektiv politiken faktiskt är. Dagens funktionsrättspolitik mäter dock främst levnadsvillkor utan att koppla resultaten till genomförandet av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Vi behöver gå från passiv uppföljning till en gedigen funktionsrättspolitik, på samma sätt som vi har en etablerad barnrättspolitik. Det kräver en konkret handlingsplan och reformagenda, inklusive möjligheter till lagändringar och adekvat resurssättning, framtagen i nära samverkan med rättighetsbärarna i funktionsrättsrörelsen.

Först då får politiken ett reellt innehåll att följa upp. Uppföljningen bör dessutom ske åtminstone vartannat år, så att ineffektiva satsningar i tid kan justeras och förbättras.”