Tar det aldrig slut?
Är personer med autism och intellektuell funktionsnedsättning trots bra lagar ändå rättslösa? Tycker ansvariga i regering och i kommunerna att det är ok att strunta i lagen?
Onsdagens Uppdrag Granskning (5 februari 2020) om Robin är bland det värsta jag sett sedan programmet om Elisabeth, ”Sveriges farligaste kvinna”, på 1990-talet. Hon var instängd på inhägnat säkerhetshus på Långbro och räddades av specialläraren Eva Mandre efter att hon fått diagnosen autism och flyttades ut till nytt boende med kompetent personal.
En liknande skandal som gått under min radar är Josefin, ”Sveriges farligaste flicka”, i Eskilstuna 2017.
Bakom stängda dörrar
Den 31 oktober 2018 visades Uppdrag Gransknings programmet ”Bakom stängda dörrar” som handlade om vanvård av boende på gruppbostäder. I rubriken till programmet skrev SVT ”Våld, kränkningar och dödsfall på boende för personer med funktionsnedsättningar”.
Jag var själv med i Aktuellt-studion i TV-huset tillsammans med en chef från SKL (numera SKR). Vi efterlyste båda bättre kunskap. Ett budskap som FUB har haft som mantra sedan dess i kontakter med ansvariga i riksdag och regering.
Strax därefter, i februari 2019, kom SVT Väst första nyhet om att Dick vanvårdades på Hultagården och där Partille kommun inte tog sitt ansvar. Nu i veckan kom nu åter en skandal om Dick, i en längre artikel i GöteborgsPosten efter det att IVO lämnat en kritisk rapport om hans nya boende hos Humana. FUB kommenterade den igår (5/2) i GP.
Igår (5/2) visades så programmet från Uppdrag Granskning om Robin. Ett program som berörde mig starkt. Jag blev både ledsen och arg.
Ledsen och arg
Ledsen för hur en kille som Robin, som enligt min mening är ganska normal med hänsyn taget till hans autism och lindriga intellektuella funktionsnedsättning. En person som kan prata och uttrycka sina önskningar. En person som har anhöriga som bryr sig om honom.
Arg för hur ansvariga i kommunen både struntar i lagar och far med osanningar. En socialchef som i TV erkänner inlåsning och skyller på IVO och har mage att mot bättre vetande påstå att han har det bra på boendet! Personal som låser in, förvägrar sysselsättning, förvägrar besök hos syster och svåger, som ”inte minns” hur han förlorade fyra framtänder, samt inte vill gå till tandläkaren med honom trots påminnelser.
Ett fängelse
Han har ett boende och personal som jag vill beskriva som ett fängelse med fångvaktare – inte ett hem. En förvaltare, som jag inte förstår varför han har, och som bäst kan beskrivas som en katastrof. För Robins bästa måste förvaltaren bytas ut, direkt. Det är Överförmyndarens ansvar, som hen måste ta.
Att IVO jämfört detta fall med Dick ger ett väldigt blekt intryck. Samma organisation men med olika skärpa. Tar vanvården och okunskapen aldrig slut?
