Tittare, Tyckare, Tänkare och Kännare (nr 2, 2007)
Den senaste tiden har jag funderat en del över vilka olika personlighetstyper som finns i världen. Jag har en idé. Kanske är det så här:
Först finns det ”tittarna”. Det är de som betraktar allt i sin omvärld som om det vore på tv. De reagerar inte särskilt mycket på nånting och de har svårt att känna någon empati eller sympati. Det närmsta nån känsla de har skulle väl i så fall vara apati. De känns igen genom att de på frågan ”vad tycker du?” svarar med att rycka på axlarna, stirra tomt ut i intet eller svara ”vet inte”. De engagerar sig sällan i nånting, men de konsumerar intryck i en våldsam takt. En ”tittare” ser naturligtvis mycket på tv, sitter vid datorn och den bästa vän de har är mobiltelefonen.
Därefter finns det ”tyckarna”. Det är de som har väl cementerade åsikter och värderingar som de aldrig för sitt liv skulle kunna tänka sig att omvärdera. De tycker någonting om allting. De ser sig som bärare av den enda rätta sanningen och de förstår inte riktigt att inte alla andra lyssnar till dem och genast ändrar sina åsikter så att de sammanfaller med de egna. En ”tyckare” styrs ofta av en rädsla i grund och botten. De är rädda att någon ska rucka på de tryggt cementerade koncepten om hur allting är.
En ”tyckare” känns igen genom repliker som ”så har vi alltid/aldrig gjort förut”. De ger dessutom ofta referenser till andra personer som i sin tur har tänkt själva och eftersom den personen har sagt någonting så måste det ju vara så!
Nästa personlighetstyp jag vill föreslå är ”tänkarna”. Det är personer som tänker själva utan att ha allt för ingrodda åsikter om hur saker och ting ”måste” vara. De har ett stort mod att ifrågasätta inte bara andras utan även sina egna tankar, åsikter och idéer. En ”tänkare” skaffar sig sin egen åsikt om saker och ting. Rätt eller fel spelar mindre roll. De kommer fram till egna slutsatser genom sitt individuella tänkande. En del ”tyckare” kan av misstag tros vara en ”tänkare” när de uttrycker åsikter och tankar. Skillnaden är att en ”tyckare” har lånat någon annan persons tankar och de skulle aldrig ifrågasätta dessa idéer eller tankar.
Med andra ord – en ”tänkare” har modet att även tänka om och omvärdera.
Slutligen så skulle jag vilja lägga till ytterligare en personlighetstyp. Jag kallar dem för ”kännare”. Det är de som utgår från en inre intuition, som själva följer sin känsla av vad som är rätt och fel och vilka val man ska ta i livet. ”Kännare” lever ganska farligt i vårt samhälle. De anses inte alltid vara politiskt korrekta. De är på sätt och vis obekväma för omvärlden för de gör inte alltid så logiska eller kanske ens förståndiga val. En ”kännare” känns igen genom att ha ett öppet sinne. Sällan är saker och ting omöjliga för en ”kännare” och samtidigt så kan de låsa sig och envist hålla fast vid en idé på grund av att de genom känslan har bestämt sig för någonting.
Man skulle kunna kalla ”kännarna” för barn. Eller utvecklingsstörda. Eller ”utanförfolket”. Det är de som sällan räknas. De som inte tas riktigt på allvar, eftersom de inte alltid resonerar logiskt och förnuftigt. De bygger sin värld på känslan och det finns i dag nästan ingen plats för den typen av intelligens. En känslans intelligens.
Vi människor behöver inte alltid tycka samma sak. Det är tvärtom ganska underhållande med många olika tankar, idéer och funderingar. Det är av den anledningen jag skrev denna krönika. För att få presentera en idé om olika personlighetstyper i vår värld. Frågan är till slut:
Vilken typ är du?
Sören Olsson