Tvångsflytt är en otillåten kränkning enligt Europakonventionen
Att tvingas lämna sitt hem genom en tvångsförflyttning är ett inhumant förfarande som enbart borde tillåtas i undantagsfall.
Den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (EMKR) borde kunna hindra tvångsförflyttningar, skriver Linda Bergstrand, jurist på Altius advokatbyrå.
Många tvingas lämna sina hem
DEBATTARTIKEL. Tvångsförflyttningar är upprörande. Många som utsätts för det har bott i sitt boende under väldigt många år, och byggt upp sitt liv där.
De trivs med sitt hem, sina vänner och sina grannar, deras behov blir tillgodosedda i boendet och många har en daglig verksamhet i anslutning till sitt boende som de inte vill lämna.
Tänk dig själv om kommunen genom ett beslut meddelade dig att du om sex månader måste flytta till en annan kommun. Även om kommunen ordnat med ett likvärdigt boende och ett likvärdigt arbete hade du sannolikt inte velat lämna din hemort, ditt hem och det liv du byggt upp där under många år.
Skälet till tvångsförflyttningar är oftast att ändrad verkställighet gör att det nya boendet blir billigare för kommunen.
Men är det verkligen ett tillräckligt gott skäl för att rycka upp den enskilde från sin bostad?
Jag tycker inte det. Att tvingas lämna sitt hem genom en tvångsförflyttning är ett inhumant förfarande som enbart borde tillåtas i undantagsfall.
Europeiska konventionen ger skydd för de mänskliga rättigheterna
Jag anser att den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (EMKR) borde kunna hindra tvångsförflyttningar. EMKR gäller som lag i Sverige.
EMKR har diskuterats i några domar gällande tvångsförflyttning men har, mig veterligen, inte varit avgörande för förhindrande av tvångsförflyttning.
I artikel 8.1 framgår att var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.
I artikel 8.2 framgår att rättigheten under vissa förutsättningar kan inskränkas av en offentlig myndighet. Inskränkningen måste ha stöd i lag. Inskränkningen måste också vara nödvändig med hänsyn till nationell säkerhet, landets ekonomiska välstånd, förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.
Detta betyder att när en kommun beslutar om en tvångsförflyttning, vilket såklart innebär en inskränkning av den enskildes rättigheter, ska tvångsförflyttningen kunna anses nödvändig för att tillgodose ett angeläget allmänt behov. Nyttan för det allmänna ska överväga skadan för den enskilde.
Om den enskilde riskerar att ta skada vid en tvångsförflyttning från sitt nuvarande boende anser jag att tvångsförflyttningen inte kan anses proportionerlig oavsett vilka förhållanden personen kommer att få vid det tilltänkta boendet.
En tvångsflyttning bör anses utgöra en otillåten kränkning av den enskildes rättigheter enligt EKMR.
Linda Bergstrand
Jurist på Altius advokatbyrå
Altius advokatbyrå driver flera ärenden gällande ändrad verkställighet av bostad med särskild service för vuxna enligt LSS 9 § 9, det vill säga en tvångsförflyttning från ett serviceboende eller en gruppbostad till en annan.
Mera fakta
Hur ser den rättsliga processen ut idag?
Vid en tvångsförflyttning har den enskilde kvar rätten till sin insats enligt LSS och beslutet om en förflyttning är ett så kallat verkställighetsbeslut. Rena verkställighetsbeslut anses i regel inte vara överklagbara. Då ett beslut om tvångsförflyttning har betydande och faktiska verkningar för den enskilde har domstolen dock ansett att den enskilde ska kunna överklaga, jfr HFD 2011 ref. 48.
För att domstolen ska upphäva kommunens beslut om tvångsförflyttningen krävs dock att den enskilde ska kunna visa att denne inte uppnår goda levnadsvillkor i sitt nya boende. Prövningen är alltså begränsad till om den enskilde tillförsäkras goda levnadsvillkor genom beslutet om ändrat genomförande av den tidigare beviljade insatsen, jfr HFD 2012 ref. 59. Den enskilde har inte möjlighet att välja var denne uppnår de bästa levnadsvillkoren.
LÄS ÄVEN:
Juridisk handbok i funktionsrätt: Tvångsflytt kontra goda levnadsvillkor