Betalar du för hög avgift? Så funkar kommunens max-taxa

Alla kommuner har en max-taxa (högkostnadsskydd) för hemtjänst och funktionshinderomsorg enligt Socialtjänstlagen.

Men det är inte alltid avgiften är korrekt.
Vissa extraavgifter kan strida mot lagens intentioner.
Om du är under 61 år är det vanligt att avgiften är för hög.

Vad behöver du veta för att inte betala för mycket?

För att få svar har HejaOlika djupdykt i Socialstyrelsens alldeles nya rapport ”Kommunernas avgifter enligt socialtjänstlagen – Kartläggning och analys”.

LÄS ÄVEN:
Mindre att leva på 2025: Så mycket höjs ersättningar och bidrag
Högre avgifter 2025 pressar personer med funktionsnedsättning

Extraavgifter drabbar enskilda oavsett inkomst

Ett problem med max-taxan är att många kommuner tar ut extra avgifter för viss service, som man på tveksamma grunder har lagt utanför max-taxan. Dessa extraavgifter måste alla betala, oavsett inkomst.

– De stora variationerna mellan kommunerna, och att flera tjänster läggs utanför maxtaxan gör det svårt för individen att förutse sina kostnader vilket är problematiskt, säger Björn Eriksson, generaldirektör på Socialstyrelsen.

– När en kommun väljer att lägga avgifterna utanför maxtaxan så får den enskilde alltid betala för dessa tjänster. Detta försämrar individens skydd mot höga kostnader, och dessutom blir det svårt för den enskilde att veta vilka kostnader som tillkommer, säger Björn Eriksson.

Ett annat problem med max-taxan är att yngre personer ofta får en högre avgift än vad som är syftet med lagstiftningen. Yngre personer ska, enligt lagens förarbeten, ha rätt till ett högre förbehållsbelopp (det belopp man ska ha kvar efter avgifter), men var fjärde kommun tar inte hänsyn till detta.

– I praktiken får yngre personer med funktionsnedsättning betala högre avgift i dessa kommuner än vad de skulle ha gjort i fall de bodde på annan ort, säger Charlotte Fagerstedt, rapportförfattare och utredare på Socialstyrelsen.

Du kan överklaga beslut som du anser vara felaktiga

Vad kan man då göra om kommunen tar ut en felaktig avgift?

Beslut om avgifter kan alltid överklagas till förvaltningsrätten – men det finns få rättsfall, vilket tyder på att kommuninvånarna sällan överklagar avgiftsbesluten.

Fler borde alltså överklaga sina avgiftsbeslut. Får du separata fakturor för tjänster som borde ingå i maxtaxan? Får du ett alltför lågt förbehållsbelopp? I båda dessa fall kan det löna sig att överklaga.

Biståndsbeslut ska överklagas inom tre veckor från att du fick beslutet.

LÄS ÄVEN:
Ekonomiskt bistånd och försörjningsstöd – så funkar det

Vilka slutsatser drar Socialstyrelsen av kartläggningen?

Socialstyrelsen har kartlagt hur avgiftssystemen för insatser enligt Socialtjänstlagen, SoL, ser ut i kommunerna, för att se hur den enskilde påverkas av kommunernas olika avgiftssystem.

Här är Socialstyrelsens viktigaste slutsatser:

• Regelverket för avgifterna är komplext och ställer höga krav på de som utreder den enskildes avgifter. Förutom bestämmelserna i SoL behöver handläggaren ta hänsyn till bestämmelser i socialförsäkringsbalken och inkomstskattelagen.
• Även många invånare har svårt att förstå sina avgiftsbeslut.
• Nästan alla kommuner har egna stödmaterial för hur de ska tillämpa avgiftsbestämmelserna, men kommunernas tillämpning av avgiftsbestämmelserna följer inte alltid rättspraxis.
• För personer med låg ekonomisk standard kan även små skillnader få betydelse för om den enskilde bedöms kunna betala avgift eller inte i respektive kommun.
• Kommunernas egenutformade avgiftssystem leder till att den enskilde får olika mycket vård och omsorg innan maxtaxan, beroende på vilken kommun personen bor i.
• De insatser som kommunerna lägger utanför maxtaxan får den enskilde alltid får betala för, oavsett inkomst.

Hur fungerar max-taxan enligt Socialtjänstlagen?

Alla kommuner tar ut maxtaxa för särskilt boende. De flesta kommuner har även maxtaxa för hemtjänst, när den enskilde har 15 timmar hemtjänst eller mer per månad. (Hur mycket hemtjänst den enskilde kan få innan maxtaxa uppnås varierar mellan 5 och 20 timmar.)

Avgifter för insatserna hemtjänst, dagverksamhet och särskilt boende bestäms i Socialtjänstlagen, SoL. Där framgår hur hög avgiften som mest får vara; det beloppet kallas maxtaxa.

Avgiften får inte bli så hög att den enskilde inte har råd med sina levnadskostnader. Därför gör kommunen alltid en individuell ekonomisk beräkning. Den enskilde är garanterad att behålla ett visst belopp efter att avgiften är betald, det kallas förbehållsbelopp.

Socialstyrelsens kartläggning visar att ingen kommun tar ut ett belopp som är högre än maxtaxan för de insatser som räknas upp i lagen. Men det varierar från kommun till kommun hur mycket den enskilde får betala.

Vad ingår i maxtaxan?

Exakt vad som ska ingå i maxtaxan är oklart. Socialtjänstlagen definierar inte vad som inkluderas i begreppet hemtjänst. I förarbetena till lagstiftningen anges att matdistribution, dagligvaruinköp samt tillredning av måltider ska rymmas i maxtaxan för hemtjänst och dagverksamhet.

Kommunerna gör olika bedömningar av vad som ska inkluderas i maxtaxan, och det som kommunen lägger utanför maxtaxan får den enskilde betala för oavsett inkomst. Exempelvis tar 38 procent av kommunerna ut extra avgifter för distribution av matlådor. För installation av trygghetslarm tar 26 procent av kommunerna ut en avgift som inte ingår i maxtaxan.

 

Vad är avgiftsfritt?

En del insatser enligt Socialtjänstlagen är avgiftsfria, men även detta varierar mellan kommunerna.

• För hemtjänst tar alla kommuner ut en avgift.
• För trygghetslarm tar samtliga kommuner ut en månadsavgift, men 50 procent tar inte ut någon avgift för själva installationen.
• Insatserna ledsagning och avlösning ges ofta kostnadsfritt, men bara upp till ett visst antal timmar.
• Boendestöd erbjuds kostnadsfritt i 72 procent av kommunerna, 19 procent tar ut en avgift som ingår i maxtaxan och 1 procent av kommunerna tar ut en avgift som inte ingår i maxtaxan.
• Dagverksamhet omfattas ofta av maxtaxan, och många kommuner tar inte ut någon avgift alls för dagverksamhet.

Vilken avgift för kommunal hälso- och sjukvård?

Kommunal hälso- och sjukvård ingår i samma max-taxa som hemtjänst med mera, trots att detta inte är en insats enligt socialtjänstlagen.

Här gör kommunerna skillnad mellan regelbundna och enstaka insatser. Många kommuner har både en månadskostnad för de som har regelbundna insatser, och en kostnad per besök för tillfälliga insatser. Avgiften per månad varierar mellan 0 och 2 575 kronor, och mediankostnaden för hemsjukvård i ”avgiftskommunerna” är 400 kronor per månad. Avgiften per besök varierar mellan 0 och 515 kronor per besök med en median på 196 kronor per besök.

Hur påverkas avgiften av att den enskilde har andra merkostnader?

Den enskilde kan ha merkostnader som gör att det lagstadgade förbehållsbeloppet (det belopp som den enskilde är garanterad att behålla efter avgift) inte räcker till. Då behöver kommunen höja förbehållsbeloppet. Resultatet kan bli att den enskilde inte har ekonomiskt utrymme att betala kommunens avgift.

Får yngre personer lägre avgift?

Yngre personer med funktionsnedsättning antas ha 10 procent högre levnadsomkostnader än äldre personer. Detta framgår av förarbetena till socialtjänstlagens avgiftsbestämmelser. Detta lyfts också i Socialstyrelsens årliga meddelandeblad om avgifter.

Trots detta visar Socialstyrelsens kartläggning att 23 procent av kommunerna inte höjer minimibeloppet för personer med funktionsnedsättning under 65 år. Det innebär att personerna i dessa kommuner får betala en högre avgift än de borde göra.

Vilka avgifter tar kommunerna för mat?

Kostnaden för måltiderna på särskilt boende för äldre varierar kraftigt mellan kommunerna, från 2490 till 6555 kronor per månad. Konsumentverkets referensvärde (2024) för livsmedel för personer som är 61 år eller äldre är 3330 kronor per månad.

Endast ett fåtal kommuner kommuner (10 stycken) tar ut 3 330 kronor per månad eller mindre för maten på särskilt boende. Avgiften för måltider på särskilt boende som överstiger Konsumentverkets referensvärde ska ses som en merkostnad för den enskilde.

Själva tillredningen av måltiderna ska ingå i maxtaxan.

Personer med tillräckligt höga inkomster får i regel alltid betala för både måltiderna och insatsen.

Personer med låga inkomster betalar också alltid för måltiderna, men kan få sänkt avgift för insatsen om kommunen tar hänsyn till att detta är en merkostnad.

De flesta kommuner tar hänsyn till enskildas merkostnader för måltider på särskilt boende, när man bedömer avgiftsutrymmet.

Hur många slipper betala avgift?

Andelen som inte betalar någon avgift alls varierar stort mellan kommunerna. För särskilt boende varierar andelen som inte betalar avgift mellan 0 och 45 procent, och för hemtjänst varierar andelen mellan 1 och 41 procent.

Vilken max-taxa gäller 2025?

Maxtaxan, eller högkostnadsskyddet, är den högsta summa som kommunen får ta ut för hemtjänst, dagverksamhet, särskilt boende för äldre och kommunal hälso- och sjukvård. Den beräknas som en tolftedel av 0,5392 gånger prisbasbeloppet. För år 2025 motsvarar det 2 642 kr per månad.

Avgiften för bostad i särskilt boende, som inte omfattas av hyreslagen, får per månad uppgå till högst en tolftedel av 0,5539 gånger prisbasbeloppet. För år 2025 motsvarar det 2 714 kr per månad.

Vad är minimibeloppet 2025?

Minimibeloppet är ett lagstadgat belopp som ska täcka normalkostnader för personliga behov. Kommunen ska alltid göra en individuell prövning av minimibeloppet eftersom den enskilde kan ha varaktiga kostnader som minimibeloppet inte täcker, och då kan kommunen behöva höja minimibeloppet.

Minimibeloppet, enligt 8 kap. 7 § SoL, för ensamstående är lägst en tolftedel av 1,4789 gånger prisbasbeloppet. För år 2025 motsvarar det 7 247 kronor per månad.

Minimibeloppet för var och en av sammanlevande makar och sambor ska utgöra lägst en tolftedel av 1,2066 gånger prisbasbeloppet. För år 2025 motsvarar det 5 912,30 kr per månad.

Vad är minimibeloppet om man är yngre än 61 år?

Enligt förarbetena till socialtjänstlagens avgiftsbestämmelser bör levnadsomkostnader för yngre personer med funktionsnedsättning, det vill säga personer under 61 år, beräknas till en nivå som överstiger minimibeloppet med upp till 10 procent.

Hur används Konsumentverkets beräkningar i minimibeloppet?

Konsumentverket gör årliga beräkningar av referensvärden för levnadskostnader – de varor och tjänster som ett hushåll vanligen behöver för att klara vardagens behov. Dessa beräkningar bör enligt förarbetena ligga till grund för vissa av de kostnadsposter som minimibeloppet ska täcka.

I Socialstyrelsens meddelandeblad om avgifter för 2025 redovisas Konsumentverkets beräkningar för år 2025. (Tabell: Konsumentverkets referensvärden för levnadskostnader per månad år 2025).

På Konsumentverkets hemsida finns mer information om beräkningarna och de olika utgiftsposterna. Här finns framräknade belopp för 2025.

 

Hur görs den individuella bedömningen av avgiften?

En individuell bedömning ska göras inför varje beslut om en enskild persons avgifter.

För att besluta hur hög avgift den enskilde ska betala räknar handläggaren ut den enskildes förbehållsbelopp och avgiftsunderlag. Förbehållsbeloppet ska utgöra den enskildes levnadskostnader, det vill säga kostnaden för bostaden tillsammans med ett minimibelopp.

Minimibeloppet bör enligt förarbetena baseras på Konsumentverkets beräkningar av skäliga levnadskostnader, men kan även behöva höjas eller sänkas, individuellt eller för en särskild grupp.

Maxtaxan och minimibeloppet ändras varje kalenderår efter att regeringen fastställt prisbasbeloppet. Beloppen kan även ändras efter beslut av riksdagen.

Av rättspraxis framgår att förbehållsbeloppet ska baseras på den enskildes faktiska boendekostnad.

Fler regler som avgör avgiftsutrymmet

För att bestämma avgiftsunderlaget behöver handläggaren utöver bestämmelserna i SoL även ta hänsyn till bestämmelser i socialförsäkringsbalken och inkomstskattelagen.

Den enskildes besparingar ingår inte i beräkningen av avgiftsutrymmet.

När avgifterna fastställs ska kommunen dessutom försäkra sig om att omsorgstagarens make/maka eller sambo inte drabbas av en oskäligt försämrad ekonomisk situation.

När kan man få höjt minimibelopp?

Ibland ska kommunen höja minimibeloppet, om den enskilde på grund av särskilda omständigheter varaktigt har behov av ett inte oväsentligt högre belopp. Utgångspunkten bör vara att kostnaden i vart fall uppgår till ett par hundra kronor per månad och att det är en kostnad som är regelbundet återkommande under i vart fall större delen av ett år.

Ett höjt minimibelopp innebär alltså att den enskilde får mer pengar kvar att täcka sina levnadskostnader med.

De omständigheter som kan berättiga till höjt minimibelopp kan vara om den enskilde har underhållskostnad för barn, fördyrade kostnader för arbets- och sjukresor, eller kostnader för god man. Ytterligare exempel är om den enskilde har merkostnader till följd av funktionsnedsättning, till exempel för rehabilitering, habilitering och resor. Minimibeloppet kan också behöva höjas om den enskilde har merkostnader för livsmedel, till exempel på grund av att denne köper viss kost via hemtjänsten i ordinärt eller i särskilt boende eller dagverksamheten.

Kommunen bör godta den faktiska merkostnaden om den inte är oskäligt hög. Kommunen är dock inte skyldig att höja minimibeloppet om den enskilde fått bidrag eller annan förmån för en viss merkostnad.

Kommunen kan även minska minimibeloppet i skälig omfattning om den enskilde inte har kostnader för vissa saker. Det kan gälla fall där kostnaden ingår i avgiften för hemtjänst och dagverksamhet, i avgiften eller hyran för bostad i särskilt boende, eller tillhandahålls kostnadsfritt.

Vem ansvarar för att avgiften blir rätt?

När avgifterna fastställs i det enskilda fallet är det primärt kommunens ansvar att utreda om den enskilde har behov av ett förhöjt minimibelopp samt om avgifterna måste sättas ned. Den enskilde själv måste dock bidra med uppgifter om sina individuella behov.

Enligt förarbetena och rättsfall är det därför mycket viktigt att kommunen upplyser den enskilde om avgiftssystemets konstruktion.

Vad har ingått i Socialstyrelsens kartläggning?

Kartläggningen omfattar endast avgifter för insatser enligt SoL, Socialtjänstlagen. Insatser enligt LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, har inte omfattats.

Målgruppen för SoL är både äldre och personer under 65 år.

Socialstyrelsen har inte följt upp alla boendeformer enligt SoL utan endast särskilt boende för äldre.
Den enskilde har även andra kostnader som är relaterade till vården och omsorgen, exempelvis för mat, hyra och hjälpmedel. I viss utsträckning har Socialstyrelsen även samlat in uppgifter om dessa kostnader, för att få en tydligare helhetsbild av vad den enskilde får betala för sin vård och omsorg.

Andra tjänster som kommunen kan ta ut avgifter för är bland annat familjerådgivning, föräldrautbildning inför adoption och andra ”sociala tjänster”.

 

KÄLLA: Socialstyrelsens rapport ”Kommunernas avgifter enligt socialtjänstlagen – Kartläggning och analys” publicerad 30 januari 2025. Ovanstående texter är till stora delar citat ur rapporten.

Mer om avgifter

Nedanstående tabell uppdateras löpande.