Christian Källström: Överdrifter om assistansbrott drabbar de som inte fuskar

DEBATT. Frösunda Personlig Assistans chefsjurist Christian Källström har granskat direktiven till utredningen om ”effektivare åtgärder mot välfärdsbrott och ökad förutsebarhet inom personlig assistans”. Här hans analys.

Överdrifter om brottslighet

I dagsläget förekommer stora problem, bland annat med att Försäkringskassan och Högsta förvaltningsdomstolen ålagt anordnare en strikt återbetalningsskyldighet utan att det ges en möjlighet för anordnare att leva upp till kraven som ställs, att ”Stärkt assistans” blivit ett fiasko och det har blivit svårare att få assistans, samt en ökad kriminalitet.

Det är bra att assistansen utreds och det råder en bred samsyn bland såväl assistansberättigade, anordnare som myndigheter om att fusk och välfärdsbrottslighet inte ska förekomma då det drabbar de assistansberättigade som är i behov av sin assistans för att klara sin vardag. Frösunda har bedrivit personlig assistans sedan 1994 och utifrån vår erfarenhet vill vi betona att den absoluta majoriteten av dagens assistansberättigade är i behov av just den insats de har beviljats.

[Artikeln fortsätter efter rosa rutan med länkar.]

Att de stora och seriösa bolagen skulle vara kapade av organiserad brottslighet, är en anmärkningsvärd överdrift. Till TT har statsminister Ulf Kristersson gjort följande uttalande:

Det här är otroligt allvarligt. Jag är tyvärr inte helt förvånad över de här resultaten. Men att det är fullt så illa tror jag inte någon visste, att alla de stora företagen var kapade i praktiken av kriminalitet.

Det finns säkerligen anställda assistenter med ”kopplingar” till organiserad brottslighet, men verksamheten är knappast ”kapad”.

Av ”Delanalys 1, Tecken på missbruk av Försäkringskassans förmåner hos den organiserade brottsligheten och hur den verkar inom assistansersättning” framgår bland annat följande avseende vem som anses kopplad.

De kopplade individerna bedöms inte själva vara aktiva i kriminella nätverk, utifrån avgränsningarna som Polismyndigheten har gjort.
…
Familj till de aktiva och kopplade individerna definierades utifrån deras närmsta familjemedlemmar, det vill säga föräldrar, syskon, barn, gift partner och förälder till gemensamt barn. Familjemedlemmarna uppgår till cirka 240 000 individer.

Det är oklart om statsministern önskar att assistenter med kopplingar till organiserad brottslighet ska sållas bort, men även om det begärs utdrag ur belastningsregister så framgår det inte av utdraget om den enskilde är misstänkt, anhörig till någon misstänkt eller på annat sätt kopplad till organiserad brottslighet. Det går således inte för en anordnare (oavsett om det är ett privat bolag eller en kommun) att veta vem som har kopplingar till organiserad brottslighet. Det är knappast heller frågor som ställs eller besvaras i en anställningsintervju. Om inte myndigheterna delar med sig av sin information, kommer anordnarna ha svårt att komma till rätta med eventuella problem.

Det bör beaktas att när lagstiftaren, i syfte som anges att vara att skydda brukarna, ålägger anordnarna större skyldigheter och ansvar, drabbar detta i slutändan alla brukare i form av striktare krav och övervakning. Det är bara fuskande brukare som tjänar på att anordnare åläggs ett ansvar för återbetalning och övervakning.

Givetvis bör en anordnare som medvetet fuskar hållas ansvarig för detta, men ett större eget ansvar för alla brukare, skulle innebära en större frihet för alla de som inte fuskar.

Det är också en fråga om varför anordnare ska ha en insyn i en brukares liv. Det är mycket olyckligt att den som har en funktionsnedsättning och är i behov av assistans, också ska behöva utsättas för att vara övervakad av både staten och en assistansanordnare.

Uppföljning av beviljad assistansersättning

Det är rimligt och bra att Försäkringskassan kan och ska följa upp beslut, så länge de inte kan ompröva besluten hur som helst. Nödstoppet för omprövningar tog bara bort regeln att beslut ska omprövas, men förhindrar ingen uppföljning av besluten. Försäkringskassan kan således följa upp, men inte ompröva beslut i dagsläget.

Att skapa nya regler för omprövning, medför en uppenbar risk att Försäkringskassan återigen skapar en situation som kräver ett nytt nödstopp.

Det är helt orimligt att Försäkringskassans skulle kunna återgå till den tidigare ordningen, där de kunde ändra beslut efter nya godtyckliga bedömningar utan att behöva visa att något ändrats, eller där ny praxis eller nya regler medförde att den enskildes assistans drogs in.

Besluten kan dessutom ändras och dras in, om Försäkringskassan kan visa att den enskilde lämnat felaktiga uppgifter eller underlåtit att anmäla en förändring. Att det annars krävs en väsentlig förändring, för att ändra ett beslut torde också vara rimligt.

Att Försäkringskassan ska få utökade möjlighet att dra in beslut på grund av fusk låter bra, men i praktiken innebär det antagligen sänkta beviskrav för Försäkringskassan, vilket med stor sannolikhet kommer att leda till att ännu fler brukare drabbas av felaktiga indragningar.

Reglering av anhörigassistans

Anhöriga assistenter är ofta helt avgörande för att kunna utföra assistans i dagsläget. Det är inte sällan besluten snuttifieras, med några minuter här och några minuter där, varvid det är det inte går att anställa externa assistenter. Om kommunen och Försäkringskassan hade beaktat hur assistansen ska kunna utföras när de beviljar assistans, hade anhöriga antagligen inte behövt arbeta i samma utsträckning.

I dag nekas ofta assistans för tillsyn, varvid föräldrar till barn med autism och utvecklingsstörningar ofta hindras att förvärvsarbeta utanför hemmet. Föräldrarnas möjlighet att förvärvsarbeta beaktas inte heller när kommunen beviljar assistans eller avlösarservice. Detta leder till att föräldrarnas enda möjlighet till försörjning, inte sällan är att arbeta som assistent för sitt barn. Detsamma gäller makar, där den ene exempelvis drabbats av stroke och behöver ständig assistans. Om en person behöver frekventa insatser för att hantera uppkomna behov, kan rimligtvis inte förutsättas att någon anhörig alltid finns på plats och kan ge den direkta hjälpen när den behövs. Det bör således beviljas assistans.

Den enskilde kan även behöva assistans på natten, men där beviljas det bara jour (väntetid) vilket innebär att det bara betalas ut en fjärdedels ersättning. Detta i sin tur medför att det är svårt att få utomstående att arbeta på grund av låg ersättning. Anhöriga blir återigen den enda lösningen.

I praktiken ”tvingar” systemet många anhöriga att arbeta som assistenter.

För barn är det naturligt att ha en anhörig som assistent. Det anses ofta bra att andra än anhöriga arbetar som assistenter när barnet bli äldre. Det kan givetvis vara svårt för barnet att säga nej till en förälder som vill arbeta som assistent, men beslutet om vem som ska arbeta bör ligga hos den enskilde eller hos vårdnadshavare. Att staten ska skapa regler avseende anhöriga assistenter inskränker den enskildes frihet och valfriheten, vilket förtar en del av syftet med LSS.

Det är emellertid rimligt att exempelvis en god man inte också arbetar som assistent eller äger bolag eller på annat sätt anordnar den enskildes assistans. Det är den gode mannen som godkänner utförandet av assistansen, och skriver under räkningen, varför det uppenbart finns en risk för jäv.

En annan risk för jäv är när kommunen genom överförmyndaren utser en god man, som senare väljer kommunen som anordnare.

Ett förbud leder antagligen till att en hel del gode män avsäger sig uppdragen, varvid det kommer behövas en nya goda män. Risken är framväxten av nya bolag som hyr ut goda män, där den gode mannen kan ha ett mycket stort antal huvudmän. Det finns dessutom inget register över gode män, varför en kommun som anlitar någon från ett god mans bolag, inte kan veta hur många uppdrag den gode mannan faktiskt här.

I utredningsdirektivet anges även att om delar av en familjs ekonomi vilar på att en familjemedlem har assistansersättning, kan detta i vissa fall skapa incitament att avstå från exempelvis fritidsverksamhet, korttidsboende eller andra insatser som medför avdrag på beviljade assistanstimmar.

Vår samlade upplevelse är att föräldrar mycket sällan väljer bort fritids eller andra insatser på grund av ekonomi. Det handlar ofta mer om att personen (ofta barn med autism) sällan orkar delta på fritids eller att man inte anser det lämpligt att lämna bort sitt barn.

Vår upplevelse är också att kommunerna ofta drar ner på antalet dagar på korttidsvistelse, när det beviljas assistans, trots att det specifikt önskas fortsatt vistelse i samma omfattning och assistans därutöver.

Det vore således befogat med en reglering som ger den enskilde större valfrihet att kombinera olika LSS-insatser.

Ökad kontroll och övervakning

Från att ha varit en frihetsreform, riskerar nu assistansen att bli en övervakningsinsats.

Det anges i direktivet att varken Försäkringskassan eller någon annan myndighet kan kontrollera att all assistans utförs så som den rapporteras. Detta stämmer dock inte. IVO har enligt LSS en laglig möjlighet att göra hembesök. IVO förefaller dock aldrig att utnyttja den möjligheten.

I och med att anordnarna har ålagts en strikt återbetalningsskyldighet, och enligt Försäkringskassan och HFD i praktiken ska känna till allt om brukaren, skulle anordnaren behöva övervaka den enskilde dygnet runt (även eventuell tid när det inte är beviljat assistans) för att kunna leva upp till kraven som ställs.

Direktivet föreslår också att anordnaren ska övervaka brukaren:

… analysera och föreslå en ordning som innebär att Försäkringskassan vid kontroll av tidsredovisningar i situationer där det är befogat kan ta del av uppgifter från assistentens arbetsgivare som visar om assistenten befunnit sig på samma plats som den assistansberättigade vid den tidpunkt då assistans redovisats som utförd …

Det har bland annat föreslagits att ett in- och utcheckningssystem kan införas, samt slumpmässiga kontroller, vilket försvårar för den som försöker fuska. Det räcker dock inte för att tillgodose Försäkringskassans krav på anordnare att veta hur assistansen utförs och kravet på att känna till alla förändringar.

Det bör givetvis även beaktas att alla övervakningsinsatser kostar en del. Sådana kostnader är dock inte inkluderade i schablonersättningen från Försäkringskassan.

Inrättande av en LSS-inspektion

En LSS inspektion som hjälper den enskilde låter bra, men som en del av IVO riskerar de att drabbas av samma problem som IVO.

Det anges att Inspektionen bör ha i uppdrag att säkerställa att verksamheter enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade är säkra, har god kvalitet och bedrivs i enlighet med lagar och andra föreskrifter.

IVO har inte kunnat ge några riktiga svar på anordnares frågor och de har inte lyckats rikta några riktiga föreläggande mot anordnare, utan har bara kunnat dra in tillstånd (eftersom det inte kräver att myndigheten anger vad en anordnare förväntas göra).

Det behövs en samordning mellan IVO och Försäkringskassans som tydligt kan ange hur och vad en anordnare bör göra för att leva upp till, ibland motstridiga, regler och krav.

Exempel
Hur en anordnare ska agera efter att en förändring anmälts, men innan Försäkringskassan tagit ett nytt beslut? Ska assistans avslutas, för att undvika återkrav, i strid med regler om att all beviljad assistans ska utföras?

Att det inte ska ingå i inspektionens uppdrag att granska Försäkringskassan är således en klar brist.

Ett juridiskt stöd för den enskilde är bra, men det blir en udda situation om staten ska driva processer mot staten. Möjligheten till rättshjälp eller ersättning från rättsskyddet i hemförsäkringen är antagligen en bättre väg för att den enskilde ska kunna få juridisk hjälp (om denne inte får juridisk hjälp via en assistansanordnare).

Vilka blir konsekvenserna?

Nya regler måste säkras mot Försäkringskassan

När det lagstiftades om att Försäkringskassan skulle kunna återkräva ersättning från anordnare, angavs det i konsekvensbeskrivningen att detta skulle få en begränsad effekt för anordnarna. Tyvärr ”Försäkringskassa-säkrades” inte lagstiftningen, varefter det helt plötsligt uppstod en strikt återbetalningsskyldighet för anordnarna.

Det är således viktigt att eventuella regler säkras mot Försäkringskassans agerande, genom exempelvis en tydlig instruktion till Försäkringskassan och domstolarna att de inte får försämra rättigheterna enligt LSS, vilket också anges i FN:s funktionsrättskonvention, och att reglerna bör tolkas till fördel för enskilda och anordnare.

Nya krav på övervakning måste vara tydliga

Det är vidare viktigt att om anordnaren åläggs en övervakningsskyldighet, så att Försäkringskassan kan ta del av uppgifter från assistentens arbetsgivare som visar om assistenten befunnit sig på samma plats som den assistansberättigade vid den tidpunkt då assistans redovisats som utförd, så måste det tydligt framgå vad anordnaren förväntas göra.

Ta hänsyn till hur assistans ska utföras

Om anhörigas möjligheter att arbeta begränsas, är det även nödvändigt att möjligheten att utföra assistansen beaktas när assistans beviljas. Detta ger också den enskilde större möjligheter att leva som andra och en bra kvalitet i assistansen, samt en större möjlighet att anlita andra än kommunen som utförare.

Andra rättigheter bör också skyddas

Det vore även bra om också andra rättigheter beaktades i förslaget om en LSS-inspektion, så att exempelvis personer som bor på LSS-boende inte tvångsförflyttas till andra boenden utifrån kommunens godtycke.

Christian Källström
Chefsjurist Frösunda Personlig Assistans