”Vi vägrar vara tysta.” Funkismammor protesterar utanför stadshuset

Två funkisfamiljer i Uppsala har fått nog. Måndagen den 17 november klockan 13.00 anordnar de en manifestation utanför stadshuset i Uppsala, i protest mot neddragningar av personlig assistans och andra stöd.

LÄS MER:
Uppsalas toppolitiker: Stoppa kapplöpningen mot botten

Protesten stöds av funktionsrättsrörelsen

I en debattartikel i Uppsala Nya Tidning får de stöd av RBU, STIL och Funktionsrätt Uppsala.

[Artikeln fortsätter efter rosa rutan med länkar.]

”I Uppsala har omsorgsnämnden beslutat att Martin 14, och David 23, båda med svåra funktionsnedsättningar, inte längre ska kunna leva det liv som lagen föreskriver. I stället hänvisas de till institutionsliknande insatser, eller anhörigas välvilja”, skriver Johan Klinthammar, RBU, Elin Blidesten, RBU Uppsala, Michael Jestin, Funktionsrätt Uppsala och Jonas Franksson, STIL.

Livslång funktionsnedsättning är ”övergående”

– I september bestämde kommunen att vår son Martins omfattande funktionsnedsättningar som han haft sedan födseln var övergående, och drog in all assistans, säger Maria Malmberg.

Hon har tagit initiativet till manifestationen tillsammans med Anna Rosander som är mamma till David, som också nekats assistans och därför inte kan fullfölja sina studier.

Nu uppmanar de grannar, familj, vänner, kollegor, studiekamrater och alla andra uppsalabor att ansluta till manifestationen, och ”stå upp för ett Uppsala där alla har rätt till ett självständigt liv.

Manifestationen stöds av RBU, STIL och Funktionsrätt Uppsala.

En kommun stolt över neddragningar?

I ett brev till omsorgsnämnden skriver familjerna Malmberg och Rosander att ”det är våra barn som är en del av statistiken med minskat antal beviljade assistanstimmar som ni stolt visar upp i boksluten”.

”Martin och David har placerats i ett B-lag med villkor som ni anser vara skäliga. Det som ni kallar goda livsvillkor anses de inte ha rätt till. En sådan kategorisering strider mot både mänskliga rättigheter och grundläggande principer om allas lika värde.”

Startar 60 minuter före omsorgsnämndens möte

Manifestationen på måndag 17 november startar klockan 13, en timme innan omsorgsnämnden har ett sammanträde.

– Vi vill höra om politikerna över huvud taget vet vad som försiggår i omsorgsförvaltningen som sitter i samma hus. Den frågan är viktig, eftersom omsorgsnämnden har delegerat all makt till förvaltningen. Politikerna i nämnden har helt abdikerat från sitt ansvar, säger Maria Malmberg.

– Konkret så vill vi att alla barn och unga i Uppsala får samma rättigheter till ett fritt och självbestämt liv.

– Omsorgsnämnden behöver se över delegationsordningen som gör att all makt i dag ligger i omsorgsförvaltningens händer, förvaltningen arbetar rättsosäkert och fattar godtyckliga beslut.

Hoppas att politiker kommer och lyssnar

Vilket stöd har ni fått från politikerna hittills?
– Vår familj och Martin har inte fått något stöd alls. Jag skickade ut ett brev för en vecka sedan och bjöd in 39 politiker. Ingen svarade på mitt utskick. Jag skickade en påminnelse igår, och då svarade två att de kommer att dyka upp vid manifestationen. Så vi hoppas att några är intresserade av att lyssna vad vi säger, säger Maria Malmberg.

Hur känns det då att tvingas gå ut till allmänheten och anordna en manifestation för att familjen ska få stöd av kommunen?
– I början tog det emot oerhört, men sedan kom vi fram till att vi måste fläka ut oss, och berätta allt som har hänt, från början till slut. Jag är inte någon som ”instagrammar” annars. Jag tycker att Uppsala kommun ska skämmas för det här – att vi ska behöva blotta våra liv för att bli sedda, säger Maria Malmberg.

Familj vågar inte delta av rädsla för förvaltningen

Är det viktigt att få stöd från allmänheten nu?
– Jag tror att det är det det hänger på. Eftersom politikerna varken har driv, vilja eller förmåga att göra något åt situationen måste vi få fler att reagera, för vi är inte bara ”gnälliga” föräldrar.

– Det här handlar inte om bara Martin och David. Vi har en annan bekant i vår förening som inte ens vågar delta vid manifestationen av rädsla för förvaltningen. De har äntligen har fått en liten insats som inte alls är i proportion till vad de behöver. Men om man till och med är rädd för att delta, för att det man har ska bli indraget, då är det någonting som är fel. Det går inte att vara tyst.

Du är inte rädd för att göra dig till obekväm i kommunens ögon?
– Det är klart att jag är. För det handlar ju om Martin. Men det kan inte stoppa mig, även om det får mig att må dåligt.

Gjorde en Greta Thunberg

Den utlösande faktorn till manifestationen var att Maria läste i Uppsala Nya Tidning om David Rosander och hans föräldrars kamp.

– De stod här utanför stadshuset varje fredag, och gjorde en Greta Thunberg. Vilken bra idé, tänkte jag och tog kontakt. Sedan har vi planerat detta tillsammans, berättar Maria.

Tvingades lämna sin karriär

Hur har kampen påverkat dig?
– Det är omöjligt att få ihop livet. Även när vi har några timmar med assistans så går det inte att få ihop livet med ett barn med funktionsnedsättning. Jag sa upp mig från jobbet, och lämnade min karriär för fem år sedan. Nu har jag ett eget företag, men kan bara arbeta väldigt sporadiskt, den mesta tiden går åt till Martin, säger Maria Malmberg.

Se även Maria Malmbergs inlägg på Facebook.

LÄS ÄVEN:
Uppsala kommun motarbetar förebyggande stöd – trots rätt till assistans

Debattartikeln i UNT 16 november 2025

Uppsala kommun delar in sina unga i A- och B-lag. Ungdomstiden är en tid för frigörelse. En tid då man väljer inriktning i livet, det är då tilltron till samhället byggs upp. Eller går förlorad. I Uppsala väljer omsorgsnämnden att rasera vissa unga människors framtid genom att kraftigt inskränka deras frihet.

Alla personer i Sverige har rätt att leva ett självbestämt liv i frihet. Det handlar om möjligheten att arbeta, studera eller ha någon annan meningsfull sysselsättning. Det handlar också om att kunna delta i samhällslivet och ta del av kultur- och fritidsaktiviteter, träna och engagera sig politiskt. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, ska garantera rätten till allt detta. Lagen gäller också barn och unga.

I Uppsala har omsorgsnämnden beslutat att Martin 14, och David 23, båda med svåra funktionsnedsättningar, inte längre ska kunna leva det liv som lagen föreskriver. I stället hänvisas de till institutionsliknande insatser, eller anhörigas välvilja.

När LSS tillämpas alltmer restriktivt och omsorgsförvaltningen i Uppsala enbart tycks prioritera ekonomiska ramar framför lagens intentioner, urholkas rätten till stöd och service. Enligt uppgifter som framkommit saknas tydliga riktlinjer och vägledning för biståndshandläggarnas arbete. I praktiken utgår handläggarna i stället från domslut som anger miniminivån för stöd, utan att ta hänsyn till den enskildes behov, och tvingar den berörda och anhöriga in i en överklagandeprocess i en redan mycket utsatt situation.

Martin och Davids fall vittnar om att handläggarnas bedömningar präglas av subjektivitet och godtycklighet. För Martins del slog handläggningen fast, i direkt strid med läkarens intyg, att hans omfattande funktionsnedsättning sedan födseln var övergående. En uppenbart orimlig bedömning som resulterade i att all personlig assistans drogs in. I Davids fall beslutades att universitetsstudier inte är en meningsfull sysselsättning för honom och han nekades det assistansstöd han behöver för att kunna fullfölja sina studier.

Essensen i assistansen, möjlighet till självständighet och att leva sitt liv utan ständiga begränsningar med individens behov och potential som utgångspunkt, verkar ha gått förlorad. Den snäva tillämpningen av LSS leder till absurda situationer där tonåringar och unga vuxna tvingas ha med sig sina föräldrar överallt där deras jämnåriga rör sig fritt. Drömmar om studier, arbete och ett aktivt liv grusas. I stället hänvisas ungdomarna till ett liv präglat av bidragsberoende och utan frihet. Det är inte bara ovärdigt, det är också samhällsekonomiskt förkastligt.

Uppsala kommun bryter i sitt agerande inte bara mot LSS utan även mot FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsätting som garanterar full delaktighet och jämlikhet. Kommunens agerande strider dessutom mot Barnkonventionen, som fastslår alla barns lika värde och att ingen får diskrimineras. Barnkonventionen är lag i Sverige sedan 2020.

Martin och David har placerats i ett B-lag med villkor som kommunen anser vara skäliga. Det som kommunen kallar goda livsvillkor anses de inte ha rätt till. En sådan kategorisering strider mot både mänskliga rättigheter och grundläggande principer om allas lika värde.

I Uppsala är idag allt beslutsfattande kring beviljande eller avslående av ansökningar om stöd och service delegerat från omsorgsnämnden till tjänstepersoner i omsorgsförvaltningen. Kommunpolitikerna verkar helt ha abdikerat från sitt ansvar och med all makt placerad i omsorgsförvaltningens händer är det oklart om de ens är medvetna om vad som pågår.

Våra krav:
* Se över delegationsordningen för att återföra det politiska ansvaret och stärka rättssäkerheten
* Säkerställ likvärdiga levnadsvillkor för alla unga i Uppsala
Uppsalas kommunpolitiker, det här måste få ett slut. Ta ert ansvar och säkerställ att alla våra unga får leva ett självständigt och värdigt liv!

Debattartikeln är undertecknad av Johan Klinthammar, förbundsordförande, Rörelsehindrade barn och ungdomar Riks, Elin Blidesten, ordförande, Rörelsehindrade barn och ungdomar Uppsala, Michael Jestin, ordförande, Funktionsrätt Uppsala, och Jonas Franksson, ordförande, STIL.