Förbudet för Humana är oerhört allvarligt för assistansreformen
KOMMENTAR. Att Humana har fått sitt tillstånd indraget är oerhört allvarligt för assistansreformen. Det är mer än 2000 assistansanvändare, en mängd anhöriga och cirka 11 000 personliga assistenter som berörs och som naturligtvis är oroliga.
LÄS MER: IVO förbjuder Humana att bedriva personlig assistans
Omöjligt avveckla på 10 dagar
Humana har fått 10 dagar på sig att lägga ner sin assistansverksamhet. På en presskonferensen 31 januari 2023 berättade Humana att de i nuläget arbetar med att kontakta samtliga uppdragsgivare för att informera om läget.
Just nu arbetar man med att söka inhibition, det vill säga att beslutet inte ska gälla tills domstolen har fattat beslut i frågan. Om de får det innebär det att de kan fortsätta verksamheten. Om de inte får det måste samtliga assistansanvändare välja en ny anordnare.
Många skulle troligen ha svårt att hitta en ny anordnare med så kort tids varsel. I så fall kan man behöva vända sig till kommunen som har det yttersta ansvaret för att tillgodose assistansbehovet.
Som assistansanvändare behöver man egentligen inte göra något innan beskedet om inhibition kommer. Vill man ändå föregripa rättens beslut har IfA en gratis guide att använda sig av när man ska välja anordnare.
LÄS ÄVEN: Striden om Humanas assistans – vad har hänt?
26 beslut om återkrav – men bara 1 har vunnit laga kraft
Beslutet från IVO grundar sig bland annat på 26 beslut om återkrav. 22 av dessa är riktade mot Humana och 4 mot olika assistansanvändare. Bara ett av återkraven har vunnit laga kraft.
Samtliga återkrav, säger IVO, beror på att felaktiga uppgifter har lämnats till Försäkringskassan vid fler än något enstaka tillfälle och att Humana inte har fullgjort sin uppgiftsskyldighet vid ändrade förhållanden. IVO menar att vissa uppdragsgivare inte har haft något assistansbehov alls och att Humana antingen medvetet, med kännedom om det, låtit bli att kontakta FK eller att de haft otillräcklig insyn eller kontroll över att den utförda assistansen motsvarat det faktiska behovet.
IVO menar att vissa uppdragsgivare inte har haft något assistansbehov alls och att Humana antingen medvetet, med kännedom om det, låtit bli att kontakta Försäkringskassan eller att de haft otillräcklig insyn eller kontroll över att den utförda assistansen motsvarat det faktiska behovet.
Hur mycket ska en anordnare veta om kunden?
Problemet med IVOs argumentation är att det är svårt att veta om återkraven beror på saker som måste anses ligga utanför anordnarens makt att känna till. Till exempel uppgifter som assistansanvändaren inte har berättat, kanske för att man inte har förstått att man måste det, eller till och med för att man har bedragit sin anordnare.
Jag anser att det är helt orimligt att anordnaren ska anses känna till varje detalj i den assistansberättigades liv. Om man utgår från vad som är uppdraget, det vill säga vad anordnare och uppdragsgivare kommer överens om att det ska vara anordnarens ansvar att utföra, så ska det gå att utläsa i genomförandeplanen eller något liknande dokument. Det borde vara självklart att det anordnaren ska känna till, och vara ansvarig för att rapportera om det sker förändringar i gentemot beslutet från kassan, är sådant som är deras uppdrag att utföra.
IVO säger att ”oaktat om bolaget har agerat medvetet eller inte, är det anordnaren som är ytterst ansvarig för assistenterna som utför insatsen gentemot assistanstagaren”. Jag gissar att IVO en gång för alla vill ta reda på hur rätten ser på den frågan.
IVO tar också upp återkrav som har riktats där assistenter och assistansanvändare har befunnit sig på olika platser. Detta, menar IVO, visar att Humana har allvarliga brister i sitt arbetsgivaransvar. Det är svårt att förstå hur IVO tänker att anordnaren ska kunna kontrollera att assistenter i varje stund befinner sig där uppdragsgivaren är. Om det skulle vara så att en anordnare utsätts för bedrägeri – är det i så fall rimligt att anordnaren förlorar sitt tillstånd?
Konferenser om Försäkringskassans återkrav och dess konsekvenser
ABH Utbildning och HejaOlika har haft två olika konferenser som har tagit upp frågan om Försäkringskassans återkrav och de konsekvenser dessa för med sig. Humanas indragna tillstånd är ett gott exempel på dessa konsekvenser. Vi kommer att följa upp frågan och återkommer med nya träffar.
Jag håller inte med skribenten och tycker det är sorgligt att hon håller kriminella företag som förstör branschen om ryggen.
Det är inte bara pga återkraven som IVO reagerat. I media går att utläsa att ”bland annat nämns bristande förmåga att efterfölja tidigare beslut från Ivo, brister i seriositet och arbetsgivaransvar gällande utländsk arbetskraft samt återkommande brister avseende anmälningsskyldighet och förvaltning av allmänna medel.”
Att ifrågasätta IVO när det kommer till återkraven pga saker som står utanför arbetsgivarens möjlighet att kontrollera är en sak, att utelämna stora delar av ovanstående information i sitt försvarstal är beklämmande!!
Har tidigare haft en hel del med Humana Assistans att göra och jag måste erkänna att jag är överraskad över IVO:s beslut. Det var åtminstone för 5-6 år sedan ett fullt seriöst företag, som såg med stort allvar på att avvika från de regelverk som man ska hålla sig till som anordnare.
Hur det går i själva sakfrågan är omöjligt att uttala sig i nuläget, eftersom uppgifterna i medierna är ytliga och knapphändiga.
Men jag skulle bli oerhört överraskad om hemställan om inhibition inte medges av förvaltningsrätten. Enligt LSS gäller flertalet beslut, däribland gällande tillstånd, omedelbart. Förvaltningsrätten eller kammarrätten får dock förordna att dess beslut ska gälla först sedan det fått laga kraft. (27 § LSS)
”Domstolarna får dock i enskilda mål förordna att ett beslut skall gälla först sedan det vunnit laga kraft. Det kan vara motiverat exempelvis av sociala skäl när kammarrätten upphäver ett beslut om att bevilja särskilda insatser som har meddelats av [förvaltningsrätten].” (Prop. 1992/93:159, s. 190)
Sociala skäl är inte enda skälet, vilket markeras med ordet ”exempelvis”, så det kan finnas andra motsvarande tunga skäl att medge inhibition. Det förekommer även vid ändring eller indragning av förmåner som personlig assistans, att inhibition begärs och medges under tiden överklagandeprocessen pågår.
Humana behöver bara trycka hårt på rekvisitet ”sociala skäl” och ta utgångspunkt från det, för att ha goda möjligheter att få IVO:s beslut inhiberat. Sociala skäl kan tex vara att bolagets 2000 assistansberättigade kommer att hamna i kläm och flertalet stå utan LSS-insatser tills alternativ kunnat komma på plats. Tio dagar är lite väl kort tid för att avveckla den verksamhet som fått kritik av IVO.
Jag upplever inte att skribenten håller kriminella företag om ryggen, utan att det som lyfts istället är den osäkerhet som detta exempel leder till för både brukare som väljer privata alternativ såväl som för assistansanordnare. Att få möjlighet ATT bedriva en seriös verksamhet kan inte riskera att dras in baserat på det som kanske aldrig blir helt möjligt att kontrollera utan att ..ja vad? Använda GPS kontroller har jag varit med om diskuteras , vilket definitivt krockar med personlig integritet. Ingenstans ser jag ett försvarstal, utan det som lyfts är vad som kan komma att försvåra för oss alla som är involverade i utförande av personlig assistans vad gäller möjlighet/skyldighet till kontroller.
Att kalla Humana för ett kriminellt företag eller att skribenten håller sådana om ryggen tyder på mycket bristande kunskap om assistansbranschen. Humana är den största privata anordnaren av assistans. Det skribenten menar är att beslutet från IVO leder till en osäkerhet hos alla anordnare om vilken kontroll de behöver ha av assistenter och assistansberättigade. För den assistansberättigade är de 10 dagarna för Humana att avveckla sin assistansverksamhet helt horribelt. Att på 10 dagar hinna byta assistansanordnare är inte rimligt. Sen är det förstås bra att IVO reagerar på oegentligheter och i synnerhet oseriösa företag.
Anmälningsskyldigheten är föreskriven i 24 f § LSS och förtydligas i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd, SOSFS 2011:5 (konsoliderad version).
Troligen är IVO inne på brister som är tydligt föreskrivna i lagstiftningen och det ska också finnas rutiner för att fånga upp allvarliga missförhållanden samt risken för allvarliga missförhållanden.
LSS:
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-1993387-om-stod-och-service-till-vissa_sfs-1993-387#P24f
24 f § Ett allvarligt missförhållande eller en påtaglig risk för ett allvarligt missförhållande, ska snarast anmälas till Inspektionen för vård och omsorg. Den utredning som gjorts med anledning av det inträffade ska bifogas anmälan. Anmälan ska göras av
1. berörda nämnder som avses i 22 §, eller
2. den som bedriver yrkesmässig enskild verksamhet.
2 st Den som bedriver yrkesmässig enskild verksamhet ska informera berörda nämnder som avses i 22 § om anmälan.
Denna bestämmelse och assistansanordnarens skyldigheter förtydligas i SOSFS 2011:5.
SOSFS 2011:5, speciellt kap. 6-7:
https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/regler-och-riktlinjer/foreskrifter-och-allmanna-rad/konsoliderade-foreskrifter/20115-om-lex-sarah/
6 kap. 1 § SOSFS 2011:5:
1 st Med allvarliga missförhållanden, som ska anmälas till Inspektionen för vård och omsorg enligt 14 kap. 7 § SoL och 24 f § LSS, ska avses såväl utförda handlingar som handlingar som någon av försummelse eller av annat skäl har underlåtit att utföra och som innebär eller har inneburit ett allvarligt hot mot eller har medfört allvarliga konsekvenser för enskildas liv, säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa.
2 st Med en påtaglig risk för ett allvarligt missförhållande, som också ska anmälas, ska avses att det är fråga om en uppenbar och konkret risk för ett allvarligt missförhållande.
6 kap. 2-3 §§ SOSFS 2011:5 beskriver hur anmälan enligt 24 f § LSS ska göras.
Assistansanordnaren är även skyldig att ha tydliga och klara rutiner för anmälan, bla vem hos anordnare som ska ha ansvaret för de olika delarna av avvikelsen. Det står om detta i 7 kap. SOSFS 2011:5.
Av min erfarenhet av Humana Assistans så uppfattade jag det som att man hade dessa rutiner utarbetade, men är lite osäker på det faktiskt. Allvarliga hot eller konsekvenser för assistansberättigades liv, säkerhet eller fysiska/psykiska hälsa, skulle mycket väl kunna vara det som IVO riktar in sig på, i vart fall när det gäller bristande rutiner för att anmäla missförhållanden. Det är så man fångar upp nödvändig information om den assistansberättigade. Notera att även underlåten att av försummelse anmäla ett allvarligt missförhållande, kan läggas anordnaren till last.
”Jag gissar att IVO en gång för alla vill ta reda på hur rätten ser på den frågan.”
Eventuellt är det så, men knappas troligt att IVO vill använda 2000 assistansberättigade som försökskaniner i en rättslig prövning. Därutöver kommer Humana, om man lyckas behålla sitt tillstånd, troligen att stämma staten på skadestånd för förlorade intäkter (kunder som nu skrämts till att byta anordnare) och ett sådant skadestånd skulle troligen utfalla intill vad man kallar för positivt kontraktsintresse, alltså ersättning dels för förlorade kunder, dels för uteblivna intäkter som företaget räknat med framöver. Det lär kosta staten en hel del att testa gränserna, så nej, det är jag inte övertygad om. Det verkar som om IVO verkar övertygade om att man har starka skäl att gå vidare med återkallelsen.
Försummelse i det här fallet kan troligen sägas innebära de allvarliga missförhållanden som den anmälningspliktige rent konkret insåg eller borde ha insett.
Oavsett utgång i den nu uppkomna processen, är ovanstående mycket grundläggande för en anordnare att känna till och rikta in sin verksamhet på.
När det gäller återkrav som inte vunnit laga kraft förefaller det också vara så att IVO ska göra en egen självständig bedömning oavsett utfallet i de 25 återstående fallen av återkrav. Det kan rimligen inte heller anses osannolikt att en betydande del av återkravsfallen ändå slutar på ett för Humana Assistans negativt sätt.
Om man är så stor som Humana är, så går det inte att undvika att missförhållanden uppstår.
2000 brukare och några anmälningar.
Vid vilken nivå av anmälningar blir det för mycket?
Sedan har Humana köpt ett flertal bolag på senare år och ”ärvt” missförhållanden.
Vi får se, men inhibition är mest troligt.
M
”Om man är så stor som Humana är, så går det inte att undvika att missförhållanden uppstår.
2000 brukare och några anmälningar.”
Väl formulerat, M. Jag menar att det förekommer felaktigheter och missar inom kommunal och regional hälso- och sjukvård och, likaväl som i LSS-sektorn. Där sker också tillsyn men då inte återkallelse utan verksamheten får bara förbjudas. Knepigt! Och knäppt!
Det räcker med försummelse att underlåta att anmäla missförhållande till IVO, för att ett tillstånd ska återkallas helt eller delvis. Ett mer korrekt beslut hade kanske varit att återkalla tillståndet delvis, tex genom att begränsa återkallelsen geografiskt och låta den gälla enbart de kommuner eller regioner där IVO:s utredning visat på brister. Att helt återkalla tillståndet på riksplan är definitivt proportionellt.
LSS innehåller skrivningar som handlar om
1) ”missförhållanden”,
2) ”allvarliga missförhållanden” (24 f § LSS) och
3) ”påtaglig risk för ett allvarligt missförhållande” (24 f § LSS).
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-1993387-om-stod-och-service-till-vissa_sfs-1993-387#P24f
Vad som menas med uttrycket under p 2 förtydligas i 6 kap. 1 § första stycket Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:5) om lex Sarah: Med allvarliga missförhållanden, som ska anmälas till Inspektionen för vård och omsorg … avses såväl utförda handlingar som handlingar som någon av försummelse eller av annat skäl har underlåtit att utföra och som innebär eller har inneburit ett allvarligt hot mot eller har medfört allvarliga konsekvenser för enskildas liv, säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa.
Vad som avses med uttrycket under p 3 förtydligas i 6 kap. 1 § andra stycket Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:5) om lex Sarah: Med en påtaglig risk för ett allvarligt missförhållande ska avses att det är fråga om en uppenbar och konkret risk för ett allvarligt missförhållande.
https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/regler-och-riktlinjer/foreskrifter-och-allmanna-rad/konsoliderade-foreskrifter/20115-om-lex-sarah/
”Vid vilken nivå av anmälningar blir det för mycket?”
Det här är något som domstolarna nu ska fastställa, eftersom Humana tar strid för sina kunder. Självklart är Humana ett vinstdrivande företag och går med vinst. Det är liksom oftast själva syftet med ett aktiebolag, om man läser mellan raderna i 3 kap. 3 § aktiebolagslagen (2005:551). Det är liksom inte frälsningarmén eller någon ideell verksamhet som håller igång företaget. Humana hade åtminstone för fem-sex år sen återkommande aktiviter för sina assistansberättigade, vilket jag uppfattar som väldigt uppskattat av deltagarna. Det är en hel verksamhet från högste chefen ner till de personliga assistenterna som är genomgående engagerade i sina kunder.
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/aktiebolagslag-2005551_sfs-2005-551#K3P3
Jag är inte emot vård, omsorg, LSS, insatser och hemtjänst i den privata sektorn. Tvärtom måste jag säga , både offentlig och privat sektor bör finnas för valfrihetens skull. Den privata marknaden tenderar emellertid att fungera som en lösningmekanism för de problem som man upptäcker i verksamheten. Jag menar, brister finns även inom motsvarande regionala och kommunala verksamheter. Då är det väl inte konstigt att IVO hittar enstaka brister. Det finns knappas någon verksamhet med Humanas storlek som fungerar helt utan enstaka brister. Det är hellet inte propotionellt att återkalla hela tillståndet på riksplan. IVO har även möjligheten att återkalla tillståndet delvis. Man hade på goda grunder kunnat nöja sig med återkallelse i de regioner eller kommuner som man hittat felen och bristerna.
Hoppas att Humana, om de vinner processen i slutändan, använder den lagakraftvunna domen som då kan sägas ha sk positiv rättskraft, dvs att den får en bra värde för en skadeståndstalan mot staten genom IVO.
Beslutet från IVO grundar sig 26 beslut om återkrav och anmälningar från 6 kommuner.
I Södertälje ska Humanas juridiska ombud utövat påtryckningar att en kund borde få mer timmar än de kommunen beslutat om. Det känns som kundens trygghet och bra arbetsmiljö för personliga assistenter och övrig personal är ett minne blott, mycket sorglig utveckling, hoppas på statligt huvudmannaskap
Mycket skrivs om Humana som förvånar mig. Under flera år hade min man Humana som assistansbolag innan han dog. De var noga med lagstiftning och brydde sig om både brukare och personal. Vi fick alltid , med jämna mellanrum, ut vad hela assistansersättningen gått till. Kunde se allt och det fanns inget fusk där.
När det började skrivas negativa saker om Humana erbjöd jag en tidning min version av företaget. Det var man inte intresserad av utan bara de som var missnöjda. Såna personer finns alltid i alla branscher. Naturligtvis kan inte jag veta att allt fungerat bra överallt men ni på olika tidningar borde vara opartiska och ta in även positiva berättelser.