JO Thomas Norling utlovar extra fokus på LSS 2025

Varje år får JO Thomas Norling 200 anmälningar om brister i LSS-ärenden på sitt bord.

Ett återkommande problem är att kommuner motarbetar enskilda, och inte tillräckligt snabbt rättar sig efter domar i förvaltningsrätt och kammarrätt.

– Mål som återvisas från domstol ska verkställas omedelbart, betonar JO.

HejaOlika träffade justitieombudsmannen den 17 februari 2025 för en intervju om aktuella LSS-frågor.

Thomas Norling har granskat socialnämnder i landets 290 kommuner ända sedan han tillträdde som JO för sju år sedan.

I år behöver kommunerna lyssna extra noga på JO:s uttalanden i LSS-ärenden. 2025 har JO extra stort fokus på anmälningar som gäller LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

 

 

Se intervjun på video

Kommuners skyldigheter och enskildas rättigheter enligt LSS

Hur kommer det sig att du gav en så utförlig beskrivning, av kommuners skyldigheter och enskildas rättigheter inom LSS, i beslutet 5244-2023 om Hässelby-Vällingby stadsdelsnämnd i februari?
– Jag ville fatta ett beslut där jag redovisade vad LSS är för någonting, nämligen en rättighetslag, och jag tyckte att det fanns anledning i just det fallet att utveckla vad det ställer för krav på kommuner. Det var därför som jag utformade det beslutet på ett mer utförligt sätt än jag brukar göra.

LÄS ÄVEN: JO avslöjar allvarliga brister

Bedömer du att det är vanligt att detta brister i kommunerna?
– Jag vet inte hur vanligt det är, om man tittar på hela riket. Det jag vet, är att vi får in nästan 200 klagomål varje år på handläggningen av LSS-ärenden. Det kan gälla alla möjliga olika frågor, som att det går långsamt, att besluten dröjer. Men det kan också gälla helt andra frågor, som att besluten inte verkställs som de ska av kommunerna och att man på olika sätt dröjer, eller trasslar till det för enskilda som behöver de här insatserna varje dag.

– För mig är det viktigt att understryka att LSS är en rättighetslag, och det är någonting annat än socialtjänstlagen, där kommunerna har en större möjlighet att anpassa efter behov.

Hur kan det vara att det fortsätter att finnas allvarliga brister i kommunerna?
– Det får man fråga kommunerna om. Jag kan se att det finns ett bristmönster i de klagomål som kommer in till mig, och som handlar om att man inte får det man har rätt till. Det kan bero på att man får ett avslag. Det kan också vara så att, trots att den enskilde har fått rätt, till och med i domstol, så dröjer det lång tid innan man har verkställt domen och att man har får den insats som man har rätt till.

– Jag ser att man ibland kanske relativiserar rättigheter. Det vill säga, att man är generös när man har råd med det, men inte annars. Det är ett mönster jag ser, att kommunerna har försvårat för den enskilde att verkligen få den insats som de har rätt till.

Är det så att kommunerna medvetet motarbetar den enskilde och rättigheterna enligt lagen?
– Jag vet inte om de gör det medvetet, eller om det beror på kunskapsbrister. I fallet Hässelby-Vällingby kunde jag peka på kunskapsbrister, att man inte förstod vad det betyder att en domstol säger att den enskilde har rätt till insatsen. Då har man förhållit sig ganska praktiskt till den domen. Kanske har man också ansett att man kan hantera den lite som man vill. Och så är det inte.

– En kommunal nämnd ska verkställa det som en domstol har sagt. Om domstolen återförvisar målet för ytterligare utredning i kommunen måste man göra den utredningen ganska snabbt. Man kanske behöver komplettera ärendet, men mer än så ska inte behövas. Man har ju redan gjort en utredning, och då förväntar jag mig i alla fall att den här insatsen blir verkställd så snabbt som möjligt.

Domar ska verkställas omedelbart

Så domar från förvaltningsrätt eller kammarrätt ska kommunen verkställa omedelbart?
– Det är utgångspunkten. Man ska direkt prioritera ett mål som återförvisas från domstol, och det gäller alla slags ärenden, inte bara inom LSS. Domstolen kan inte fatta det beslut som den enskilde vill ha, för domstolen har inte det underlag som behövs, utan det ska nämnden göra.

(Läs mer om hur JO ser på verkställandet av domar i det senaste beslutet om Vällingby-Hässelby, diarienummer 5244-2023.)

Hur lång tid är det rimligt att det tar för nämnden?
– Det ska ske så fort som möjligt, och det beror på i varje enskilt fall. Men man får inte lägga ärendet åt sidan och tänka att ”det där gör vi sen”, eller kräva en ny ansökan, eller tänka att man har lika lång tid på sig som när man fick in en ansökan.

– Jag har ju i ett större projekt granskat handläggningstiden när det gäller personlig assistans, och sagt att i normalfallet ska man handlägga ett sådant ärende på tre till fyra månader, om det inte finns särskilda skäl. Det betyder inte att ett mål som domstol återförvisar till nämnden får ta tre, fyra månader. Då ska det gå mycket snabbare, och behöver man inte komplettera utredningen, då ska man ju gå direkt på verkställighet.

Kan kommunen kräva en ny ansökan?

Du nämnde att man inte kan begära att en enskild gör en ny ansökan. HejaOlika skrev för några månader sedan om ett sådant fall i Uppsala.
– Normalt ska det räcka med den dom man får från domstol. Där anges ju vad som ska göras, och det är det man ska göra.

– Om det kräver en ny ansökan, på grund av att behovet har ändrats, då kan det en ny ansökan vara motiverad, men det ska inte vara så i normalfallet. Man har ju redan utredningen på sitt skrivbord, och man ska bara göra det som domstolen har begärt.

Och den enskilde som får beskedet från sin kommun att ”du måste göra en ny ansökan” trots att ingenting har ändrats och trots att det finns en dom – vad ska den enskilde göra då?
– Ja, då får man nog prata med kommunen om det. Man får begära att kommunen förklarar varför.

Om kommunen inte vill diskutera det…?
– Det är så med oss justitieombudsmän att vi inte talar om vad man ska göra. Vi pekar på brister och problem i tillämpningen, och det får kommunen ta del av och fundera över i sin egen verksamhet. Vi är inte de som ger råd om hur man ska göra, utan vi påtalar brister. Men vi kan också säga att en viss handläggning är bra, att den uppfyller kraven och att den är snabb.

Men den enskilde kan ta fram dina tidigare beslut, och läsa upp det för kommunen?
– Det kan man göra. Så får kommunen välja själv vad de vill göra. Risken är att kommunen får kritik av mig eller av en domstol i efterhand.

Kan kommunen vänta på beslut om inhibition eller prövningstillstånd?

Det är ofta lite oklart vad som gäller kring inhibition, och vad som ska ske under väntan på prövningstillstånd.
– Även där är det tydligt att, så länge det inte finns ett beslut om inhibition, så ska domen verkställas.

Och kommunen kan inte heller vänta på besked om prövningstillstånd?
– Nej. Kommunen har ju möjligheten att överklaga en förvaltningsrättsdom till kammarrätten, och då begära inhibition. Det betyder att förvaltningsrättens dom inte gäller förrän kammarrätten har fattat ett slutligt beslut. Men om man inte begär inhibition, då har man tappat möjligheten att dröja.

Och även om man begär inhibition så måste man verkställa domen, så länge man inte har fått beslut om inhibition?
– Ja, det är bara beslut om inhibition som kan stoppa verkställigheten.

Rätten till inflytande och medbestämmande förbises

I beslutet nu i februari om Hässelby-Vällingby skrev du också att du på senare tid har sett att ”rätten till inflytande och medbestämmande ofta förbises”. Vad är det som fick dig att skriva detta?
– Det var de omständigheter som fanns i det aktuella ärendet. Att utrymmet för den enskilda att påverka den insats som hon var berättigad till var väldigt liten. Om man inte heller verkställer ett beslut, då får man inte ens insatsen. Och då har man ju väldigt litet inflytande.

– Jag har haft ett annat ärende ganska nyligen, som gällde Borgholms kommun. Den enskilda hade rätt till personlig assistans, men på grund av arbetsmiljöskäl och kompetensbrist i kommunen ersatte man detta med korttidsboende.

LÄS ÄVEN: Personlig assistans kan inte ersättas med korttids

– Korttidsboende är en helt annan insats, och det går inte att byta ut olika slags insatser.

– I LSS finns det ett antal insatser som är väldigt väl definierade och som har ett visst innehåll, och kommunen kan då inte laborera med de här olika typerna av insatser och ge någonting annat än det man haft rätt till.

– Det är också så att det måste till en dialog mellan den enskilde och kommunen när det gäller hur man tillgodoser behovet enligt LSS.

– Det är inte så ovanligt att man tackar nej, till exempel till olika slags boenden av olika skäl, och det gör ju att det kan bli väldigt svårt för en liten kommun, inte minst att kanske hitta det som den enskilde vill ha.

– Och jag tror att man behöver prata om och göra klart för den enskilde att man inte kan få vad som helst bara för att man har en rätt till någonting, utan man behöver vara rimlig på båda håll, så att säga.

Genomförandeplaner följer inte LSS

Du har också uttalat att genomförandeplaner inte alltid uppfyller LSS intentioner.
– Ja, då tror jag att du har läst ett beslut om Arvika kommun 2023 som handlar om att man skrev konstiga saker i en sådan plan, som egentligen innebar att man förklarade för den enskilde att man kunde bli av med insatsen om man utnyttjade sin yttrandefrihet.

– I det ärendet hade man fört in några skrivningar i genomförandeplanen som handlade om att den enskilde inte skulle kritisera nämnden eller personalen för det arbete som man gjorde inom ramen för den insats som hade beviljats. Det har man inte rätt att göra.

– Det är ett slags brott mot repressalieförbudet som finns i regeringsformen, och det handlar om att man ska få utnyttja sin yttrandefrihet. Man ska få vara missnöjd om man är det, och man ska också få kunna berätta det, så får man ha en dialog med kommunen om hur det som inte är bra kan bli bättre. Men man ska inte tystas.

Tror du att det kan finnas fler sådana fall?
– Det vet jag inte. Jag kan bara uttala mig om de ärenden som jag har prövat. Jag försöker att inte uttala mig generellt när jag saknar statistik eller bredare kunskap.

LÄS MER: JO ingriper mot kommun som satte munkavle på LSS-berättigad

JO:s uttalanden ska vara vägledande

Har frågorna om inflytande och medbestämmande varit återkommande i dina ärenden?
– Ja, men de har handlat om olika aspekter.

– När jag tittar tillbaka på mina sju år som JO har jag hanterat många ärenden. Vi prövar inte alla klagomål som kommer in. Vi skriver av många ärenden av olika skäl. Det kan vara att felet kommunen har begått inte är tillräckligt allvarligt, eller att jag tidigare har uttalat mig i en liknande fråga inom en rimlig tidsram. Jag har inget uppdrag som JO att besvara alla klagomål som kommer in. Istället väljer jag ut de frågor som jag tror är viktiga att granska ,och där jag kan göra vägledande uttalanden.

– Ambitionen är att ge kommunerna vägledning i hur de ska tillämpa LSS, och ange röda linjer för när de gör det på ett dåligt sätt. Genom att lyfta fram exempel kan jag illustrera vad som är dålig förvaltning och bristande förståelse för vad LSS innebär.

Hur fungerar dina beslut som vägledning för kommunerna? Hur tar de emot dina uttalanden?
– Jag har ett generellt problem när det gäller kommuner. Jag har tillsyn över 290 socialnämnder även när det gäller socialtjänstlagen och tvångsvårdslagstiftning. Jag är helt säker på att mina beslut blir lästa, men jag vet av erfarenhet att kommunerna sällan försöker lära av andra kommuners misstag.

– Det gör att mina beslut får sämre genomslag, och att den vägledning jag ger inte alltid får den effekt jag önskar. Det betyder att samma problem återkommer, även när det rör allvarliga problem. Det kan handla om rättsosäker tillämpning eller till och med situationer där enskildas fri- och rättigheter kränks.

– Jag har exempelvis granskat hembesök, och förutsättningarna för sådana. Det är ett verktyg som socialnämnder ofta använder när de vill utreda ett ärende genom att besöka en person i hemmet. Jag har upprepade gånger påtalat vad som gäller vid sådana hembesök. Men trots att jag fattar beslut ena dagen, kan jag nästan vara säker på att ett liknande klagomål kommer in veckan efter. Kommunerna borde kunna lära av varandra.

Vad är ett typiskt problem med hembesök?
– Det är att samtycke inte finns. Man är ju skyddad i grundlag mot att få ett hembesök som man inte accepterar. Det jämställs med husrannsakan, och det kan vara ett väldigt bra utredningsverktyg, men då måste man ha den enskilde med sig helt enkelt. Och man måste också förklara vad man ska göra och varför, vad hembesöket syftar till till exempel. Och man ska också berätta vad som händer om man inte samtycker till ett hembesök.

– Det finns många fällor här för kommunerna att fastna i, att man hoppar över viktiga saker som är formella krav, och det JO granskar det är ju förfarandet, om formkraven i lagstiftningen uppfylls. Vi är ingen domstol. Vi håller inte på med rättsskipning. Jag kan inte ersätta ett myndighetsbeslut med ett eget. Jag kan inte ge någon person en LSS-insats om en nämnd inte har gjort det, utan det är ju en domstolsfråga. Så alla sakfrågor som kommer in hit, de skriver vi av. De prövar inte jag. Då får man gå till domstol.

Men JO:s vägledande funktion, innebär att kommuner och domstolar ska följa dina uttalanden?
– JO:s beslut är inte bindande. Men vi har funnits i över 200 år och det finns acceptans för att det vi säger, det följer man också. Men allt det här beror ju på med vilken tyngd vi resonerar kan man säga.

– Problemet är inte att den kommun som jag granskar inte tar till sig kritiken. Mitt problem är snarare att andra kommuner kanske inte vet om att jag kritiserat en kommun och att det finns någonting att lära av.

– Det är 290 kommuner och de har fullt upp med att få vardagen att fungera och att de ska göra det de kan. Det har jag respekt för, och jag tycker att det är ett väldigt svårt arbete som socialsekreterarna har. De ska göra mycket och följa ibland ganska knepig lagstiftning. Men man kan alltid bli bättre på det man gör, och man kan också lära av andras misstag.

Under dina sju år som JO, upplever du att kommunen har blivit sämre på att följa de här vägledande uttalandena?
– Det kan jag inte svara på, för jag har inte gjort en sådan undersökning. Jag kan bara säga att vissa kommuner återkommer, och när det gäller Hässelby-Vällingby-fallet så var det tredje gången som jag kritiserade den nämnden när det gällde samma person. Och då tycker jag att måttet är rågat.

– Då gjorde jag så att jag skickade det beslutet för kännedom, inte bara till Inspektionen för vård och omsorg, utan även till socialnämnden i Stockholms stad som har ett övergripande ansvar för stadsdelarnas socialnämnder och kontrollerar dem.

Vilka följder får beslutet om Hässelby-Vällingby?

Vilka konsekvenser tror att det här beslutet får? Det är väldigt tydligt när det gäller skyldigheter och rättigheter.
– Jag har ingen aning om vad det får för konsekvenser i praktiken, men jag kommer att ta reda på det. Jag kommer följa upp det. Hur talar jag inte om.

Det blir en uppföljning i just Stockholm?
– Jag är inte beroende av att jag får in anmälningar. Jag kan ta egna initiativ. Jag kan bestämma mig för att göra en inspektion och jag kan göra precis vad jag vill under en sådan inspektion.

– Jag kan granska en fråga tematiskt, men jag kan också gå igenom hela förvaltningen, så jag har ganska stora möjligheter att följa upp mina beslut, om jag tycker att man inte lyssnar, inte förstår den vägledning som jag ger, och man inte har några rimliga skäl för att avvika från den.

– Så jag ska fundera på hur jag ska följa upp LSS-ärenden under 2025, men jag kommer absolut att göra det.

Kan man förvänta sig att alla kommuner tar till sig detta beslut, eftersom det är generella påpekanden?
– Det var ambitionen att lyfta frågan till en generell nivå, och sedan använda de uttalandena i det enskilda fallet. Så jag tycker att det beslutet har många dimensioner.

– Jag är också ganska sträng [i beslutet om Hässelby-Vällingby] när det gäller på vilket sätt en kommun ska bidra till min utredning. Här tycker jag inte att den nämnden hade uppfyllt det kravet. Jag har en grundlagsskyddad rätt att få biträde från den kommun som jag granskar, och då måste man också lämna uppgifter med en sanningsplikt. Och det kan man fundera lite grann på när man får besöka mig. Det man säger måste vara sant.

Att du även har lämnat information till IVO, vilken följd tror du att det kan få?
– IVO är den ordinära tillsynsmyndigheten, och JO den extraordinära tillsynsmyndigheten. Vi är väldigt beroende av att alla ordinära tillsynsmyndigheter fungerar och gör sitt. Annars skulle vi översvämmas av klagomål som vi inte kan hantera.

– Jag tänker att IVO kan inspireras av det här beslutet, i sina granskningar. De kan göra samma slutsats som jag, nämligen att förstå att det finns problem här, att kommuner runt om i landet förhåller sig lite fritt till LSS, eller relativiserar rättigheter på ett sätt som inte lagstiftaren har tänkt sig.

– Lagstiftaren har tänkt sig att det här är en rättighet som man kan kräva, till och med genom att överklaga till domstol. Och då ska det vara på det sättet. LSS skiljer sig från socialtjänstlagen på det sättet att kommunen inte har någon möjlighet att anpassa insatserna till det som passar kommunen. Man ska anpassa insatsen efter vad den enskilde behöver. Punkt slut.

Hoppas du att IVO gör en bredare granskning av frågan?
– Jag har inga speciella förväntningar kring det. IVO måste själva avgöra vad de ägnar sin tid och sina resurser åt. För mig är det viktigt att IVO fungerar som en ordinär tillsynsmyndighet, annars kommer alla ärenden hit och det har inte vi resurser till.

LSS-beslut får inte automatiskt tidsbegränsas

En fråga som är vanligt förekommande, och som du tar upp, är att LSS-beslut ska vara varaktiga, ha kontinuitet och att den enskilde ska känna trygghet att beslut inte tas förändras hastigt. Men många LSS-beslut i kommunerna tidsbegränsas. Vad säger du om den frågan?
– Huvudregeln är ju att man får ha tidsbegränsade beslut. Så fungerar det inom socialförsäkringen. Men när det gäller LSS så har jag i ett beslut, som gällde Kristianstad [diarienummer 1977-2020, december 2021], ifrågasatt om alla beslut verkligen måste tidsbegränsas.

– Jag tycker att det är en bättre ordning att man fattar ett beslut som villkoras, där man säger att man förbehåller sig rätten att ändra beslutet om de omständigheter, som man har lagt till grund för beslutet, ändras på ett väsentligt sätt. Eller så kan man säga att ”vi kommer att se över det här med jämna mellanrum” så att man vet det.
Då sätter man ju lite press på sig själv som nämnd att återkomma och undersöka om behovet har ändrats på ett väsentligt sätt.

– Att slentrianmässigt, kategoriskt, tidsbegränsa alla beslut, det tycker jag är en dålig ordning. Det har jag skrivit om i det beslutet, och anvisat ett alternativt sätt.

LSS fungerar inte som den rättighetslag den är tänkt att vara

I Hässelby-Vällingby-fallet uttryckte du oro över att ”LSS inte fungerar som den rättighetslag den är tänkt att vara”. Vad tänker du behöva göras?
– Utifrån de ärenden som jag har hanterat, så har jag sett problem som inger mig viss oro. Hur det är på ett generellt plan, det kan jag inte svara på.

– Men givet de problem som finns [i de ärenden som jag granskat], så upplever jag att man glömmer bort att LSS är en rättighetslag, och det är inte alla lagar som är det.
Om man inte agerar i enlighet med att LSS är en rättighetslag, så infrias inte lagstiftarens ambitioner. Då kommer många personer som har rätt till LSS-insatser, att bli utan dem eller få dem i en utsträckning som är mindre än vad de har rätt till. Det är inte bra.

Behövs tuffare tag mot kommunerna?

Saknas tillräckliga incitament för kommunerna att göra rätt, och följa lagen?
– Nej, det gör det ju inte, eftersom lagen är en rättighetslag. Det kan inte bli tydligare än så.

– Sen förstår jag att det finns en kommunal verklighet. Det här är en ganska dyr lagstiftning. Jag kan inte svara på hur man överväger i kommunerna när man inte uppfyller de krav som lagen ställer, vad det beror på, eller i vilken utsträckning man inte gör det, det tycker jag är en fråga för kommunerna i första hand.

– Jag kan peka på brister, och kan dra slutsatser i frågan om den enskilde verkligen har fått det han eller hon har rätt till.

Men behövs inte tuffare tag gentemot kommunerna, för att de verkligen ska åtgärda bristerna?
– Igen, jag ska inte föreslå lösningar. Jag ska peka på problem, och det gör jag i mina beslut. Sen finns det andra som kan ta del av de besluten, och dra sina egna slutsatser. Det bör kommunerna göra, det bör politikerna i kommunen göra, och det bör också ske på annat håll. Men jag är inte den som ska tala om för kommunerna vad de ska göra.

Årlig redovisning till Riksdagen

Men JO lämnar en årlig redovisning till regeringen?
– Nej, JO är riksdagens ombudsmän. Vi sorterar inte under regeringen, utan under riksdagen. Vi lämnar vår ämbetsberättelse i mars varje år. Vi kommer att göra det nu den 13 mars. Ämbetsberättelsen innehåller några av våra viktigaste beslut, en femtedel kanske av våra allra viktigaste beslut. Vi gör det i direktsändning i tv, det brukar vara en tradition.

Se webbsändningen 13 mars 2025

Så då får man hoppas att politikerna i riksdagen drar slutsatser från redovisningen?
– Ja, det är tanken att de ska läsa ämbetsberättelsen, och göra politik av de frågor vi lyfter fram.

Är det lika stora problem med andra lagar, som med LSS, att kommuner har kunskapsbrister eller är ovilliga att följa lagen?
– Man ska komma ihåg att JO bara får in klagomål. Vi ser bara den del av verksamheten som är problematisk, eller där den enskilde upplever att det är fel och brister. Vi håller på med problem, det är vår verksamhetsidé.

– Det är inte så att jag utreder alla anmälningar som kommer in. Det kan ju bero på att jag inte, på det underlag jag får, kan se att man har begått något fel.

– Vi ska granska, och vi ska påpeka felaktigheter, och vi ska vägleda så att det blir rätt nästa gång. Det gör ju att vi får en ganska ensidig syn på hur en kommun fungerar totalt.

– I socialtjänstärenden är det inte ovanligt att jag kritiserar en nämnd, för att man i förvaltningen inte har de kunskaper och den kompetens som krävs. Det här är svåra frågor. Det är oftast väldigt kort om tid. Man ska fatta snabba beslut, man ska dokumentera, man ska uppfylla en rad formkrav. Samtidigt ska man kanske rädda någons liv och hälsa.

– Jag har stor respekt för det arbete som sker ute i nämnderna. Jag är inte förvånad att det blir fel ibland. Problemet är om det är ett systemfel. Att man har lärt sig fel eller gör fel därför att någon har sagt åt den att göra fel. Det är då vi får problem. Men att det händer misstag, det får man räkna med i all verksamhet.

När det gäller LSS så verkar det finnas flera systemfel i kommunerna.
– Det kan inte jag svara på. Jag uttalar mig om det jag ser i enskilda fall. Sen om det är systemfel eller inte, det tycker jag att någon annan får fundera på. Och kanske också vidta åtgärder mot i sådana fall. Jag bidrar gärna med fynd.

Råd till enskilda kring JO-anmälan?

När är det lämpligt att enskilda anmäler till JO? När ska man göra någonting annat?
– Igen, jag ger inga råd. Man får göra vad man vill. Sen kommer jag hantera en anmälan. Tycker jag inte att den är intressant, därför att den inte är tillräckligt allvarlig, eller inte innehåller någon fråga som jag tycker jag ska vägleda i, då kommer jag skriva av det ärendet. Jag skriver av väldigt många ärenden. För det är inte min uppgift att ge ett besked i alla fall när man har skickat in en anmälan.

Under ett år får du 200 anmälningar gällande LSS, och 90 procent skrivs av?

– Ja, ungefär så. På myndighetsnivå skriver vi av lite drygt 90 procent. Och det är för att vi har samma uppgift som Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen, att hitta de principiellt viktiga frågorna. Eller de fall där man har begått ett allvarligt fel som har varit till skada för den enskilde.

För allmänheten är det svårt att veta om detta är ett ärende som är lämpligt att anmäla till JO.
– Ja, man får göra så gott man kan, och så får man se vad jag säger. Men igen, jag är inte skyldig att svara på alla anmälningar. Jag svarar på de jag tycker är viktiga.

Hur känns det att, som JO, göra många påpekanden inom LSS, och sen få tillbaka samma frågor igen, uppenbart har kommunerna inte lyssnat?
– Ja, det är mitt jobb. Jag har inga känslor på det sättet. Jag gör det som jag ska göra, och om det är samma sak som förra veckan så får jag finna mig i det.

– Däremot så ska jag försöka vara så tydlig som möjligt, så skarp som möjligt, när det behövs. Och förklara så bra jag kan varför någonting är dåligt – dålig förvaltning eller skadligt för en enskild som inte har fått sin rätt, fast han eller hon borde ha fått det. Ju tydligare och ju mer pedagogisk jag är, desto enklare är det för andra att fundera på om man borde göra någonting.

– Så min roll är inte att vara aktivist, om jag uttrycker det lite drastiskt. Det får du vara.

Om du vore socialnämndsordförande i en kommun, vilka slutsatser skulle du dra av de uttalanden som JO gör?
– Förmodligen att jag inte skulle vara lämplig för uppgiften. Det är ett svårt jobb.

Har du någon uppmaning till kommunerna för att underlätta det svåra arbetet?
– En verksamhet ska ha de resurser som den kräver. Man ska också ha den kompetens som gör att man har de största chanserna att tillämpa reglerna på ett rättssäkert sätt. Och att man ska agera som en myndighet.

– Om det betyder att man ska ha utbildningsinsatser eller bli duktigare på arbetssätt, rutiner, uppföljning – det är inte heller mitt ansvar. Det får man fundera på i kommunerna.

– Många av frågorna handlar om ett ledningsansvar. Det finns chefer som ska följa upp, som ska se till att handläggarna har de förutsättningar som de behöver. Jag ska inte vara deras chef. Utan cheferna i förvaltningarna har ett stort ansvar att se till att det är kvalitet i det man gör, och att det är rättssäkert. Svårare än så är det inte. Kostar det pengar? Ja, det är inte heller mitt problem. Det får man lösa i kommunerna.

Om man läser ditt senaste beslut om Hässelby-Vällingby så får man jättemycket vägledning om hur man gör rätt?
– Ja, man får i alla fall en insikt i att man har väldigt mycket att arbeta med för att det ska bli bra. Om det inte blir bättre än vad det där beslutet beskriver, så uppmanar jag nämnden att fundera ett par varv. För jag kommer att följa upp beslut som kommer därifrån.

Läs även JO Thomas Norling övergripande redovisning av iakttagelser under 2024.

Mera fakta: Vad innebär det att JO avskriver ett ärende?

De flesta ärenden som anmäls till JO skrivs av, det vill säga läggs ned utan åtgärd.

Betyder det då att anmälaren har fel, och att den anmälda myndigheten har gjort rätt?

Nej, att ett ärende avskrivs av JO betyder bara att anmälan inte utreds, det vill säga att JO har kommit fram till att inte granska ärendet.

Det betyder inte att JO har gjort en bedömning av om myndigheten har handlagt ärendet korrekt, och en avskrivning ska inte tolkas som att JO godtar hanteringen. Det har helt enkelt inte undersökts.

JO är en så kallad extraordinär tillsynsmyndighet och har en principiell frihet att bestämma vilka ärenden som ska utredas. JO får in över 10 000 anmälningar varje år, och de allra flesta utreds inte.

Att en anmälan skrivs av, och inte utreds, kan bero på olika saker. Det kan till exempel handla om förhållanden som ligger mer än två år tillbaka i tiden, att saken har prövats eller kan prövas i domstol, eller att anmälan är för otydlig. Det kan också handla om att JO nyligen prövat en liknande fråga eller av andra prioriteringsskäl väljer att inte gå vidare med en utredning. JO brukar inte motivera varför ett visst enskilt ärende skrivs av.