LSS-förebilden Inuti: Vi vet inte hur vi ska klara sparkraven 2025

Det kom som en chock att ersättningen till LSS-utförare räknas upp endast 1 procent 2025.
Det säger Kenneth Helén, verksamhetschef på Stiftelsen Inuti i Stockholm.

Det är svårt att effektivisera en daglig verksamhet enligt LSS, lagen om stöd och service, menar Kenneth Helén, bland annat för att ”vi måste leva upp till tillståndet från IVO, Inspektionen för vård och omsorg. Vi har ett visst antal platser och personal. Där är vi låsta av IVO:s tillstånd”.

Kenneth Helén intervjuades av HejaOlika.se den 6 november 2024.

LÄS ÄVEN:
Besparingschock för LSS i Stockholm

Intervjun på video

Intervjun som text

Vad är Stiftelsen Inuti?
– Stiftelsen Inuti är en konstnärlig verksamhet för personer, inom LSS personkrets 1, som vill skapa konst i alla former. Vi har tre enheter, men vi har fem ateljéer med textil, skulptur och måleri-ateljéer som nästan alla håller på med. Men vi håller på också med mycket digitalt, foto- och videokonst. Det finns inget bortre gräns för vad vi skulle kunna göra.

Ni har nyligen fått veta att ersättningen från Stockholm 2025 endast kommer att räknas upp med en procent. Vad var er reaktion på det?
– Det var som en chock, i och med att vi fick bara en procent för två år sedan, inför 2023. Då innebar det stora besparingar. Det är väldigt svårt för en sån här verksamhet som vi har att försöka anpassa den, för vi kan inte ta in fler deltagare eller konstnärer, som vi säger om klienter. Där är vi låsta av tillståndet från IVO. Vi har ett visst antal platser och personal.

– Det går inte att effektivisera, då blir det andra saker som får stryka på foten. Då blir kanske alternativen att vi drar ner på utbildning och handledning, som vi tycker är väldigt viktigt. Det är inte bara utbildning för personalen. Det gäller även utbildning för våra konstnärer.

Kenneth Helén. Foto: Linnea Bengtsson.
Kenneth Helén. Foto: Linnea Bengtsson.

Vad är det som gör Inuti till en förebild?
– Dels är det LSS-lagens intention, att man ska kunna bli självständig och få jobba med delaktighet och känna sig delaktig. Vi har hög nivå av delaktighet. Vi utgår alltid från vad konstnären vill på den här ateljén.

– Till exempel har en konstnärsgrupp gått på grafikkurser och lärt sig grafik på djupet. Då bestämde man att en del av budgeten ska användas för att köpa in en egen grafikpress. Det är något som har växt fram från konstnärsgruppen och det är ingen som har bestämt uppifrån.

Hur löser ni det ekonomiskt?
– Det är det som kan bli problem till nästkommande år. Då kanske man ser att det är just där vi måste göra besparingarna. Vilket vi då menar skulle få en effekt på självständighet och delaktighet. Vi kommer alltid att jobba individuellt med var och en, men då kanske det blir så att vissa saker får vi dra in på.

Du har pratat med kollegor inom LSS-verksamheter i stan i övrigt. Hur är stämningen?
– Det är en oro. Vad är det som händer? Hur ska vi kunna effektivisera? Vi känner oss väldigt bakbundna. Man vet inte riktigt hur man ska lösa den här situationen.

Edvin Mattisson. Foto: Linnea Bengtsson.
Edvin Mattisson. Foto: Linnea Bengtsson.
Jenny Marcus. Foto: Linnea Bengtsson.
Jenny Marcus. Foto: Linnea Bengtsson.

Era deltagare, era konstnärer, kommer de också att påverkas?
– Det kan ju bli att vi inte kan erbjuda lika mycket utbildningar eller resor. Utbildning kan handla om att resa till Danmark och träffa andra verksamheter, eller skapa och göra saker på andra ställen i världen. Det är ju också en form av utbildning. Det är ju så en konstnär jobbar. Man lär sig någonting någonstans dit man åker, men det förutsätter nästan alltid att man kanske tar sig någonstans.

Ni har ett 60-tal deltagare och konstnärer på era olika verksamheter. De flesta är från Stockholms stad. Hur är det att jobba som utförare åt Stockholms stad?
– Vi har ju aldrig haft problem med Stockholms stad. De har ordning och reda på saker och ting, har man problem så kan man alltid vända sig till myndigheten, handläggare, både konstnärer men också vi, och få stöd och hjälp. Vi har aldrig haft några problem, utan det är pengarna, ersättningen, som är problem.

Er verksamhet är ett stenkast från Stadshuset. Kommer borgarråden hit någon gång?
– Ja, vi bjöd in socialborgarrådet [Alexander Ojanne] när han var alldeles ny. Vi förklarade vår situation som det var, för två år sedan när vi bara fick 1,16 procent uppräkning. Hur det slog för oss och vad det var som skulle påverka oss. Vi blev väldigt förvånande när det ännu en gång kom en lika låg uppräkning.

Magnus Östling. Foto: Linnea Bengtsson.
Magnus Östling. Foto: Linnea Bengtsson.

Vad tänker du om att det blir 1 procent nu [2025], samtidigt som man får räkna att löner kommer att gå upp med 3-4 procent och ni kanske får högre hyra?
– Det är ju precis det som vi nu sitter och räknar på. Vår ekonom började med det här så fort han fick reda på det. Hur kan vi budgetera för det här nästa år? Vad kan vi göra för att ändå bibehålla en bra verksamhet med en bra kvalitet? Jag har inte riktigt några svar ännu. Det är bara mer en oro som finns, oro för att det ska bli sämre.

En typisk deltagare hos er, vem är det?
– Vi har mycket samarbete med till exempel konstskolan Linnéaskolan som är en skola för just den här målgruppen. Många av dem som har gått på Linnéa kommer sedan hit.

– Man har ofta ett väldigt gediget konstintresse. Eller så kan det vara en person som kanske suttit hemma ganska länge där familj och myndighet inte har riktigt kunnat matcha upp till den personens intresse. Sen har man hittat det hos Inuti och det har varit en lättnad både för konstnären själv och för alla runt omkring. Äntligen har man kommit hit.

– Det brukar vara så att man kommer hit och sedan är man här väldigt länge. Innan har man kanske testat massor med olika verksamheter men hos oss är de flesta kvar väldigt länge.

– Vi har många som sedan har gått vidare till utbildningar, ofta inom konst, animation, illustration men även konstskolor, Konstfack. Då hjälper vi till i en sån process. Några har gått vidare till jobb. Man har fått arbete genom Stockholms stads projekt iWork, där det har funkat så bra så att personerna får jobb.

– Vi har ett par konstnärer som har fått offentlig utsmyckningsuppdrag. Egentligen är det så en arbetande konstnär jobbar. Det skulle vi kunna vilja erbjuda ännu mer. Men då gäller det att det finns en efterfrågan på outsider art som vår konst då kallas.

Inuti daglig verksamhet. Foto: Linnea Bengtsson.
Inuti daglig verksamhet. Foto: Linnea Bengtsson.
Kia Gardelius Mårtensson. Foto: Linnea Bengtsson.
Kia Gardelius Mårtensson. Foto: Linnea Bengtsson.

Vad betyder det för deltagarna att få verka här på Inuti?
– För många konstnärer så blir Inuti en arena eller en plattform att kunna nå ut med sin konst. Vi jobbar nästan alltid med det. Vi har eget galleri. Där har vi utställningar där vi tar in dels våra egna konstnärer men just nu också en utställning med konstnärer från Finland och en från Malmö som ställer ut där. Det blir som en plattform, och också att träffa andra.

– Vi är ju ofta med på konferenser och alla möjliga saker inom vår sfär. Vi kan få uppdrag som att göra dekor åt någon teater. För dem blir det som en arena att vara aktiva i samhällslivet.

Förutom den konstnärliga verksamheten, erbjuder ni någon form av stöd och hjälp?
– En sak som vi tycker är jätteviktigt är friskvård. Alla våra har olika former av friskvård. Det kan vara allt från pingis till dagliga promenader, till vattengymnastik. Det ska bygga på deras intresse. Det kan vara att någon förälder har dött. Då kan vi vara de som hjälper till. Hur tar man kontakt med myndigheter och ordnar sånt. Vi gör det inte själva, men vi vet att det inom kommunerna, finns att få stöd och hjälp. Man kanske behöver någon att prata med. Man kan behöva annat stöd. Då hjälper vi till med såna saker.

Vad är det som har gjort Inuti till en framgångsrik verksamhet?
– Jag är övertygad om att det är att fokus hela tiden har varit på hög kvalitet inom konsten. Våra handledare har ofta en dubbelutbildning. Man kanske är undersköterska, men man har också en konstnärlig utbildning. Gått på Konstfack eller hantverkspedagog. Någonting inom konst som man är väldigt duktig på.

– Många av våra handledare jobbar inte heltid här. Då jobbar man med sin egen konst. Ofta har de flesta egna ateljéer. Egna utställningar. Det gör att nivån på kunskapen just när det gäller konst är väldigt hög hos oss.

Hur lyckas ni rekrytera så duktiga handledare?
– Jag vet att det är en djungeltrumma. Man känner till Inuti och vill gärna jobba med våra konstnärer. Alla gör så unik konst. Väldigt häftig konst, helt enkelt. Då vill man jobba här.

Vad händer nu? Vad kommer ni att göra inför 2025?
– Just nu lägger vi den här budgeten och försöker anpassa den. Vi får helt enkelt se. Jag vet inte riktigt än. Vi måste se hur siffrorna ser ut. Var kan vi skära ner?

– Vi vill ligga nära till för alla. Det är en fördel att vi ligger i Stockholms innerstad. Det är väldigt lätt för alla, även från kringkommuner att ta sig.

Ni har inte skyhöga hyror här heller?
– Nej, vi har haft tur att kunna förhandla fram ganska bra hyror med den hyresvärd som vi har.

[Artikeln fortsätter efter rosa rutan med länkar.]

Gynnar de er för att det här är en så bra verksamhet?
– Ja, det har de sagt själva. De vill ha en seriös verksamhet. Vi jobbar måndag till fredag. Ibland kan man ha galleriet öppet en kväll eller helg. Men de vet också att det här är konstnärer. Jätteseriösa människor som brinner för sitt konstintresse. Vi är bra hyresgäster, säger Kenneth Helén.

Kenneth Helén. Foto: Linnea Bengtsson.
Kenneth Helén. Foto: Linnea Bengtsson.

 

Valter Bengtsson
Foto: Linnea Bengtsson.

Text av Valter Bengtsson

Chefredaktör och ansvarig utgivare för webbtidningen HejaOlika och papperstidningen Föräldrakraft, sedan starten 2006.