Juristen tipsar: Så blir god man ett stöd som funkar
God man eller förvaltare kan vara ett värdefullt stöd för personer som behöver hjälp med att fatta beslut.
Men ibland blir det ett övergrepp mot den enskilda, som när Therese Andersson i Uppdrag Gransknings reportage hålls isolerad och inte träffar sin familj på flera år.
Inte ovanligt att företrädare inte lyssnar
Riksföreningen JAG har reagerat starkt på avslöjandet om situationen för Therese och hennes anhöriga.
Det finns många liknande fall då förvaltare inte lyssnar på sina huvudmäns önskemål, och inte känner dem tillräckligt väl för att vara ett stöd, anser man inom JAG.
En kort förklaring till begreppen: Både förvaltare och god man har som uppgift att hjälpa personer som av olika skäl har svårt att själva hantera sin ekonomi eller fatta beslut. Det finns dock en stor skillnad: förvaltarskap är en starkt ingripande åtgärd där personen (huvudmannen) förlorar sin rättshandlingsförmåga, medan god man är ett stöd där personen själv behåller sitt inflytande och sin beslutsrätt.
HejaOlika har träffat Anna Strimbold, verksamhetsjurist på JAG, för att få en bild av hur ställföreträdarskap fungerar i praktiken, utifrån hennes och JAG:s medlemmars erfarenheter.
Se videon med Anna Strimbold
Varför kan det vara viktigt att få hjälp av en god man?
– Det är viktigt att få ett beslutsstöd, om man behöver ha det. Det är också viktigt att den enskilde (huvudmannen) har en god man som man kan kommunicera med, som förstår, som känner personen väl, och därför kan hjälpa personen att ta beslut som är rätt för personen själv.
– Att ha en god man som beslutsstöd räcker ofta. Förvaltarskap är en tvångsåtgärd, då man som enskild helt fråntas sin beslutsrätt och förvaltaren träder in i stället.
– De allra flesta av JAG:s medlemmar har en god man. Det är ett litet fåtal som har en förvaltare. En förvaltare gör väldigt ingripande saker, och behövs typiskt sett endast när man riskerar att ställa till någonting negativt för sig själv. När man riskerar att inte förstå konsekvenserna av sina beslut, på ett sätt som leder till att man kommer till skada.
– För personer med funktionsnedsättning som har ett behov av beslutsstöd så anser jag att det inte ska behövas en förvaltare, utan det ska vara beslutsstöd med hjälp av god man.
– I våras kritiserade FN Sverige för att det tillämpas förvaltarskap för människor med funktionsnedsättning, alltså ett ersättande beslutsstöd istället för ett stödjande beslutsstöd. FN rekommenderar Sverige att helt sluta använda förvaltarskap i alla dess former när det gäller människor med funktionsnedsättning.
Läs även om den statliga utredningen 2021 och FUB:s rapport:
Hur ska god man och förvaltare ge bättre stöd?
När det går så illa som Uppdrag Granskning beskriver
TV-programmet Uppdrag Granskning den 2 oktober 2024 beskriver hur en förvaltare tagit över för mycket och uteslutit anhöriga från inflytande. Hur vanligt är detta?
– Vi har tyvärr sett flera exempel på det under årens lopp. Det är väldigt bekymmersamt och upprörande. Det drabbar ju personer som redan är utsatta och har svårt att hävda sina egna intressen och göra sin röst hörd.
Vilka konsekvenser har det fått i de fall du känner till?
– Det har fått liknande konsekvenser som de vi har sett för Therese [i Uppdrag Gransknings program] och hennes föräldrar. Man har tvingat en person ut ur sitt sammanhang, bort från sina nära och kära, och hindrat dem från att träffas. Ofta med hjälp av assistansbolaget som anlitas, och de assistenter som arbetar. Det har förstås lett till att alla har blivit ledsna och oroliga. Och personen själv, och de anhöriga, har haft väldigt svårt att få göra sig hörda.
Om företrädaren måste bytas ut
Riksföreningen JAG har reagerat kraftigt på Uppdrag Gransknings reportage om hur Therese blev ”kidnappad” av en förvaltare. Om man hamnar i en sådan situation, vad kan man då göra?
– Anhöriga, alltså den närmaste familjen, får lov att agera. Man ska vända sig till överförmyndaren i kommunen, och begära att överförmyndaren ser över situationen och överväger att byta ut företrädaren.
– I fallet med Therese finns en större svårighet genom att Therese har skyddad folkbokföring, med en väldigt sträng sekretess. Det gör det mycket svårare att rätta till missförhållandena.
– Utöver att begära byte av förvaltare hos överförmyndaren kan anhöriga ansöka hos tingsrätten om att förvaltarskapet ska upphöra helt. Då behöver hen motivera varför det inte behövs en så ingripande företrädarform, och varför det skulle räcka med godmanskap. Det är långt ifrån säkert att tingsrätten tillmötesgår begäran, eftersom den redan tidigare har ansett sig ha tillräckliga skäl att förordna om förvaltarskap. Men om en kan beskriva de negativa följderna av förvaltarskapet som sådant, och inte bara problemen med personen som har uppdraget, kan det vara värt att pröva.
Ni har också erfarenhet av att det inte är så lätt att få gehör hos överförmyndaren, att det kan vara någon form av samarbete mellan överförmyndare och bolag som bedriver förvaltarskap?
– Man får en bild av att det kan vara bekvämt för kommunen, och kommunens överförmyndare, att anlita helt utomstående personer som företrädare. Då måste man ändå försöka övertyga överförmyndaren om att agera. Man kan få råd och stöttning genom olika organisationer, till exempel Riksföreningen JAG. Therese föräldrar hade fått stöd via Riksförbundet FUB.
Hur ska man förbereda en ansökan om god man?
– Det är väldigt bra att själv föreslå en lämplig person som god man. På så sätt kan man styra att det blir en person som huvudmannen vill ha som god man. Kanske en närstående eller en god vän, eller någon annan som redan känner personen och vet hur han eller hon vill leva sitt liv.
– Om man inte själv har någon person att föreslå, behöver man ta ställning till den person som kommunens överförmyndare föreslår. Det är viktigt att träffa den personen, för att se att det verkar vara en lämplig person.
– Men jag tror att det är jättebra att ligga steget före; att ha förberett och själv föreslå en person.
– Man behöver inte ansöka hos kommunens överförmyndare, utan man kan vända sig direkt till tingsrätten. Det kan vara ett sätt att få kontroll över processen. Då skickar man in sin beskrivning av behovet, och vilken person man föreslår, med de intyg som kan behövas. Sedan får man direktkontakt med tingsrätten. Även om kommunen hörs av tingsrätten så är det ändå den enskilde som har initiativet. Den egna beskrivning av behovet och situationen blir startpunkten för hela ärendet.
Vad är det viktigt att tänka på i en ansökan?
– Det viktiga är att få fram hur avgörande det är att man ska kunna leva sitt eget liv, på sina egna villkor. Därför behövs en företrädare som känner huvudmannen väl, eller som vill lära känna hen tillräckligt för att kunna förstå. Vad vill den här personen? Beskriv hur viktigt det är med det personliga beslutsstödet och vilken skillnad det gör.
Inga begränsningar för anhöriga att vara god man (inte än)
Vilka begränsningar finns för anhörig att själv vara god man?
– Det finns inga begränsningar i dagsläget. Den enda begränsning som finns är att personen utses är lämplig. Det har ingenting att göra med släktskap, utan bara om man är en hederlig och rättskaffens person, att man inte är straffad, att man har ordning på sin egen ekonomi och så vidare.
Är det naturligt att den som ansöker föreslår sig själv som företrädare?
– Ja, absolut. Det kan också vara två personer som föreslås dela på uppdraget. Det finns olika delar i uppdraget, så det går att ha naturlig uppdelning. Det kan vara klokt ifall man förbereder ett generationsskifte. Då kan man tänka sig att dela under en tid, för att sen skifta över. Eller så tycker man att det är lämpligt att någon har en del, och någon annan har en annan del av företrädarrollen.
Som anhörig kan man känna sig motarbetad, och uppleva att kommunen inte vill att en anhörig som god man?
– Det hör vi ganska ofta. Och det är oklart vad det grundar sig i. Men det låter som att många i kommunerna och hos överförmyndarna, men också i andra roller, menar att anhöriga inte ser till sin familjemedlems bästa, utan tänker mer på egna intressen. Min erfarenhet är att anhöriga gör sitt bästa för att företräda och bevaka personens intressen på bästa sätt.
Aktörer som SKR, Sveriges kommuner och regioner, tycker att man ska begränsa anhörigas roller. Det har också signalerats av regeringen inför en kommande utredning. Finns det risk att det begränsas?
– Det finns alltid en oro för det. Vi ser med oro på en sådan utredning, även om vi inte har sett några direktiv ännu. Och vi hoppas att de inte ska komma. Men vi vet ju att SKR och en del andra vill begränsa möjligheten för närstående och eller personliga assistenter att vara gode män. Vi tänker att det är grundlöst, och att synsättet bottnar i en allmän misstro mot anhöriga och närstående. Kanske för att föräldrar, särskilt föräldrar till barn med funktionsnedsättning, upplevs som besvärliga, ställer krav och kanske påtalar brister i det stöd som ges.
LÄS ÄVEN:
SKR: Vi måste diskutera intressekonflikter kring gode män
När bolag tar över som företrädare
Vilka erfarenheter har ni på JAG av att kommuner anlitar bolag som erbjuder professionella gode män och förvaltare?
– Vi har fått en del inblickar i det systemet, och vi tycker inte att det är bra. Vi tycker att godmanskap ska vara ett ideellt uppdrag. Och vi tycker att det ska finnas en gräns för hur många uppdrag samma god man kan ha. Det säger sig självt att man inte kan lägga ner det engagemang och det personliga intresse som behövs. Företaget Optio som förekommer i Uppdrag Gransknings reportage har ju, vad vi har förstått i kontakt med dem, företrädare med upp till ett 80-tal huvudmän på en person.
– Det säger sig självt att det inte kan bli ett bra företrädarskap när man har så många huvudmän. Detta är något som vi tycker att ska ses över. Vi vill att det ska införas ett nationellt ställföreträdarregister som listar personerna och hur många uppdrag de har. Vi vill också att det sätts en gräns för hur många uppdrag en god man kan ha för att få kvalitet i varje uppdrag. Det bör vara ett fåtal.
– Ett problem är att professionella företrädare inte lägger sig vinn om att lära känna huvudmannen, och därför tar beslut grundade på nånting annat, kanske kommunens röst eller assistenternas. Företrädaren kan inte bilda sin egen uppfattning av situationen om man inte känner sin huvudman. Det blir beslut långt ifrån den enskilde själv, ofta med väldigt lite kontakt.
– Det kan vara väldigt svårt för huvudmannen själv, eller närstående, att få tag i företrädaren. Företrädaren svarar inte, har korta telefontider, och har förstås väldigt många som söker kontakt. Det blir en koncis och opersonlig kontakt, som vi såg exempel på i Uppdrag Gransknings reportage om Therese. Konsekvenserna av beslut som ligger långt ifrån personen själv kan bli katastrofala för den personen.
Hur kan det ha blivit så här, att besluten tas så långt ifrån den som berörs?
– Jag kan inte svara på hur det har blivit så, men privata företag har funnit en marknad i form av kommuner som har svårt att hitta personer för uppdrag som god man och förvaltare.
Är det bristen på gode män som har öppnat för en sån utveckling?
– Det är nog en förklaring. En annan kan vara att kommunerna tycker att det är bekvämt och skönt att lämna ett uppdrag till en helt utomstående aktör. Då får man någon som håller låg profil och lämnar in ordningssamma årsredovisningar. Det blir inte så mycket krångel, inget ifrågasättande av den service som kommuner ger, eller klagomål eller strider.
Är det här också ett sätt för kommunerna att spara pengar?
– Det tror jag att det kan vara, eftersom en engagerad företrädare säkert skulle begära mer insatser och stöd för sin huvudman. Men många närstående företrädare väljer att inte ta ut nåt arvode för sitt uppdrag, medan ett affärsdrivande företag tar betalt.
HejaOlika har erbjudit företaget Optio, som omnämns ovan, att kommentera artikeln.