FAMILJER PROTESTERAR: Våra ungdomar behandlas som andra klassens medborgare

Protester mot kommuners neddragning av assistans sprider sig – nu till Söderhamns kommun. Den 27 maj genomför två funkismammor en manifestation utanför rådhuset.

– Söderhamn måste sluta behandla våra ungdomar som andra klassens medborgare, säger Ann-Sofie Fredriksson.

Hon är mamma till Felicia, 22 år, och anordnar protestaktionen tillsammans med Lena Westerberg som är mamma till Adam, 23 år.

LÄS ÄVEN:
Vi vägrar vara tysta – funkismammor protesterar utanför stadshuset

Se intervjun på video

Se tidslinjen

Adam och Felicia har fått avslag

Båda ungdomarna har fått avslag på personlig assistans. Felicia fick assistansen helt indragen (från att ha haft assistans all vaken tid) och Adam fick avslag på ansökan om utökad assistans.

Adam och Felicia har varit nära vänner sedan de var små, och har följts åt genom både grundskola och gymnasium. De är sociala och aktiva. Adam tycker om att ha saker att göra: han städar ideellt i kyrkan, spelar piano, går till badhuset och tränar bowling och pingis. Felicia gillar film, musik och karaoke, tränar bowling och har deltagit i Special Olympics.

Samtidigt har båda omfattande funktionsnedsättningar och stora behov av stöd i vardagen. Adam har bland annat autism, Downs syndrom, intellektuell funktionsnedsättning, grav hörselnedsättning och saknar talspråk. Felicia har också stora svårigheter med kommunikation och behöver hjälp i vardagen.

Tvingades flytta för att få inkluderande skola

Detta är inte första gången de tvingas att strida mot kommunen. När barnen skulle börja gymnasiet hänvisade kommunen dem till en skola som saknade inkluderingsperspektiv.

Mammorna såg sig tvingade att flytta till Hudiksvalls kommun tillsammans med sina barn, för att ordna en bra skolgång, trots att det innebar att man splittrade sina respektive familjer under flera år.

Efter gymnasieåren har mammorna och ungdomarna återvänt till Söderhamns kommun, men kommunens avslag på assistans har försatt dem i en mycket värre situation.

Under striden har Lena anmält Söderhamns kommun till JO för långsam och bristfällig handläggning, och fått rätt. Assistansansökningar ska handläggas på några månader, absolut inte 15 månader som i Adams fall.

JO gav kommunen kritik för detta. Kommunen lovade bättring. Men när Felicia ansökte om assistans (och fick avslag) tog det ändå 10 månader, långt mer än vad JO anser vara acceptabelt.

En ohållbar situation för familjerna

Efter alla avslag, och förlorade överklaganden, är situationen nu kritisk för familjerna.

Efter att tidigare ha haft assistans all vaken tid har Felicia nu ingen assistans alls, och föräldrarna går på knäna för att få ihop livet, arbete och familj. För Adam blev det avslag på utökad assistans efter studenten, vilket handlar om 40 timmar aktiv tid per vecka.

Mammorna menar att kommunen reducerat deras barns behov till minuter för dusch, ett fåtal toalettbesök och tandborstning, samtidigt som omfattande intyg om tillsyn, kommunikation och trygghet inte fått genomslag.

Vägrar institutionsliknande lösningar

Föräldrarna vill att Adam och Felicia ska kunna fortsätta leva ett aktivt och utvecklande liv. De är starkt kritiska till att kommunen hänvisar till daglig verksamhet som alternativ.

– Skillnaden mellan daglig verksamhet och personlig assistans är milsvid. Med personlig assistans kan Adam och Felicia göra det de själva vill, i miljöer där de känner sig trygga, där människor kan kommunicera med dem och där de får möjlighet att utvecklas, delta och vila efter behov. Daglig verksamhet är en mer begränsad och exkluderande lösning, som inte motsvarar deras behov och inte lever upp till LSS intentioner om att leva som andra och vara fullt delaktiga i samhället.

– Våra barn ska inte placeras i institutionsliknande lösningar. De har rätt att leva som andra, säger mammorna.

Vill få politikerna att lyssna

Kritiken riktas också mot politikerna i Välfärdsnämnden. Lena och Ann-Sofie menar att nämnden har delegerat bort för mycket ansvar till förvaltningen och saknar tillräcklig kunskap om LSS och funktionsrätt.

Nu hoppas de att manifestationen ska få politikerna att lyssna, träffa ungdomarna och ta större ansvar för besluten.

– Våra barn är precis lika värdefulla som alla andra i den här kommunen och ska ha samma rättigheter. Det kommunen borde sluta med är att behandla våra ungdomar som andra klassens medborgare.

… och allmänheten

Men manifestationen handlar också om något större: att nå ut till allmänheten i Söderhamn.

– Många tror nog att det fungerar. Men vi måste visa att det inte gör det, säger Lena och Ann-Sofie.