Anhöriga som personlig assistent

Det är inte bara Östersund, som vi läst om i DN och hört om på Sveriges Radio, som har fått för sig att anhöriga inte ska vara personlig assistent! Jag har fått signaler från andra medlemmar i FUB, att fler kommuner funderar på samma sätt och är på väg att införa egna ”riktlinjer” med samma lydelse.

Jag vill påpeka att det är olagligt att införa styrande riktlinjer i sin LSS-utövning. Det är inte lagvidrigt (observera tungvrickningen i kommunjuristernas tolkning) att inte anställa anhöriga som personliga assistenter i kommunen.

Jag tror att det som nu händer beror på att frågan kom upp i den just nu avslutade LSS-utredningen. Det snappades upp av de rådgivande jurister som säljer sina tjänster igen. Vi har tydligen glömt Kalla Fakta nu?

Det finns inget konkret förslag att förbjuda anhöriga att vara assistenter i den färdiga utredningen som lades fram i januari. Troligtvis blir det heller ingen begränsningen för barn under 16 år.

Så kommunens beslut är helt eget, och absolut utan stöd i LSS! Att kommunerna försöker minska föräldrars makt vet jag på grund av min snart 35-åriga kamp för min son. Kommunens tjänstemän är rädda för att anhöriga ska kräva bättre kvalitet på utförandet av LSS-insatserna. Med all rätt, då de tyvärr ganska ofta som vi sett nyligen i Uppdrag Granskning är direkt dålig.

Jag är själv anhörig till en funktionshindrad son som nu är 40+, där personlig assistans säkert skulle ha varit på tal om LSS hade funnits eller om 1986 års Omsorgslag skulle ha innehållit den insatsen. Nu var det inte aktuellt. Men även om jag som pappa var absolut bäst på att hantera min son, skulle jag inte ha valt personlig assistans och blivit hans assistent. Jag ville ha ett eget liv vid sidan om min tuffa uppgift som funkisförälder, för att vara riktigt utvilad och bra pappa på helger och lov då han var hemma.

Samtidigt lärde jag mig omsorgslagen och LSS, för att ha bra verktyg i min kamp mot kommunen, för rätt insatser, för rätt utbildad personal med rätt personlighet. Därför blev aldrig personlig assistans ett alternativ, inte heller sedan LSS införts.

Men ingen har påstått att jag inte var lämplig bara för att jag var pappa! Om någon har kunnat hantera min sons svårigheter, så är det jag.

Så kan det inte bli med en anställd som normalt stannar några år och som inte varit med ”brukarens” hela liv. När det är riktigt svårt är det bara anhöriga som blir kvar. De får inte och kan inte ge upp. Jag har dock haft ”tur” så att min sons personal har jobbat i genomsnitt 10 år med honom.

Jag hyser jätterespekt för de anhöriga som orkar vara personlig assistent! Samhället ska vara tacksamma inte avvisande!

Till alla framtida utredare och ansvariga kommuntjänstemän, glöm egna påhitt att anhöriga inte är bra för brukaren. Då har ni inte förstått att de flesta anhöriga är, som jag, småbarnsförälder hela livet. Min sons mentala ålder är inte en vuxen mans.