FUB: Vi vill inte se fler missförhållanden på gruppbostäder
DEBATT. Missförhållanden som gränsar till vanvård börjar bli oroande vanligt på gruppbostäder enligt LSS. Ibland har det också gått över gränsen, som i de fall som uppmärksammades av Uppdrag Granskning i oktober 2018.
Riksförbundet FUB har påtalat dessa problem regelbundet under flera års tid, utan nämnvärd respons från ansvariga politiker. Till vår och andras frustration blev det heller ingen debatt efter Uppdrag Gransknings avslöjanden i höstas.
Nytt larm idag – SVT Väst rapporterar om våld och kränkningar mot person med autism
Här hotar personal autistiske Dick med våld
Anhöriga valde att i hemlighet spela in hur Dick hade det på gruppboendet
Harald Strand kommenterar SVT:s nyhetsinslag
Tyvärr fick vi se ytterligare missförhållanden på SVT Rapport idag!
Onödigt våld mot utåtagerande boende på gruppbostad är ju knappast något nytt. Jag blir lika upprörd varje gång, även om det inte längre är min son det handlar om.
Orsaken är uppenbart brister i utbildning och kompetens hos personal, som förstärkts av deras personliga olämplighet.
Jag brukar säga ”det är alltid chefens fel” och i detta fall kanske vi ska söka högre upp, LSS-ansvarig i kommunen och ansvariga politiker.
Och var är de som ska kolla kvaliteten på boendet? Både hos kommunen som upphandlare och hos IVO som tillståndsgivare?
En bidragande orsak är troligen bristen på gruppbostäder, vilket gör att även dåliga får vara kvar. Vi såg det i Uppdrag Granskning i oktober förra året och ser det nu igen.
Finns det några ansvariga som bryr sig? Och var är de? De borde omedelbart vara på plats.
Vad får den drabbade och anhöriga för stöd idag? Var är handlingsplanen för att personen ska få ett tryggt boende?
Insatsen särskilt boende i LSS är den näst största insatsen efter daglig verksamhet. Nästan dubbelt så många personer berörs av insatsen boende jämfört med assistansersättningen. De grava problem vi ser inom gruppbostäder är väl så oroande som inom assistansersättningen, där politiker från flera partier har krävt ”återupprätta LSS” och ”inför lagändring snabbt”.
Varför agerar inte politikerna?
En stor insats som boende, med långt fler problem än andra insatser, borde rimligen också ifrågasättas och engagera våra ansvariga politiker.
Varför händer inte det?
FUB har en lista på allmänna problem, som i vissa fall leder till de missförhållanden vi nu upprörs av och som våra medlemmar talat om i rapporten ”500 röster om LSS”
• Brist på bostäder i majoriteten av Sveriges 290 kommuner, trots att det är enkelt att planera behoven! Det leder bland annat till att personer placeras på felaktiga boenden ihop med personer som har helt andra svårigheter. Det leder till onödiga konflikter på gruppbostaden.
• Valfriheten är helt satt ur spel på grund av bristen på bostäder. Alla ansvariga politiker och berörda medborgare bör uppmärksamma att i FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning står det bland annat i artikel 19 om rätten att leva självständigt och att delta i samhället: ”Konventionsstaterna erkänner lika rätt för alla personer med funktionsnedsättning att leva i samhället med samma valmöjligheter som andra personer och staten ska vidta effektiva och ändamålsenliga åtgärder för att underlätta att personer med funktionsnedsättning fullt åtnjuter denna rätt och deras fulla inkludering och deltagande i samhället, bl.a. genom att bland annat säkerställa att personer med funktionsnedsättning har möjlighet att välja sin bosättningsort och var och med vem de vill leva på lika villkor som andra och inte är tvungna att bo i särskilda boendeformer”
Konventionen fastställer också i artikel 20 rätten till personlig rörlighet.
• Kvalitén skiljer stort mellan kommuner – och bristen på valmöjligheter hindrar personer att välja bort de kommuner och boenden som är dåliga.
• Utbildningsnivå och kompetens hos personal som arbetar på gruppbostäder är generellt alltför dålig. Detta i kombination med att antalet boende är fler än de rekommenderade 3-5, samt personalbrist, är nog den största orsaken till missförhållanden.
Tuffa krav på personalen
Det är absolut inte så att det saknas krav på personal i gruppbostäder. Tvärtom är kraven verkligen tuffa! I lagen och propositionen till LSS står bland annat:
”För verksamhet enligt denna lag ska det finnas den personal som behövs för att ett gott stöd och omvårdnad ska kunna ges (6 § LSS). Det innebär att personalen ska ha den utbildning och erfarenhet som kan krävas för varje specifik uppgift (prop. 1992/93:159 s. 171).”
I Socialstyrelsens ”Bostad med särskild service för vuxna enligt LSS (Stöd för rättstillämpning och handläggning)” står bland annat:
”De krav som kan ställas på de anställda är alltså att de skall ha sådan utbildning och erfarenhet att de kan ge de boende den omvårdnad de behöver, så att varje individ, vid varje tidpunkt, tillförsäkras goda levnadsvillkor och ges möjlighet att leva som andra, trots sina funktionshinder. För att uppfylla dessa kvalitetskrav krävs att personalen både har en generell kunskap som bas och dessutom specifika kunskaper för att bemöta varje person efter hans eller hennes behov.”
Socialstyrelsen skriver vidare i tillsynsrapporten för 2011:
”En statlig satsning kompetensutveckling på LSS skulle sannolikt radera ut mycket av den skepsis som finns mot LSS. Det skulle ge många kommuner en möjlighet att förstå varför vi har en rättighetslagstiftning, ge möjlighet till fördjupa sig i den mörka historien som föregått dagens lag. LSS-lyftet skulle ge personalen en möjlighet att få fler verktyg att hantera de svåra men också inspirerande arbetsuppgifter som de dagligen möter.”
I februari 2013 utkom Socialstyrelsen med ”Rätt kompetens hos personal i verksamheter för personer med funktionsnedsättning – Vägledning för arbetsgivare.” I förordet i denna står:
”Att ha rätt kompetens är både viktigt och nödvändigt för den personal som ska ge stöd, service och omsorg till personer med funktionsnedsättning. Med rätt kompetens kan personalen bidra till insatser av god kvalitet. En viktig uppgift för arbetsgivare är att avgöra vilken kompetens som behövs i den verksamhet som de ansvarar för och att se till att det finns förutsättningar för kompetensutveckling.”
Kraven på boendestödjare idag kan sammanfattas så här: De ska ha den kompetens som krävs för varje boende vid varje tillfälle, för att den boende ska få en god omsorg och uppnå goda levnadsvillkor!
Misslyckad debatt
Karl Grunewald drev denna debatt oupphörligt fram till sin död 2016. Han var oerhört frustrerad för att ansvariga ministrar inte brydde sig. Den sista han förde debatt med blev Maria Larsson. Debatten med henne var livlig, men tyvärr ej framgångsrik.
De ministrar som varit ansvariga därefter, Åsa Regner och Lena Hallengren, slapp Karl Grunewald uppleva. Dessa har inte heller gjort något, trots att de är ännu mer upplysta om de brister och missförhållande som finns på gruppbostäder.
Mitt och FUBs krav är naturligt och enkelt. Gör något åt problemen nu! Vi vill inte se fler TV-program som Uppdrag Granskning om gruppbostäder!
