Ge inte efter för ha-begäret

Pelle Kölhed har en erfarenhet som få när det gäller att köpa och anpassa bilar. När Föräldrakraft träffar honom en disig marsdag i Ham­marby Sjöstad i Stock­holm kommer han i sitt senaste köp, en direktimporterad och golvsänkt van, samma bil som i Sverige säljs av Chrysler, modell Voyager.

Bilen lämpar sig väl för ändamålet. Han kan lätt och smidigt ta sig in i och ut ur bilen tack vare en bred ramp. Förarsätet kan med hjälp av ett par skenor skjutas extra långt bak. När han rullat in med rullstolen kan han utan minsta bekymmer glida över till förarsätet, vrida det framåt, ge det en skjuts mot ratten – och så är han redo att köra.

Förra köpet var ett misstag
Men bilen han hade före Chryslern var ett misstag – hans enda i en lång rad av bilköp. Pelle Kölhed har alltid tyckt om bilar. Och han vet vad han gillar, och inte gillar.
– Ja, den gången hade jag spanat in en Chrysler PT Cruiser, designad efter 1938 års Ford Tudor, berättar han.
Pelle Kölhed hade fastnat för den, och viljan att skaffa just den bilen var så stark att han ignorerade nackdelarna.
– Bilen var i högsta laget, men jag klarade att få in rullstolen genom att plocka ner den i småbitar. Men en sak är att plocka isär rullstolen en gång hos bilhandlaren, en annan sak att göra det tio gånger om dagen. Det är lätt att hitta argument för en sak som man vill ha men inte behöver, säger han.

Hade bilen i fem år
Han hade bilen i fem år, sedan bytte han till den han har nu.
– Jag hade inte köpt bilen med tanke på hur min funktionsnedsättning skulle utvecklas, säger han.
Nu hoppas han att hans misstag ska få andra i samma situation att tänka till en extra gång.
– Helst ska man inte se bilar som bilar, utan som hjälpmedel. När du är hos bilhandlaren, ta dig tid att föreställa dig, och om möjligt testa, hur det är att ta sig i och ur bilen. Sitt kvar en stund, och ha gärna någon du litar på med dig, säger han.
Att ha någon med sig kan även innebära en nackdel, i värsta fall kan du uppleva ökad press av att någon annan är med vid bilköpet. Det är inte alla gånger lätt att vara saklig och analytisk när anhöriga påpekar hur snygg bilen är och mer eller mindre uppmanar dig att köpa den.
– Jag hade med mig min son. När vi tittade på sådana här bilar – Pelle slår ut med armarna och jag förstår att han menar just den vi sitter i – så ville han knappt ens följa med, minns Pelle Kölhed.
Den bil han har nu är kanske inte unik och läcker i samma bemärkelse som den förra. Men Pelle Kölhed är nöjd med den. Utöver ramp och vridbart förarsäte har den försetts med ett golvmonterat gas- och bromsreglage. Men i Pelle Kölheds fall slutar inte anpassningarna vid förarsätet. Eftersom han reser ofta och långa sträckor med bilen i sin tjänst som heltidsarvoderad förbundsordförande för Personskadeförbundet RTP, krävdes ytterligare justeringar.
– Även passagerarsätet är anpassat, ifall jag behöver sitta bredvid som passagerare, säger han.

I speciella fall
Att få bilen anpassad både efter en roll som förare och passagerare är något som Försäkringskassan kan ge tillstånd till i speciella fall.
– Man har rätt till det om man kan motivera det medicinskt eller praktiskt. Om jag ibland inte är i stånd att köra, men ändå jobba, så ska min assistent kunna köra istället. Men det här är inte särskilt enkelt att få igenom, reglerna är hårda, säger han.
Pelle Kölhed ser stora fördelar att färdas med bil.
– Jag far omkring i hela landet och kör väldigt mycket bil. Att resa med andra kommunkationsmedel tar tid och är
ibland krångligt. Tåget är halvokej, men sedan är man i regel beroende av specialfordon för att komma från stationen. Jag har förvisso en liten elektrisk rullstol, men det är inte alltid som taxichaufförer blir glada av att se den.
Pelle Kölhed har en polioskada som gjort honom förlamad i ben, bål och delvis i armarna.
– Tidigare hade jag vanliga personbilar. Då var jag starkare, jag hade vanlig manuell rullstol och plockade själv bort hjulen. Det var okej då, men man ska vara medveten om att det sliter mycket på armar och axlar att göra på det sättet, säger han.

Analysera förutsättningarna
Han råder unga förstagångsbilköpare och föräldrar som köper en bil som ska anpassas till familjen att noga analysera de egna förutsättningarna.
– Tänk på hur behoven kommer att förändras och hur bilen är tänkt att användas. Befinner man sig på väg in i vuxen­livet och kanske snart ska lämna ett tryggt familjeförhållande för att bo själv, med allt vad det innebär, så bör man väga in det i sitt bilköp, säger han.
En aspekt som lätt glöms bort är ekonomin.
– Att ha bil är jättedyrt i förhållande till färdtjänst. Friheten med en egen bil är oslagbar, men bilen kan också leda till ekonomisk inlåsning, säger han.

Värdeminskning och underhåll
Att äga och använda en bil innebär kostnader för värdeminskning, bränsle, underhåll – samt försäkringskostnader. En­ligt Pelle Kölhed finns det bara två försäkringsbolag som har samma försäkringspremie för en anpassad bil som för en standardbil.
– Kolla med ditt försäkringsbolag vad som gäller, och jämför gärna med andra försäkringsbolag, säger han.
Att kolla med fler än ett bolag är ett råd som gäller även kontakten med bilanpassningsföretagen.
– Jag tycker att man ska kontakta minst två företag. Bilanspassnings­branschen har varit något av en lycksökarbransch, men idag är den bättre än vad den varit. De är proffs, men kom samtidigt ihåg att de är duktiga försäljare, säger han.

När du provar ut anpassningarna måste du våga ta tid på dig. Se till, när detaljerna för din anpassning bestäms, att du verkligen når allt, att omfattningen av anpassningarna räcker till.
– Ta reda på om sådant som är svårt att nå går att anpassa ytterligare. Allt går inte att anpassa i nya bilar eftersom man inte får göra vilka ingrepp som helst, men mycket är möjligt. Sätt dig i förarsätet och känn efter att du verkligen kan nå alla reglage. Och kom ihåg att du ska inte bara kunna göra det en gång, utan många gånger, dessutom medan du kör. Kom ihåg att den lösning man väljer är man sedan ansvarig för. Du kan inte vända dig till Försäkringskassan efter ett par år och säga att anpassningen inte blev bra, säger han.

Satt med i utredning
Pelle Kölhed satt med i bilstödsutredningen i mitten av 1980-talet och kan ge perspektiv på dagens bilstöd. De tekniska möjligheterna att anpassa bilar har utvecklats, men de medel som avsätts för bilstöd har inte ökat i takt med kostnadsutvecklingen.
– Utredaren hade intentionen att införa kostnadsindexering, men det har aldrig gjorts, säger han.

Pelle Kölhed tycker att Försäk­rings­kas­sans hållning har varierat över tiden.
–  Försäkringskassan har under vissa perioder gått in och gjort tolkningar och blivit restriktivare. Bilstödet är ett möjlighetsstöd, och Försäkringskassan har ibland försökt hitta anledningar att avslå eller misstänkliggöra anpassning. Nu är man dock inne i en fas där man inte är lika restriktiv som för ett par år sedan. Tidigare hamnade man dessutom i situationer när man var utan pengar, och därför inte kunde utföra sitt arbete. Det är ett konstigt sätt att ge bidragsstöd på, säger han.

Pelle Kölhed anser att politikerna inte sett hur kostnadseffektivt bilstödet är.
– När LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, infördes togs cirka 200 miljoner kronor bort från bilstödet. LSS är bra, men pengarna borde tillbaka till bilstödet. För stora användare av färdtjänst skulle det löna sig, för staten, att ge bilstöd, en bilstödsmil är bil­ligare än en färdtjänstmil, säger han.

Pelle Kölhed ser hur tekniken går framåt och möjligheterna ökar.
– Rent tekniskt kan man i stort sett göra vad som helst med bilar idag. I Sverige ligger vi väldigt långt fram. Man kan få nästan vem som helst att köra bil. Vad gäller specialanpassningar finns ingenting i bilstödet som hindrar dig, där är man generös, säger han.

Speciellt stöd
Men bilstödet är, enligt Pelle Kölhed, ett mycket speciellt stöd.
– Bilstödet är ett kontantstöd. Om du söker vanliga hjälpmedel är det aldrig problem att välja – experter och andra hjälper dig. Med bilstödet är du utlämnad till dig själv. Därför var vi, Per­son­skadeförbundet, med och startade Mobi­litetscenter i Göteborg. Där kan man få en opartisk bedömning och goda råd. Det enda man annars kan råda är att vara väldigt noggrann, säger han. Se till att ha intyg som intygar rätt saker. Läkarintyget ska intyga att du inte kan använda allmänna kommunikationer på grund av din funktionsnedsättning.

Ett utlåtande från Mobilitetscenter väger tungt, och Försäkringskassan uppmanar ibland till besök på centret.
– Mobilitetscenter har arbetsterapeuter som är specialutbildade. De har utrustning för att mäta musklers styrka, bålens stabilitet etcetera. De kan göra en körförmågebedömning i en simulator, vilket är särskilt bra för ungdomar, som kan vara osäkra på om de kommer att kunna köra över huvud taget, säger han.

Kan utvecklas ytterligare
Bilstödet kan utvecklas ytterligare, och regelverket skulle ha setts över i år.
– Men när jag hörde av mig till Soci­aldepartementet i början av året fick jag svaret att man inte hinner i år, det är så mycket annat som går före. Man är medveten om att man har ett bilstödsproblem. Vi har bra förslag till förbättringar, men ingen orkar ta tag i det. Men det är bara att nöta på, säger han. +