Funktionsrättskonventionen 2025: Vad gör Sverige efter den hårda kritiken?

Vad behöver Sverige göra för att leva upp till FN:s funktionsrättskonvention?

Institutet för mänskliga rättigheter anordnade den 11 september 2025 en digital konferens, Fokus Funktionsrätt 2025, för att ge svar. 

Detta referat av konferensen ger dig en aktuell lägesbild av de mänskliga rättigheterna för personer med funktionsnedsättningar i Sverige år 2025.

Vilken roll har MR-institutet i arbetet med funktionsrättskonventionen?

MR-institutet är Sveriges nationella oberoende myndighet som ska främja, övervaka och säkerställa mänskliga rättigheter. Det leds av Fredrik Malmberg. Motsvarande myndigheter även finns i övriga nordiska länder och i totalt 120 länder runt om i världen.

Funktionsrättskonventionens artikel 33 beskriver MR-institutets viktiga rolll i att främja och övervaka konventionens genomförande i Sverige. Där betonas att institutet ska vara oberoende från regeringen. Artikel 33 beskriver också att personer med funktionsnedsättning och deras organisationer aktivt ska integreras i arbetet. Det är regeringen, och specifikt socialdepartementet, som har ansvaret för att genomföra konventionen.

Läs funktionsrättskonventionen på MR:institutets hemsida.

Konferensen den 11 september 2025 var extra aktuell av flera skäl. Efter en granskning 2024 fick Sveriges många skarpa rekommendationer, från FN-kommittén för funktionsrättskonventionen, om hur rättigheterna bättre ska tillgodoses för personer med funktionsnedsättning.

FN-kommittén hade särskilt tunga rekommendationer när det gäller barn och unga med funktionsnedsättning som är placerade på statliga institutioner enligt LVU, lagen om vård av unga. Dessa institutioner har i praktiken utvecklats till vår tids stora låsta institutioner för barn med funktionsnedsättningar. Om detta släppte MR-institutet en särskild rapport samma dag som konferensen.

 

Vad säger FN:s funktionsrättskommitté om situationen för personer med funktionsnedsättning i Sverige?

Ida Hansson från Nuft, Nätverket unga för tillgänglighet, och Emma Melander Borg, Institutet för mänskliga rättigheter, beskrev FN:s funktionsrättskommittes granskning av Sverige, i ett samtal med konferensens moderator Anna Bergholtz. Nedan ett referat av de viktigaste punkterna.

Ida Hansson:
Det viktiga med konventionen är att den ser människor med funktionsnedsättningar som fullvärdiga rättighetsbärare. Funktionsnedsättning är en del av den mänskliga mångfalden, och är inte ett problem som behöver lösas. Konventionen säger, mycket medvetet, ingenting om att minska eller förebygga funktionsnedsättningar.

Emma Melander Borg:
Konventionen ratificerades av Sverige 2009. Konventionen har en expertkommitté som regelbundet granskar genomförandet i alla länder som har ratificerat konventionen, och som alltså gått med på att delta i granskningen. Kommittén får information från dels staten, dels civilsamhället, dels nationella MR-institut. En granskning kan ta flera år, och resulterar i ett antal rekommendationer till landet från kommittén.

Rekommendationerna är viktig vägledning för nationerna. Kommittén är expert på just funktionsrättskonventionen, och kan uttolka vad konventionen innebär för ett land. Rekommendationerna är inte bara goda råd, utan är viktiga verktyg för hur man ska arbeta. Sverige genomgick en sådan granskning 2024.

Ida Hansson:
I mars 2024 höll FN-kommittén granskningsförhör med Sverige i Geneve.

LÄS MER:
Många obesvarade frågor vid FN:s förhör om mänskliga rättigheter
Dyster bild av Sverige – nu väntar alla på FN:s rekommendationer

Staten skickade en delegation till Geneve för att frågas ut om alla artiklar i konventionen, under sex timmar, uppdelat på två pass. Delegationen skulle ha letts av socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall, men hon fick förhinder och ersattes av sin statssekreterare. Dessförinnan hade regeringen skickat in sin formella konventionsrapport till kommittén, och även alternativrapporter hade skickats in.

Det svenska MR-institutet har en särskild roll i granskningsprocessen, med talerätt under själva förhöret, och man lämnar även in en egen rapport. Civilsamhället har också en tydlig roll, och lämnar in alternativrapporter som väger tungt. Flera alternativrapporter kan lämnas in av civilsamhället, men svenska organisationer hade samordnat sig genom Funktionsrätt Sverige. Civilsamhället hade också möten med kommittén innan regeringen frågades ut.

 

 

Hård kritik mot Sverige redan på förhöret i Geneve

Ida Hansson:
FN-kommittén hade hård kritik mot Sverige på förhöret i Geneve i mars 2024. Många reagerade på hur svårt det var för statens delegation att svara på kommitténs frågor. Ibland svarade man fel, eller kunde inte svara.

Sveriges problem avspeglas också i rekommendationerna som är ganska skarpa, och i många fall grundläggande.

FN-kommitténs slutanförande i Geneve summerar väl vad de tyckte om Sveriges prestation. De säger bland annat att det finns dålig förståelse och låg kunskap om vad konventionen innebär. De pekar även på bristande lagstiftning och politik, vilket leder till att Sverige upprätthåller och främjar segregation och institutionalisering.

Detta möjliggör en tillbakagång av rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och att man förnekar rättskapacitet och att man går tillbaka mot en medicinsk modell; att man har ett förhållningssätt i lagar och policies som syftar till vård och behandling, inte ett rättighetsperspektiv. Det gör det svårare för personer med funktionsnedsättning att utkräva sina rättigheter, när det istället definieras som vård.

Emma Melander Borg:
Sverige fick omfattande kritik och över 80 rekommendationer, inom samtliga rättighetsområden som finns i konventionen.

Funktionsrättskonventionen behöver integreras i arbetet med nya lagar, handlingsplaner och budgetar, så att dessa hjälper till att genomföra konventionen.

I lagstiftning och regelverk som redan finns, behöver Sverige analysera vilka åtgärder som krävs för att även dessa ska leda till att rättigheterna förverkligas. Kommittén uttalade att staten behöver vidta åtgärder för att rättigheterna förverkligas i Sverige, och då måste man även avstå från att vidta åtgärder som innebär en tillbakagång.

Ida Hansson:
Den medicinska modellen, till skillnad från människorättsmodelllen, innebär att man ser funktionsnedsättning som en individuell begränsning snarare än som resultat av hinder i samhället. Kommittén anser att den medicinska modellen gör att svensk lagstiftning fokuserar alltför mycket på individens förmåga, medan samhällsstrukturerna gör det svårt att utkräva rättigheter. Kommittén uppmanar Sverige även att ändra definitionen av funktionsnedsättning i diskrimineringslagen för att följa konventionen.

Eftersom funktionsrättskonventionen ännu inte är svenska lag har den inte fått genomslag hos domstolarna. Kommittén uppmanar svenska staten att ställa krav på domstolar att tillämpa rättigheterna enligt funktionsrättskonventionen när man tolkar lagstiftning. Civilsamhället vill att funktionsrättskonventionen blir svensk lag, på samma sätt som barnrättskonventionen blivit lag.

 

Efter 2024 års granskning: Vad gör Sverige med FN:s rekommendationer?

Mia Ahlgren, Funktionsrätt Sverige, och Ola Linder, Institutet för mänskliga rättigheter, samtalade med Anna Begholtz om uppföljningen av FN-kommitténs rekommendationer från 2024. Görs det några framsteg?

Ola Linder:
Funktionsrättskommittén har granskat Sverige två gånger; 2014 och 2024. Vid båda tillfällena har det resulterat i stora krav på åtgärder. Nästa rapport från Sverige ska sannolikt skickas 2031.

UPR, universella periodiska granskningen, är beteckningen på granskningen av Sveriges efterlevnad av de mänskliga rättigheterna.

Sverige har fått och tagit ställning till olika rekommendationer som har med funktionsrätt att göra.

Mia Ahlgren:
Fler än 100 organisationer stod bakom funktionsrättsrörelsen granskning 2019, Respekt för rättigheter.

Det är viktigt att man faktiskt läser funktionsrättskonventionen. Vi upplever att den ofta bara är en rubrik på ett dokument, men inom Respekt för rättigheter fick vi en möjlighet att fördjupa oss. Vi kom fram till 134 rekommendationer som vi skickade till regeringen i god tid inför granskningen. Vi hade sett att rekommendationerna 2014 inte blev så mycket med. Det var väldigt få, om ens någon, som genomfördes.

Hur gör vi nu, för att att följa upp de nya rekommendationerna? För oss är det viktigt att skapa en struktur, för systematisk uppföljning så att det verkligen händer något till nästa granskning. Vi har nu delat upp de olika rekommendationerna mellan olika utredare på Funktionsrätt Sverige.

Vi vet väldigt lite hur regeringen tänker om rekommendationerna. Vi har försökt få till en dialog, men har inte lyckats.

Funktionsrätt Sverige bedömer statens åtgärder i fyra olika nivåer:
Klart med beslut om genomförande av förändrad policy eller lag.
Något har hänt – till exempel uppdrag med en uppgift som kopplar till rekommendationen.
Ingen känd åtgärd som hänvisar till rekommendation har identifierats.
Tillbakagång – utveckling i motsats riktning i förhållande till en rekommendation.

Det som är viktigt att fokusera på idag är: Var ser vi tillbakagång? Var måste vi verkligen agera?

Brådskande åtgärder

Ola Linder:
Alla rekommendationer är viktiga, men vissa är särskilt brådskande att hantera. Mycket handlar om lagstiftning. Definitioner i lagar och politik behöver ses över så att de stämmer med människorättsmodellen av funktionshinder.

Funktionsnedsättning är inte ett individuellt problem, utan ett samhällsproblem. Det är samhällets hinder som begränsar, inte funktionsnedsättningen i sig.

Sverige behöver ändra definitionen av funktionsnedsättning i diskrimineringslagen, så att den bättre speglar samspelet mellan personer med funktionsnedsättning och ett samhälle som har strukturer av konstruerade funktionshinder.

Vi kan se en liten förbättring i förordningen som reglerar statsbidrag till funktionshinderorganisationer [statens anslag till funktionsrättsförbunden höjdes 2025 års budget], men i övrigt ser vi inga initiativ, till exempel vad gäller diskrimineringslagen.

Sverige behöver avskaffa olika begränsningar i förbudet mot bristande tillgänglighet, och införa ett skydd för skälig anpassning inom alla rättsområden (inte bara de som är reglerade idag), samt införa skydd mot diskriminering inom polisen och att sådana ärenden ska kunna avgöras av domstol. Här ser vi tyvärr inte att några reformer är på gång. Det finns ett utredningsförslag från 2021 (Ett utökat skydd mot diskriminering, SOU 2021:94), om ett generellt förbud mot diskriminering inom offentlig sektor, men inget har hänt med den utredningens förslag.

Det saknas ett uttryckligt skydd mot intersektionella former av diskriminering i diskrimineringslagen. Här har vi inte sett några reformer, och Sverige valde att inte acceptera rekommendation från Island (rekommendation 6.94).

Sverige rekommenderas införa bestämmelser om hatbrott mot personer med funktionsnedsättning, och att samla statistik på området. Sverige har accepterat rekommendation 6.262 inom UPR, om att ”öka åtgärderna för att skydda personer med funktionsnedsättning mot hatbrott”, men hittills finns inga reformer eller utredningar om detta. Vi behöver veta mer om hur regeringen arbetar med detta, eftersom Sverige har accepterat rekommendationen.

Stödet till blinda och synskadade behöver säkerställas, så att de bättre kan delta i det politiska och offentliga livet, kulturliv, rekreation med mera. Socialstyrelsens förslag om ny lagstiftning om ledsagning har inte utretts vidare, så frågan står still.

Sverige rekommenderas att stärka systemet för att individuella klagomål. Inte heller där har vi sett några reformer.

Ett stort antal rekommendationer handlar om avinstitutionalisering, och Sverige rekommenderas ta fram en plan för avinstitutionalisering, så att personer inte ska vara hänvisade till särskilda boendeformer. Några av rekommendationerna:

• Säkerställa personlig assistans, inklusive för de 1500 som förlorat den 2015–2022 och personer över 66 år.
• Övervakning av institutioner tills de stängs.
• Policies för att stänga institutioner och undvika återgång i institutioner.
• Stärka stödsystem för att familjer ska kunna hålla samman.
• Undanröja hinder för att kunna välja var och med vem en bor.
• Säkra och tillgängliga bostäder i samhällsgemenskap till rimlig kostnad.

Tyvärr har Sverige ännu inte tagit fram någon övergripande strategi för avinstitutionalisering.

Det saknas initiativ kring personlig assistans som möter innehållet i rekommendationen. Det finns en pågående process om ett eventuellt förstatligande, vilket skulle kunna bidra till ökad jämlikhet över landet. Det finns också en plan för indexering av assistansersättningen, vilket är viktigt för att ersättningen ska kunna ge den kvalitet som reformen behöver. Tyvärr ser vi att ersättningen halkar efter kostnaderna.

För ungdomsvården inom SiS-hem ser vi en risk för fortsatt institutionalisering i framtiden, även för de barn som vårdas enligt LVU och som inte har begått brott.

Lagstiftningen om tillgänglighet i studentbostäder går i fel riktning. Detta är ett tydligt exempel på att Sverige går mot konventionen. Sverige har 2025 tagit bort kravet på att alla nya studentbostäder ska vara tillgängliga för studenter med funktionsnedsättning.

Sverige rekommenderas utveckla en nationell strategi, för att gå från segregerad utbildning till inkluderande. Aktuella utredningar på området har brist på inkluderingsperspektiv. Det är svårt att överblicka de samlade konsekvenserna av utredningarna. [ Läs även: Elever i behov av stöd tas ur klassen – så vill regeringen göra om skolan ]

Sverige rekommenderas se till att elever med funktionsnedsättning kan gå i reguljära skolor, bland annat genom att öka tillgängligheten och erbjuda individuella lösningar. MR-institutet ser en risk för ökad segregering med fler elever i separata klasser och utbildningsformer, utanför ordinarie klassrum.

En annan rekommendation är att se till att elever med funktionsnedsättning får tillgång till kompensatoriska hjälpmedel, läromedel i alternativa och tillgängliga format, och att se till att det finns tillräckligt många lärare som behärskar svenskt teckenspråk flytande. Vi ser en risk för fortsatta och ökade brister kring lästekniska hjälpmedel.

Funktionsrätt Sverige: Vad har hänt hittills?

Mia Ahlgren:
På barnrättsområdet kan vi skönja att det går framåt för vissa rekommendationer, till exempel genom nya barnrättsombud, men på många områden går det bakåt. När det gäller inkluderande skola är våra utredare mycket kritiska och oroade. Om man inte får en bra start i livet, och känner sig inkluderad och sedd som barn, hur ska man då kunna bli en del av samhället och bli accepterad på lika villkor?

Det går åt fel håll på många områden som FN och Funktionsrätt Sverige prioriterar. Det handlar bland annat om att förstå åtaganden som rör människorättsmodellen, lagstiftning, klagomålsmekanismer, tillgänglighet, självbestämmande, inkludering i samhället och inte minst situationen för migranter.

FN vill att Sverige ska lyssna på funktionsrättsrörelsen. En plats vid bordet räcker inte för aktiv involvering. Det behövs en djupare dialog om FN:s och våra konkreta förslag.

Regeringen är väldigt stolt över att man har en interdepartemental arbetsgrupp som jobbar med genomförandet av konventionen. Vi har bett att få träffa dem i mindre grupper och fördjupa oss i rekommendationerna så att vi får en gemensam förståelse.

 

SiS-hemmen: Otillåtna institutioner för unga med funktionsnedsättning?

MR-institutets rapport presenterades av Anna Nilsson. Presentationen följdes av ett panelsamtal lett av Anna Bergholz med Fredrik Malmberg, Institutet för mänskliga rättigheter, Linn Skånberg, representant från Sistjejer, Oscar Sjökvist, Nätverket Unga för tillgänglighet (Nuft), samt Annika Jyrwall Åkerberg, vice ordförande i Institutet för mänskliga rättigheters styrelse.

Se presentation och panelsamtal i denna video:

LÄS MER:
Inlåsta av staten: Barn med funktionsnedsättning fyller SiS-hemmen

 

Statens ansvar för mänskliga rättigheter: Hur styr regeringen?

VIDEO: Camilla Waltersson Grönvall, socialtjänstminister, berättar hur regeringen arbetar med att följa upp rekommendationerna från FN:s funktionsrättskommitté.

 

Vad blir nästa steg för att förverkliga funktionsrättskonventionen i Sverige?

VIDEO: Anna Bergholz leder ett panelsamtal Camilla Waltersson Grönvall, socialtjänstminister, Ida Hansson, Nuft, Nicklas Mårtensson, Funktionsrätt Sverige, och Fredrik Malmberg, Institutet för mänskliga rättigheter.