Sverige blir rikare 2025 – men funktionshinderstöd försämras

År 2025 ser ut att bli ett magert år för personer som har funktionsnedsättning, och är beroende av samhällets stöd.

Utvecklingen bekymrar Malin Ekman Aldén, generaldirektör för Myndigheten för delaktighet:
– Jag förstår inte varför Sverige inte säkrar stöden till de mest utsatta.

LÄS ÄVEN:
Mindre att leva på 2025: Så mycket höjs ersättningar och bidrag

Växande klyftor

Skillnaderna växer när det gäller levnadsvillkor för personer med och utan funktionsnedsättning. Ett exempel: medan medellönen ökade med 52 procent åren 2003-2020 höjdes sjuk- och aktivitetsersättningen endast med 29 procent. Klyftorna växer även mellan olika grupper av personer med funktionsnedsättning.

– Ekonomin styr mycket av våra möjligheter i livet så om du är en person som av olika skäl måste leva på transfereringssystemen, alltså på ett stöd från Försäkringskassan till exempel, eller i värsta fall försörjningsstöd från kommunen, då har du fått en avsevärt tuffare vardag. Vi som jobbar och har en funktionsnedsättning har fått samma gynnsamma utveckling som andra som jobbar, med jobbskatteavdrag med mera, säger Malin Ekman Aldén.

Att utsatta grupper halkar efter i välstånd är bara en del av problemet – samtidigt försämras förutsägbarheten i stödsystemen. Stöd man har idag kanske man inte har kvar om ett år. Det leder till en väldigt tuff situation för exempelvis de som har gått anpassad skola, har omfattande funktionsnedsättningar eller inte lyckas ta sig in på arbetsmarknaden.

Se intervjun på video

Malin Ekman Aldén, Myndigheten för delaktighet, intervjuades av HejaOlika den 9 december 2024. Här nedan kan du se intervjun på video.

En medveten politik?

Försämringarna måste ju bero på medvetna politiska beslut i stor utsträckning, samtidigt som Sverige har en funktionshinderstrategi?
– Ja, politiska beslut är väl medvetna i någon bemärkelse. Det har funnits ett bristande intresse för att se hur politiken slår för den gruppen. Man har avstått från att, när man gör stora reformer, till exempel på skatteområdet, fundera på vad som händer med de som inte jobbar, säger Malin Ekman Aldén.

Hon konstaterar att flera regeringar, oavsett politisk färg, har satsat på ”arbetslinjen”, med starka incitament att ha ett arbete.

– Man har inte tänkt på de som faktiskt inte kan jobba, eller kan bara jobba väldigt begränsat. Den gruppen har man valt att inte titta på, med något undantag. Och när man har tittat på dem så har vi ju kommit i den klassiska situationen att man höjer bidrag på ett håll, från staten, men då slår avgifter i kommunen eller regionen lika hårt. Då kan det till och med bli en minushistoria för den som skulle få förbättringen.

Malin Ekman Aldén. Foto: Linnea Bengtsson
Malin Ekman Aldén. Foto: Linnea Bengtsson

Det är svårt att förklara varför ett allt rikare Sverige visar så lite intresse för levnadsvillkoren för personer med funktionsnedsättning.

– Varför kan Sverige inte säkerställa att de som är i den allra mest utsatta situationen, som verkligen behöver samhället för att livet ska fungera, får en trygg och förutsägbar situation? Det är inte en grupp som man vill åt i arbetslinjen, utan det är en grupp som gör sitt allra bästa utifrån sina förutsättningar, men behöver samhällets stöd. Och det har jag lite svårt att förstå.

– Det är lite tråkigt att inte media någonsin ställer den frågan till politiker och ställer dem mot väggen, hur tänker ni? Vad är moralen i det här? För mig är det en moralisk fråga, säger Malin Ekman Aldén.

Fler försämringar väntar 2025

2025 ser ut att bli dåligt år för just de här grupperna, med ökad funkisskatt, höjda avgifter och chockhöjda egenavgifter för läkemedel. En så sned utveckling av levnadsvillkoren, hur ska man förklara det? Kanske beror det på att personer med funktionsnedsättning glöms bort i planeringen av förändringar i välfärden.

– När man räknar på förändringar har man ofta en norm för ögonen, och om den normen aldrig omfattar hela befolkningen, utan bara gruppen som arbetar eller som man vill ska arbeta, då ser man inte att det här spelar roll [för utsatta grupper], säger Malin Ekman Aldén.

– Om man skulle räkna med de som kommer från anpassade skolor, som finns i daglig verksamhet, som bor på särskilt boende, och faktiskt inte har något annat att välja på, då skulle man göra en helt annan bedömning. På något sätt tappar man bort dem. Man räknar inte in dem i befolkningen.

– Kanske är det så att man tänker att ”vi har ju stöden, vi har ju LSS och assistansersättningen”, ”det löser deras utmaningar.” Men det gör det ju inte. LSS och assistansersättningen är inte svaret på allt.

– Jag vill ju tro gott om politiken, att de inte aktivt vill svälta ut någon grupp, utan jag tror att det är en slarvighet, och ett ointresse, som utgår från en alldeles för snäv norm där man inte tänker på de som hamnar i marginalen, som de här grupperna gör.

– Jag tror inte att någon svensk politiker skulle säga att vi tycker att ”det räcker för dig”, att den som kommer från anpassad skola ska gå back 2 000 kronor varje månad. Jag tror inte att man förstår att det är det man bidrar till, när man gör sådana förändringar. Man tänker inte på helheten. Och medborgaren blir svartepetter, om man är i den här situationen.

”Någon borde fråga: Hur blir det för den här gruppen?”

När regeringen lägger sin budgetproposition så räknar man inte ens på hur olika förändringar slår för den grupp som har sjuk- och aktivitetsersättning?
– Nej, det gör man inte, speciellt inte de som har ersättningen på basnivå. Det är inte jättemånga svenskar som är i den situationen, men det är ju några stycken, ”bara” 100 000 ungefär. Och de kommer aldrig att vara på något annat än basnivån. Jämför det med en person i lönearbete, som får en helt annan utveckling, även i låglöneyrken.

 


 

 

Tycker du att budgetpropositionen borde ha med tabeller över hur förändringar i skatter och välfärd slår, även för de som lever på sjuk- och aktivitetsersättning på olika nivåer?
– Jag tycker att någon borde efterfråga: hur blir förändringen för den här gruppen? Och när man pratar om att man vill minska bidragsberoende eller att man vill främja arbetslinjen, så borde man också tänka: de som inte har möjlighet att arbeta, hur går det för dem? Går de runt ens? För det här handlar om att gå runt, det handlar inte om något extra. Det handlar om människor som, fast de har stöd, inte har råd att betala hyran.

Sveriges funktionshinderstrategi ger inget skydd

Den funktionshinderstrategi Sverige har borde väl täcka in de här frågorna, så att de bevakas och analyseras?
– Ja, det kan man tycka. Det har funnits av tradition på funktionshinderområdet att se personer med funktionsnedsättning som EN grupp, men i den gruppen så är variationen gigantisk. Om man aldrig synliggör skillnaderna, och visar var utmaningarna är störst, då blir kravställningen alldeles för generell och svår att hantera.

– Vad är hönan och vad är ägget? Förenklat: om man är en person som lever i ekonomisk utsatthet, är det funktionsnedsättningen eller ekonomisk utsatthet som är den största utmaningen? Där behöver funktionsrättsorganisationerna bli tydligare i sin analys, för att kunna ställa rätt frågor och rätt krav mot mot regering och kommuner och regioner.

– Man måste bli bättre på att pinpointa var utmaningen finns, tycker jag. Vilken bakgrund du kommer ifrån gör en otroligt stor skillnad. Om du kommer från en resurssvag miljö och inte alls kan systemen, då är dina förutsättningar helt annorlunda, och det här pratar vi aldrig om, säger Malin Ekman Aldén.

Se även intervjun om funktionshinderstrategin

Uppdatering: Ny handlingsplan för funktionshinderpolitiken

I slutet av december gav regeringen Myndigheten för delaktighet i uppdrag att ta fram ett förslag till en ny nationell handlingsplan för funktionshinderspolitiken.

MFD ska analysera de utmaningar som finns inom varje prioriterat område i strategin för systematisk uppföljning av funktionshinderspolitiken. MFD ska föreslå åtgärder för att uppfylla det nationella målet för funktionshinderspolitiken, och redogöra för hur de föreslagna åtgärderna förväntas bidra till uppfyllandet av målet.

– Handlingsplanen kommer att utgöra en viktig utgångspunkt i arbetet med att uppfylla det funktionshinderspolitiska målet. Funktionshinderspolitiken berör alla delar i samhället, men de prioriterade samhällsområdena och de utpekade myndigheterna i funktionshindersstrategin är centrala för att personer med funktionsnedsättning ska kunna uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhället, säger socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall.

Uppdraget ska redovisas senast 1 december 2025.

Valter Bengtsson
Foto: Linnea Bengtsson.

Text av Valter Bengtsson

Chefredaktör och ansvarig utgivare för webbtidningen HejaOlika och papperstidningen Föräldrakraft, sedan starten 2006.