LSS-bostäder klumpas ihop – boende fick inte uttala sig
För första gången någonsin har en myndighet granskat risken för institutionalisering av LSS-bostäder.
Vård- och omsorgsanalys stötte dock på oväntade problem – i flera fall nekades myndigheten att intervjua de boende.
”Viktigt att prata med personerna själva”
– Vår uppgift är att titta på vård och omsorg ur ett patient- och brukarperspektiv, så därför var det väldigt viktigt prata med personerna själva, säger projektledaren Lisa Hörnström-Bokerud.
En av rapportens viktigaste slutsatser handlar också om vikten av stöd till enskilda personer att förstå sina rättigheter:
”Arbetet med den här rapporten har visat att det ofta saknas väletablerade rutiner eller stöd för att säkerställa att personerna förstår sina rättigheter. Mer kunskap om dessa aspekter kan, tillsammans med bostadens lokalisering och utformning, öka möjligheten för personer som har sin bostad i en gruppbostad att leva som andra, delta i samhällslivet och ha goda levnadsvillkor.”
En annan viktig slutsats är att kommuner behöver mer vägledning när det gäller hur de ska planera, utforma och organisera gruppbostäder. Det behövs konkret stöd för att tolka vad samlokalisering innebär och vad de behöver tänka på när de inrättar gruppbostäder. Vård- och omsorgsanalys konstaterar, precis som Riksrevisionen i mars 2026, att kommuner behöver mer konkret stöd för att tolka LSS-regelverket.
Projektledaren svarar på HejaOlikas frågor
Vilka är viktigaste slutsatserna?
– Primära uppdraget har varit att kartlägga, och slutsatsen är att det är relativt vanligt att samlokalisera gruppbostäder. Det är vanligast att gruppbostäder ligger nära andra gruppbostäder, och ovanligt att gruppbostäder ligger nära daglig verksamhet.
Är siffrorna överraskande?
– Vid möten med forskare, funktionsrättsorganisationer och SKR har de varit lite förvånade över att det är så vanligt.
– Så vitt vi vet finns inga tidigare kartläggningar. Därför har vi inte kunnat studera utvecklingen över tid. Nu kan man använda detta som en basmätning.
– Det har varit svårt att bedöma konsekvenser av samlokalisering, eftersom detta är svårt att isolera från andra faktorer som påverkar.
Något som överraskade dig som utredare?
– Jag har reagerat på är att många utredningar inom LSS handlar om personlig assistans, och så lite om andra LSS-insatser som tillsammans ska ge möjlighet att leva som andra. Jag har fått reaktionen att det är positivt att man i en utredning tittar på andra delar av LSS (än assistans).
Behöver LSS-boende uppmärksammas mer?
– Ja, och vi ser också en stor brist på LSS-bostäder. Många personer får inte gruppbostad, även om de behöver det. Det behöver uppmärksammas.
Vilken är den viktigaste förbättringen som behöver göras?
– Jag tror att vår rekommendation om förbättrat stöd till kommunerna är viktig. Kommuner är väldigt olika. Vi har blivit kontaktade av kommuner som har frågat ”hur ska vi göra”. Det finns en efterfrågan på stöd och riktlinjer. Där tror jag att Socialstyrelsens nya kompetenscentrum för IF och autism får betydelse. Vi har inte undersökt detta närmare, så det återstår att se hur det utvecklas.
Stödet handlar också om Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd [ny version ute på remiss just nu]?
– Vi hoppas att våra resultat kan bidra till det arbetet, men tyvärr kommer vår rapport lite sent för det arbetet. Vi har inte lämnat några rekommendationer om Socialstyrelsens allmänna råd, men kommunerna behöver hjälp att tolka reglerna. Förhoppningsvis ger de nya allmänna råden bättre förutsättningar.
– Detta handlar också om tillsynens roll och uppföljningar. Det är en stor fråga, som vi inte har tittat på. Det utreds ju också en särskild LSS-inspektion.
Kommunerna verkar ligga på gränsen till vad man får göra, till exempel byggs väl inga gruppbostäder som är mindre än 6 bostäder (allmänna råden säger 3-5). Har kommunerna förstått problemet, eller vill man bara göra det så billigt och enkelt som möjligt?
– Jag kan inte ge ett rakt svar eftersom det varierar så mycket. Vi har inte heller gjort något enkät med kommunerna, utan bara ett antal intervjuer. Det finns målkonflikter mellan att hålla budget och skyldigheten att följa intentionerna i LSS.
– Förutsättningarna är väldigt olika. I många kommuner är det en stor utmaning att rekrytera och få rätt kompetens. I andra kommuner är det mycket lättare.
– Det handlar också om politisk ledning. Vi ser att det behövs ett engagemang från den politiska ledningen i kommunerna.
Ni pekar även på ett antal fördelar med samlokaliseringar, samt att bemanning kan spela större roll för de boende.
– Samlokalisering kan vara ett problem i sig, eftersom det kan skapa en isolerad och avskild boendemiljö, vilket verkligen är emot intentionerna i LSS.
– Vi har också sett att samlokaliserade gruppbostäder kan vara välfungerande, vilket kan beror på att man har bra bemanning och arbetssätt som främjar de boendes självständighet.
Om du ska sammanfatta – vad är det en kommun ska se upp med vid planering av LSS-boenden?
– Se upp så att det inte blir isolerade miljöer, så att personer med funktionsnedsättningar bor på en plats där andra inte bor. Det får absolut inte bli så att vi lever liv åtskilda från varandra.
– I rapporten har vi lyft fram tre exempel med kartor, där man ser hur gruppbostäder ligger i förhållande till andra bostäder, verksamheter och service.
– Ett exempel är från Farsta strand där flera gruppbostäder ligger nära varandra, men blandat med vanliga bostadsrätter, och nära kollektivtrafik och service. De som bor i gruppbostaden där har nära till service och möter andra människor. Där blir samlokalisering ett mindre problem.
– Vi vet inte hur väl det fungerar i verkligheten, eftersom vi inte har besökt dem, och inte heller har undersökt hur bemanning ser ut, vi har bara tittat på lokalisering.
Exemplen kan vara bra vägledning för kommuner som funderar på frågorna?
– Absolut, det kan de vara!
Ni hade svårigheter att få intervjua personer som bor i gruppbostad. Ni blev nekade eller ignorerade i flera fall. Varför?
– Det kan finnas olika förklaringar. Det är vår konsult Begripsam som har gjort intervjuerna, och de har sökt kontakt via verksamhetsansvariga. En del har sagt ja först, och sedan nej. Vi har funderat över anledningen. Det kan vara att verksamheterna tycker att ”personerna som bor just här inte kan svara på frågorna” eller att personerna själva inte vill.
Det låter som en sluten värld, vilka hemligheter kan dölja sig? Är du upprörd?
– Tyvärr kom vi inte så långt med intervjuerna som vi hade hoppats. Däremot kunde vi genom Riksförbundet FUB få kontakt med både anhöriga och personerna i gruppbostäder. Begripsam intervjuade ett 30-tal personer och utöver det ett antal anhöriga, så det blev ändå ett ganska bra antal. Men vi hade absolut kunnat göra fler.
– Vår myndighets uppgift är att titta på vård och omsorg ur ett patient- och brukarperspektiv, så därför var det väldigt viktigt prata med personerna själva. Personer med intellektuell funktionsnedsättning kommer inte till tals så ofta, och behöver höras mer. Det är också en av slutsatserna i rapporten.
Samlokalisering har blivit mycket vanligt
Vård- och omsorgsanalys rapport ”Att leva som andra”, som publiceras 4 juni 2026, visar att det är mycket vanligt att LSS-bostäder samlokaliseras.
Samtidigt menar myndigheten att bemanning och arbetssätt kan spela större roll än själva lokaliseringen för de boendes möjligheter att leva som andra.
De verkligt stora problemen uppstår när LSS-bostäder både samlokaliseras och bemanning och kompetens brister.
Personer som bor i LSS-bostäder, till exempel gruppbostäder, ska enligt lagen kunna leva som andra, med självbestämmande och full delaktighet i samhället. LSS-bostaden ska vara ett hem, inte in institution.
Men alltför ofta uppfylls inte intentionerna. Både FN:s funktionsrättskommitté och det svenska Institutet för mänskliga rättigheter har kritiserat förhållandena i LSS-boenden, och har uppmanat regeringen att upprätta en plan för ”av-institutionalisering”.
Många anser att utvecklingen på senare år har gått bakåt för de boendes självbestämmande, och att bostäder enligt LSS blivit allt mer institutionsliknande.
Så ser det ut i verkligheten
Hur ser det då ut i verkligheten, enligt Vård- och omsorgsanalys nya analys?
* Samlokalisering kan vara ett problem i sig eftersom det riskerar att skapa en institutionslik miljö som är avskild från andra boendemiljöer.
* I kombination med andra faktorer kan samlokalisering få negativa konsekvenser, till exempel att gruppbostäderna ligger avskilt eller att bemanningen inte är tillräcklig för att personerna ska kunna bestämma över sitt eget vardagsliv.
* Andra faktorer, framförallt bemanning och arbetssätt har ofta mer direkt betydelse för individernas vardagsliv och självbestämmande.
* Samlokalisering behöver inte alltid vara negativt. Det kan skapa förutsättningar för att bryta social isolering, få tillgång till större sociala nätverk och bli mer delaktig i samhället.
Så vanligt är det att klumpa ihop LSS-bostäder – nya siffror
Vårdanalys helt nya siffror över samlokaliseringar ser ut så här:
16 procent av gruppbostäderna har minst en annan verksamhet på samma adress som gruppbostaden. Verksamheter kan till exempel finnas på olika våningsplan i ett höghus.
28 procent av gruppbostäder har en annan verksamhet inom 50 meter.
39 procent av gruppbostäder har annan verksamhet inom 100 meter.
Över hälften (56 procent) har annan verksamhet inom 200 meter.
Samlokalisering är vanligast med en annan gruppbostad. En av tio gruppbostäder ligger på samma plats som en annan gruppbostad. Drygt en av fem har en annan gruppbostad inom 50 meters avstånd.
94 procent av alla gruppbostäder ligger i en tätort. Det är alltså en mycket liten andel av gruppbostäderna som ligger avskilt på landet.
3 procent av gruppbostäderna finns på samma adress som en daglig verksamhet. 5 procent av gruppbostäderna gar en daglig verksamhet inom 50 meter. 7 procent har en daglig verksamhet inom 100 meter. 14 procent har daglig verksamhet inom 200 meter.
Varför samlokaliseras gruppbostäder?
Rapporten lyfter en rad olika förklaringar till varför gruppbostäder samlokaliseras:
När kommuner samlokaliserar gruppbostäder handlar det ofta om att det är mer praktiskt och billigare än att sprida ut dem. Ofta kan kommunen spara pengar genom att bygga två bostäder samtidigt och intill varandra.
Samlokalisering kan också vara ett sätt att hantera brist på lämplig mark. (Företrädare för en kommun berättar att under de senaste åren har samtliga bygglov i kommunen som gäller gruppbostäder överklagats av personer som bor i närheten av de platser där gruppbostäderna ska byggas. Överklaganden kan göra att byggprocesserna fördröjs med flera år. Kommunen kan då välja att bygga ytterligare en gruppbostad i anslutning till en befintlig för att inte riskera att nya bygglov överklagas.)
Det kan även vara ett sätt att hantera personalbrist om samma personal kan arbeta i mer än en verksamhet. Om kommunen har svårt att rekrytera personal kan samlokalisering göra det möjligt att använda personal mer effektivt.
Kommunerna kan även vilja bygga fler gruppbostäder i centrala lägen där det redan finns gruppbostäder eftersom många personer efterfrågar det.
För en del personer med funktionsnedsättning kan det kännas tryggt att ha nära mellan gruppbostaden och den dagliga verksamheten, och kontinuiteten i stödet kan öka om det är samma personal som arbetar i båda verksamheterna.
Fyra av tio kommuner har brist på gruppbostäder, vilket kan kan driva på samlokaliseringslösningar som sänker kostnaderna. Det är ovanligare med samlokalering i kommuner som har överskott av gruppbostäder. Kommuner med underskott eller balans i utbudet av gruppbostäder tenderar att ha mer samlokalisering.
Hur planeras och utformas gruppbostäder?
I genomsnitt finns sex platser per gruppbostad. Det är främst kommunala verksamheter som har fler platser än så. En orsak är att privata verksamheter i regel nekas tillstånd för gruppbostäder med fler än sex platser.
Socialstyrelsens allmänna råd anger att gruppbostäder ska ha 3–5 lägenheter, men efter domstolsbeslut (RÅ 2000 ref. 42) har praxis utvecklats till sex lägenheter.
Samlokalisering: Exempel från tre kommuner
Rapporten lyfter fram några exempel på samlokalisering.
Exempel 1
I en kommun har tre gruppbostäder, ett SoL-boende och två dagliga verksamheter samlats i samma område i stadens utkant. Inom 200 meter finns även två äldreboenden. Intill gruppbostäderna finns en vårdcentral och en förskola.
Vidare finns kolonilotter, skola och en sporthall. Bakom en skogsdunge finns ytterligare två äldreboenden. Verksamheterna ligger relativt avskilt från andra bostäder och från platser där många människor rör sig. Slutsatsen är att det här finns en hög risk för isolering och institutionskänsla.
Exempel 2
I en del av Stockholm finns också flera verksamheter samlade på ett litet område, men i det här fallet har gruppbostäderna även integrerats med andra bostäder. Området är också mer centralt beläget med nära till affärscentrum och kollektivtrafik.
Området har fyra gruppbostäder, men dessa ligger i olika trappuppgångar i flerfamiljshus som ingår i en bostadsrättförening. Här finns också två äldreboenden. Blandningen med vanliga bostäder gör dock att personer som har sin bostad i någon av dessa gruppbostäder har möjlighet att röra sig på platser där andra personer rör sig, och risken för isolering blir därför lägre.
Rapporten kommenterar: Sådan lokalisering av gruppbostäder kan göra det lättare för personerna som har sin bostad där att delta i samhällslivet. Flera intervjupersoner som har sin bostad i en gruppbostad tycker också att det är viktigt att gruppbostaden ligger centralt. De uppskattar att ha nära till ett centrum med bland annat kaféer och butiker och platser där många andra människor rör sig.
Exempel 3
Ett tredje exempel beskriver hur flera gruppbostäder har samlats i ett avskilt läge, vilket gör det svårt för personerna i gruppbostäderna att delta i samhällslivet.
Här handlar det om ett område med sju enheter gruppbostäder samt flera skolor, en rättspsykiatrisk anstalt och ett hem för vård eller boende. I närheten finns ytterligare en gruppbostad som ligger avskilt, och i närheten även ett SoL-boende. Det aktuella exemplet är hämtat från landsbygden utanför en större stad.
Leva som andra – vad behöver göras?
Vad behöver göras för att förverkliga självbestämmande och delaktighet för de som bor i gruppbostäder? Vård- och omsorgsanalys har rekommendationer både till kommuner, Socialstyrelsen och regeringen.
Kommunerna behöver säkerställa att individens behov och rättigheter styr när det gäller att lokalisera, utforma och bemanna gruppbostäder.
Kommunerna ska inte oreflekterat samlokalisera gruppbostäder för att möta behovet av fler gruppbostäder, hantera bristen på mark att bygga på och för att kunna använda personal mer effektivt. Kommunerna behöver analysera hur samlokalisering och andra faktorer påverkar den enskildes livsvillkor, och säkerställa att personerna får möjlighet att leva som andra.
Socialstyrelsen bör ge kommunerna tydligare riktlinjer och kunskapsstöd om lämpliga sätt att lokalisera, utforma och bemanna gruppbostäder.
Kommunerna behöver tydligare riktlinjer och kunskapsstöd om hur de ska tillämpa bestämmelserna i LSS och Socialstyrelsens allmänna råd och hur bostadens utformning och organisering påverkar kvalitet och rättigheter. Socialstyrelsen rekommenderas ta fram riktlinjer och kunskapsstöd som ger kommuner bättre underlag för att lokalisera, utforma och organisera gruppbostäder.
Regeringen bör se över reglerna för hur kommunerna ska registrera LSS-verksamheter hos IVO.
Vårdanalys rekommenderar att offentliga aktörer ska registrera sina verksamheter till IVO på samma sätt som privata aktörer. Vidare behöver det finnas en möjlighet att spåra förändringar i verksamheterna, exempelvis ändrat antal platser, över tid.
Text av Valter Bengtsson
Chefredaktör och ansvarig utgivare för webbtidningen HejaOlika och papperstidningen Föräldrakraft, sedan starten 2006.
