Avdrag för hushållsgemenskap förlänger föräldraansvaret efter 18-årsdagen – det måste stoppas

När ett barn fyller 18 år upphör föräldraavdraget vid personlig assistans. Ändå får vuxna som bor kvar hos sina föräldrar ibland mindre assistans med hänvisning till ”hushållsgemenskap”. Det är orimligt, skriver jurist Linda Bergstrand. 

Föräldraavdraget upphör vid 18 år

Föräldraavdraget för personlig assistans är ett fast schablonavdrag som dras av från ett barns hjälpbehov för att räkna bort det normala föräldraansvaret.

Föräldraavdraget infördes den 1 januari 2023 och halverades den 1 januari 2025.

För ett barn i åldern 12-17 år görs avdrag på 30 minuter per dygn för ”andra personliga behov”. Från och med 18 års ålder görs inget avdrag, vilket ju är rimligt eftersom en 18-åring räknas som en vuxen person som föräldrarna inte har något föräldraansvar att tillgodose längre.

Att föräldraansvaret minskar i takt med barnets ålder, för att helt försvinna när barnet blir vuxet är väldigt rimligt.

…men “hushållsgemenskap” kan ge ännu större avdrag

Det som inte är rimligt är att myndigheterna, främst kommunerna, gör avdrag från en persons hjälpbehov när denne fyllt 18 år om denne fortsatt bor tillsammans med anhöriga. Avdraget kallas för ”hushållsgemenskap” eller ”familjegemenskap”.

Ofta är detta avdrag större än vad det är för barn i åldern 12-17 år, vilket så klart inte är rimligt. Föräldrar har inget juridiskt ansvar för att tillgodose ett vuxet barns behov, även om denne är hemmaboende.

Inte reglerat i lag

Vad säger lagen om ”hushållsgemenskap” och ”familjegemenskap”? Ingenting faktiskt.

Av LSS-lagens förarbeten (proposition 1992/93:159, sidan 172) framgår följande:

”För att en viss insats enligt 9 § ska kunna nekas den funktionshindrade på grund av att behovet tillgodoses på annat sätt, ska behovet också faktiskt tillgodoses på annat sätt…”

”Behovet tillgodoses på annat sätt t.ex. när en nära anhörig frivilligt svarar för insatsen som ett led i familjerelationen.”

Kammarrätterna har dömt olika

Och vad säger rättspraxis? Det finns, mig veterligen, ingen praxis om detta från Högsta förvaltningsdomstolen. Men det skulle behövas, för praxis från kammarrätterna spretar:

• Av kammarrätten i Göteborgs dom i mål 5432-21 framgår att tillsyn inte kan åläggas föräldrar inom ramen för deras hushållsgemenskap, med hänvisning till just lagens förarbeten.
• Av kammarrätten i Stockholms dom i mål 5590-21 framgår att en stor del av tillsynsbehovet inte kan anses tillgodosett genom att den enskilde delar hushåll med sina föräldrar, däremot en viss del. Domstolen anser att vuxna familjemedlemmar som väljer att bo tillsammans får förutsättas ha ett visst umgänge med varandra inom ramen för familjerelationen och att detta ska vägas in vid bedömningen av i vilken omfattning personlig assistans ska beviljas för tillsyn. Domen tar inte upp frivillighetsaspekten som beskrivs i propositionen.
• Av kammarrätten i Göteborgs dom i mål nr 6485-22 framgår att den enskildes behov av tillsyn till viss del måste antas vara tillgodosett genom att den enskilde lever i hushållsgemenskap med sin familj. Kammarrätten menar att vuxna familjemedlemmar som väljer att bo tillsammans får förutsättas ha ett visst umgänge med varandra inom ramen för familjerelationen.

HFD behöver klargöra att hushållsgemenskap inte alltid är frivilligt

Jag anser att det behövs rättspraxis från högsta instans för att klargöra hur ”hushållsgemenskap” eller ”familjegemenskap” ska tolkas när den enskilde bor tillsammans med anhöriga. Ett flertal domar utgår från att samboendet är frivilligt, men jag menar att så inte behöver vara fallet.

• Dels är det är svårt att ordna med ett första eget boende, kanske särskilt om man har en funktionsnedsättning, vilket gör att många unga vuxna fortsatt bor kvar i familjehemmet.
• Dels kanske den enskilde inte beviljats insatser i tillräcklig omfattning för att faktiskt kunna flytta hemifrån och få möjlighet att vara oberoende av sina föräldrar/anhöriga.

Ordet frivilligt är centralt i lagens förarbeten. Det saknas ett förtydligande av vad som menas med att man ”frivilligt” svarar för en insats. Jag menar att, om den enskilde ansöker om en insats, så innebär det per automatik att ingen nära anhörig frivilligt svarar för insatsen.

Enligt svenska akademiens ordlista betyder frivillig ”som utförs av fri vilja”.

Att i viss mån umgås med sitt vuxna barn är möjligen frivilligt och självklart för föräldrar. Att tillgodose ett vuxet barns behov av tillsyn med anledning av till exempel epilepsi är något helt annat. Det är mycket sannolikt inte något som föräldern väljer att göra av fri vilja.

Ett förtäckt och orimligt föräldraansvar

När föräldraavdraget inte längre ska göras för det vuxna barnet är det orimligt att istället göra avdrag för hushållsgemenskap eller familjegemenskap.

Det blir ett förtäckt och oreglerat ansvar som inte är rimligt i förhållande till att personen med funktionsnedsättning är vuxen.

LÄS ÄVEN:
Guide: Hur får man personlig assistans?
Halvering av föräldraavdraget ger fler barn assistans