Dags att planera kollo – räkna med en vår fylld av avslag och överklaganden

Sju familjer i Nässjö tyckte att kommunen ville ta ovanligt mycket betalt för kollovistelse.
Föräldrarna tog hjälp av Nina Alander, jurist på FUB, Föreningen för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna.
De överklagande och fick ner kostnaden.

Nina Alander påpekar att insatser enligt LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, ska vara avgiftsfria.

– Kommunen kan ta ut avgifter för sådant som kulturella aktiviteter och fritidsaktiviteter. Men det blir ju aldrig några stora pengar.
Enligt LSS ska avgifterna vara skäliga och kommunen ska se till att den enskilde får behålla tillräckliga medel för personliga behov.
Nina Alander ger följande råd till föräldrar som står i begrepp att ansöka om läger eller kollovistelse.

* Om man söker någon korttidsvistelse utanför kommunen ska man ha så bra intyg som möjligt från till exempel psykolog eller läkare som talar om vilka behov personen i fråga har.

* Be att få upprätta en individuell plan enligt LSS där det ska ingå en beskrivning av hur personen är och vilken personlig utveckling som behövs. Frigörelse från föräldrarna är en förberedelse för att kunna klara sig själv i samhället. Det är viktigt att få socialt utbyte på korttidsvistelsen.
Man har rätt att få en individuell plan och den gör man tillsammans med LSS-handläggaren.
En sådan plan är ett starkt dokument som ska följas. Som förälder väljer man själv vem eller vilka man vill ha med när den upprättas. Det kan vara personal från det egna boendet, om man har sådant. Eller någon från habiliteringen, från skolan eller från daglig verksamhet. Det ska vara någon som väl känner till den person det handlar om.
Nina Alander säger att det tyvärr inte är så många som upprättar individuella planer och många kommuner vet knappt vad det är. En individuell plan ska också fortlöpande uppdateras. En ung persons behov förändras ganska snabbt.

* Var ute i god tid med ansökan om kollo eller läger. Då finns det möjlighet att hinna överklaga till länsrätten, som också brukar vara tillmötesgående om man begär skyndsam handläggning.

* En väl underbyggd ansökan har större chans att bli beviljad. För att göra en sådan behöver man sätta sig in i vad en korttidsvistelse innebär och vilket syfte den har.

* För den som är medlem i en handikapporganisation finns hjälp att få. Det ingår i medlemsavgiften. En del organisationer har egna jurister som kan bistå.
Riks-FUB har även rättsombud som lokalt hjälper medlemmar med juridiska frågor. De kan hjälpa till med att utforma överklaganden och i vissa fall kan de medverka som ombud i rättsprocesser.

Plötsligt mister man kompisar
Det har blivit allt vanligare att kommunerna säger nej till ansökningar om korttidsvistelser i form av läger eller kollo som ligger utanför kommunen.
− Helt klart är att man börjat dra in på sådana avtal, säger Nina Alander.
Korttidsvistelse är ett brett begrepp. Det handlar om att ge miljöombyte och rekreation. När familjers ansökningar om korttidsvistelse på annan ort avslås brukar det motiveras med att det behovet kan tillgodoses i hemkommunen.
− Många barn och ungdomar har kanske under flera år haft någon form av korttidsvistelse utanför kommunen, i en verksamhet där de känner sig trygga och har kompisar. Nu kan de plötsligt bli av med det.

Rätten till personlig utveckling
Det finns inget hinder för en kommun att teckna avtal om korttidsvistelse i andra kommuner än den egna. Man har rätt till miljöombyte, rekreation och personlig utveckling.
− För en tonåring kan det till exempel vara möjlighet till frigörelse från föräldrar, säger Nina Alander.
Om inte det kan ordnas på ett bra sätt inom kommunen kan man teckna avtal med en privat anordnare av läger eller kollo.
− Går inte kommunen med på det tycker jag att man som förälder ska överklaga. Man har rätt till insatser enligt LSS.

Kommunen vill ha prejudikat
Nina Alander menar att det blivit kärvare vad gäller alla insatser för barn i behov av stöd.
− Ledsagare tas bort liksom kontaktpersoner. Det är väldigt tråkigt att behöva hålla på med en massa överklaganden.
Hennes erfarenhet är också att om man överklagar och får rätt så överklagar kommunen nästan alltid i nästa steg.
− De driver det till sin spets för att få någon slags prejudikat.
Förra våren hade Nina Alander mycket problem med ärenden om läger och kollo. Nu kommer en ny vår – och hon befarar att den blir ännu tuffare.

Alla får inte sina rättigheter
Eva Remnert, som driver Sommarkollo i Småland, märker också att det i vissa kommuner blir allt kärvare för familjerna att välja kollovistelse utanför hemkommunen.

-För gruppen med utvecklingsstörning finns korttidshem i kommunerna. Den grupp unga som kommer till oss känner oftast inte att de passar in där och för dem finns inget alternativ i hemkommunen. Ändå har de samma rättigheter och borde få motsvarande dagar per år för stimulans och utveckling Men då drar kommunen ner istället. Det är väldigt orättvist, säger Eva Remnert.

Hon berättar om en pojke som varit på 12-dagarsläger under flera år och som fick avslag förra året avslag. Kommunen erbjöd endast en helgutflykt. 

– Många ungdomar tycker att kollo är det bästa som händer på året och föräldrarna märker hur deras barn utvecklas enormt under kollovistelsen. Det är ett viktigt steg på väg in i vuxenlivet att vara hemifrån och knyta nya kontakter.

– Min känsla, efter att ha jobbat med det här i nio år, är att det förra våren var många fler kommuner som gav avslag på kolloansökan. Några kommuner begärde också jättehöga egenavgifter så att de flesta familjer omöjligt skulle ha råd. Föräldrar måste då strida och överklaga och alla orkar inte med det.

Räkna med att överklaga
Vissa kommunerna följer inte LSS-lagen.
− Det är stor skillnad mellan olika kommuner och de allra flesta som jag har kontakt med och som överklagar får faktiskt rätt.

Eva Remnerts råd till föräldrar är att söka redan i januari och överklaga om de får nej. Hjälp med överklagan kan de få av till exempel FUB.
– Ta reda på om det kommunen säger verkligen gäller. Till exempel så ska kollo inte kosta mer för familjen än den avgift som tas ut på kommunens korttids.

De flesta barn och ungdomar som kommer till Sommarkollo i Småland tillhör personkretsen för LSS. För de fåtal som inte gör det försöker man hitta andra lösningar. Eva Remnert menar också att det är mycket upp till LSS-handläggarnas tolkning vilka som tillhör den personkretsen.

Eva Ottosson arbetar på Mättinge, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomars (RBU) fritids- och lägergård Mättinge söder om Trosa. Hon märker att nästan varje år är det någon familj som inte kan komma på läger för att kommunen säger nej.

Hennes råd är: Var ute i god tid för att hinna med ett eventuellt överklagande.

Läs mer i Föräldrakrafts kollotema i nummer 1, 2010 som utkommer den 12 januari.