Döms betala 19 miljoner trots stora behov. ”Terror mot assistansanvändare”

Ännu en assistansanvändare får sitt liv förstört av återkrav från Försäkringskassan.
Den 27 oktober beslutade kammarrätten att en assistansberättigad man ska betala 19,2 miljoner, trots att han har behov av personlig assistans.
Mannen har inte heller försökt lura till sig pengar för egen vinning.
– Den rädsla man skapat är horribel, och kan beskrivas som terror, säger Sophie Karlsson, ordförande för IfA, Intressegruppen för assistansberättigade.
LÄS MER:
Fler artiklar om återkrav
Vågar inte längre ha assistans?
Denna och liknande domar skapar en oerhörd rädsla bland Sveriges alla assistansanvändare.
– Vill man pressa människor till att inte längre våga ha personlig assistans? säger Sophie Karlsson.
– Personen i fråga har haft ett assistansbehov och ändå är det hela beloppet som återkrävs. Pengarna har gått till personlig assistans.
Mannen har hävdat att det saknas konkreta uppgifter om vilka uppgifter till Försäkringskassan som har varit felaktiga eller vilseledande, samt vilka förändringar han borde ha anmält.
LÄS ÄVEN:
Riksrevisionen: För svårt att anmäla ändringar till Försäkringskassan
Han har inte heller varit betalningsmottagare för assistansersättningen, utan betalningarna har gjorts till ett assistansbolag under en viss period. Mannen har också invänt mot att återkravet omfattat mer än tio år tillbaka i tiden – ändå från juni 2010.
Förvaltningsrätten halverade återkravet
Domstolarna har ansett att mannen själv varit ansvarig för felaktigheterna.
I förvaltningsrätten fick mannen dock gehör för sitt yrkande om eftergift (minskning av återkravet). Förvaltningsrätten beslutade att återkravet skulle halveras, med denna motivering:
Mot bakgrund av hans sjukdom och ålder anser förvaltningsrätten att det framstår som utsiktslöst att han skulle kunna arbeta och därmed få en förbättrad inkomst. Storleken på det återkrävda beloppet är vidare mycket stort och återkravsperiodens start ligger långt tillbaka i tiden. Detta är skäl som enligt förvaltningsrätten talar för eftergift. Vidare har inget annat kommit fram än att den enskilde har haft och har hjälpbehov som, även om de inte uppgår till 20 timmar per vecka, en personlig assistent ska tillgodose. Den utbetalda assistansersättningen har vidare gått till personlig assistans. Dessa omständigheter talar också för eftergift.
… men kammarrrätten upphävde eftergiften
Försäkringskassan överklagade förvaltningsrättens beslut, och nu har Kammarrätten i Stockholm kommit fram till att hela återkravet måste betalas, med denna motivering:
Att det rör sig om ett mycket högt belopp är inte tillräckligt för att det ska finnas skäl för eftergift i detta fall. Den enskilde hade själv kunnat begränsa återbetalningsskyldigheten genom att anmäla de rätta förhållandena till Försäkringskassan. Det finns också brister i utredningen när det gäller hans betalningsförmåga. Att den enskilde själv har orsakat de felaktiga utbetalningarna talar starkt emot eftergift.
”Assistansanvändare riskerar fritt fall”
Sophie Karlsson, IfA, är mycket bekymrad över det aktuella beslutet, och den generella risken för återkrav av assistansersättning.
– Många sitter med beslut som inte är omprövade på länge. När omprövningarna kommer att starta igen, hur många kommer då att utsättas för stora återkrav? Det finns antagligen ett antal personer som vid en omprövning kommer att falla ur assistansersättningen. Då blir det fritt fall för den privata ekonomin om man dessutom får ett återkrav på sig, säger Sophie Karlsson.

Allt återkrävs trots att assistansbehov finns
Sophie Karlsson konstaterar också att personer, som vid omprövning förlorar den statliga assistansersättningen, ofta har så stora behov att de är berättigade till personlig assistans via kommunen. (För statlig assistansersättning krävs grundläggande behov på minst 20 timmar per vecka, om behovet är mindre är det kommunens ansvar.)
Den som efter en sådan omprövning får ett återkrav från Försäkringskassan har trots detta ingen möjlighet att ansöka om assistans via kommunen retroaktivt.
– Både staten och kommunen tjänar på detta. Kommunen har ”sparat” genom att inte ha haft ansvar för beslutet och staten kräver tillbaka pengarna för ett beslut som Försäkringskassan har fattat.
– Den enskilde är den som är den som får sitt liv förstört genom ett återkrav som man aldrig kan betala tillbaka, trots att assistansbehov förelegat och man inte har tillskansat sig pengarna för eget privat bruk, säger Sophie Karlsson.
En konsekvens är att många inte vågar ha personlig assistans, på grund av orimliga risker för återkrav. Att ha hemtjänst eller stöd i särskilt boende blir betydligt säkrare för den enskildes ekonomi.
Är det aktuella återkravet på 19 miljoner felaktigt?
Exakt vad som har hänt i det aktuella fallet känner vi inte till. Men Sophie Karlsson menar att återkravet oavsett är felaktigt ur ett humant perspektiv, eftersom systemet saknar skydd för enskilda som gör oavsiktliga misstag.
– Jag känner inte till omständigheterna i det enskilda fallet, mer än att det framgår att det finns ett behov som vid en senare bedömning har konstaterats uppgå till 12 timmar och 32 minuter per vecka. Om det är så att personen inte uppfyllt kraven för att ha rätt till assistansersättning (från Försäkringskassan), så skulle han åtminstone haft ett beslut om pesonlig assistans från kommunen. Kommunen har alltså sparat mycket pengar på att inte ha betalat assistansen under den tid detta gäller, säger Sophie Karlsson.
Hon betonar återigen att den enskilde inte i efterhand kan ansöka om denna ersättning från kommunen.
– Nu återkrävs all ersättning, trots att den använts för assistans och har gått till löner, skatter och sociala avgifter. Staten har i praktiken redan fått tillbaka en stor del av ersättningen. Ersättningen är inget som gynnar den enskildes privata ekonomi. Den har gått till assistans som denna person anser sig ha behövt. Hur behoven ska bedömas kan det råda delade meningar om. Det finns ett stort bedömningsutrymme.
Sophie Karlsson betonar också att de 12 timmar och 32 minuter som Försäkringskassan senast bedömt behovet till endast handlar om grundläggande behov.
– Hur omfattande de andra personliga behoven har bedömts vara framgår inte, så det är möjligt att personen kanske skulle beviljats ett assistansbeslut från kommunen som täckt samma tid som tidigare och därmed omfattat de 19 miljonerna.
Ett systemfel
Systemet är uppenbart fel när svindlande höga återkrav utdöms för personer med stora funktionsnedsättningar, utan möjlighet att betala.
– På grund av att Försäkringskassans bedömningar av assistansbehov gara varit så restriktiva så har det hos många assistansanvändare funnits en inställning om att man måste ”ta till lite extra”, för att få tillräckligt. Det är hela systemet som det är fel på. Om allt funkade som det borde göra, så skulle känna sig trygga med att man kommer att beviljas tillräckligt med tid för att kunna täcka behoven. Få personer vill ha mer assistans än man behöver, säger Sophie Karlsson.
Finns det något rimligt sätt att skydda sig mot återkrav?
Som enskild assistansanvändare kan man skydda sig genom att anmäla ändrade förhållanden till Försäkringskassan (även om Riksrevisionen i mars 2026 kritiserade att det är alltför svårt att anmäla förändringar).
När man anmäler ändrade förhållanden skyddar man sig dessutom bara framåt i tiden.
– Om det är så att det funnits ändrade förhållanden som inte anmälts, eller om man har överdrivit sina behov, så är risken stor att man får ett stort återkrav. Detta gör att många inte vågar kontakta Försäkringskassan om ändrade förhållanden, säger Sophie Karlsson.
– Intresseorganisationen för assistansberättigade har länge arbetat för att det måste införas ett stopp och en sorts amnesti för assistansbesluten. Gör om och gör rätt från och med nu, men låt det som varit bakåt i tiden vara.
Hon menar att staten inte kan straffa personer med funktionsnedsättning för sådant som man känt sig nödgad att göra, för att överleva och kunna leva.
– Se över hela systemet och gör det tryggt för alla. Att få dessa enorma återkrav är ju personliga katastrofer. Det förstör människors liv.
Politiker, skäms ni inte?
Många läsare uttryckte både skräck och ursinne när denna artikel publicerades i en första version. ”Politiker, skäms ni inte över dessa orimliga återkrav?” löd en av de arga kommentarerna på sociala medier.
Sophie Karlsson konstaterar att politiken och myndigheterna skapat en rädsla som kan beskrivs som terror ”då alla assistansberättigade idag kan uppleva sig vara under ett ständigt hot av myndigheterna”.
Hon har några konkreta uppmaningar till politikerna.
- Stoppa återkraven och inför amnesti för alla assistansbesluten, så man får göra om och göra rätt.
- Behovsbedömningarna måste snarast förändras. Politiken måste tydliggöra att alla som har behov av assistans ska ha rätt till det, och systemet måste vara flexibelt utifrån den enskildes individuella behov.
Om inte återkraven nödstoppas skulle det behöva införas en möjlighet att ansöka om assistansersättning i efterhand hos kommunen, för personer som egentligen skulle haft beslut från kommunen. Men detta skulle ändå inte lösa situationen helt för den assistansberättigade, och knappast heller uppskattas av kommunerna.
Nya sanktionsavgifter ger ännu större återkrav
Sophie Karlsson är också kritisk till de nya sanktionsavgifter som Försäkringskassan sedan 1 juli 2026 kan fatta beslut om. Reglerna innebär att återkrav ökas med 25 procent, och det finns inget maxbelopp.
– De nya reglerna om sanktionsavgift innebär att återkravet blir ännu större. Reglerna tillämpas inte på uppgifter före 1 juli 2026, men tiden tickar ju på även efter den 1 juli 2026. Det finns en stor risk att det tillkommer även en sanktionsavgift på framtida återkrav för, säger Sophie Karlsson.
– Sanktionsavgifterna är en ytterligare katastrof. Att man inte talat om det mer i debatten är nog för att många inte förstått vad som sker, och politiken har varit ivrig att införa sådant som de anser ska stoppa kriminella, och då också varit beredda att offra delar som kan drabba enskilda eller anordnare väldigt hårt.
LÄS ÄVEN:
Så undviker du sanktionsavgift och bidragsspärr
Återkrav kan skärpas ytterligare 2028, ersättning kan hållas inne
Tidslinjen: Omprövning 2023 gav återkrav från 2010
- 27 okt 2026. Kammarrätten i Stockholm upphäver förvaltningsrättens dom och fastställer Försäkringskassans beslut om återkravet på 19 283 393 kronor. Mål 285-26 och 286-26.
- 2025-2026. Försäkringskassan överklagar eftergiften.
- 21 nov 2025. Förvaltningsrätten i Uppsala halverar återkravet. Mål 7127-24 och 2857-25.
- 9 april 2025. Försäkringskassan beslutar vid omprövning om ytterligare 4 200 939 kr i återbetalning. Det sammanlagda kravet är 19 283 393 kr.
- 23 okt 2024. Försäkringskassan beslutar vid omprövning om återbetalning av 15 082 454 kr.
- Maj 2024. Sista månaden som återkraven omfattar.
- 2024. Kammarrätten och Högsta förvaltningsdomstolen nekar prövningstillstånd i målet om indragningen.
- 25 mars 2024. Förvaltningsrätten godtar indragningen, och bedömer att den enskilde medvetet lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter.
- 29 juni 2023. Försäkringskassan drar in assistansersättningen efter en omprövning. De grundläggande hjälpbehoven bedöms till 12 timmar och 32 minuter per vecka.
- Juli 2016–maj 2024. Den sista återkravsperioden. Tillsammans med juni 2010–juni 2013 omfattas den av återkravet på 15 082 454 kr.
- 1 juli 2013–30 juni 2016. Period som omfattas av återkrav på 4 200 939 kr.
- Juni 2010–juni 2013. Första återkravsperioden.
- Juni 2010. Start för den period som återkraven senare omfattar.

Text av Valter Bengtsson
Chefredaktör och ansvarig utgivare för webbtidningen HejaOlika och papperstidningen Föräldrakraft, sedan starten 2006.





Man undrar i sitt stilla sinne vad en sådan person tar sig till? Kan han få personlig assistans om det nu är via kommunen? Assistansersättningen räknas ju inte som personens privata inkomst men det kanske går att norpa den ändå? Det kan inte bli mer Kafkaartat än så här i det här landet.
Vad görs åt det här, ingenting, det blir bara värre och värre. Förr blev man av med sin assistans eller ägaren av ett bolag tappar sitt tillstånd på sånt bolaget inte var medvetna om. Idag raserar man folks hus, liv och inga demonstrationer eller något får man höra. Det finns en dom som heter 1126-23 där brukaren fick under 20 timmar men man valde att bara dra av för den tiden som berörde grundläggande som var över 20 timmar. Man drog alltså inte av för hela ersättningen som man gjort där och kommunen fick ta över assistansen. Titta på den domen den borde kunna överklagas
I dessa fall, hur går det med de 3-4 miljoner som kommunen betalat till FK (för de 20 första timmarna varje vecka)? Får berörd kommun tillbaka detta av FK?