Är det för lätt att få bidrag? Vad säger forskningen?

Är det för lätt att få bidrag?

Den 14 februari 2025 ska ännu en utredning med förslag om ökade krav på personer i behov av ekonomiskt bistånd vara klar.

HejaOlika har intervjuat filosofie doktor Klara Hussénius vid Stockholms universitet om vad som är på gång, och i vilken mån förslagen kan minska eller öka utanförskapet.

Se intervjun på video

Vad handlar utredningarna om?

Kan du beskriva den förändring som pågår när det gäller stöd till personer i utsatta grupper?
– När det gäller ekonomiskt bistånd har vi två aktuella utredningar. En handlar om ett aktivitetskrav, och kom före jul. Sedan har vi en utredning, som kommer den 14 februari, som heter Drivkrafter och möjligheter i försörjningsstödet. Dessutom kommer en utredning i början på sommaren [om att begränsa tillgången till ekonomiskt bistånd för nyanlända och icke-medborgare].

LÄS ÄVEN:
Så vill regeringen begränsa bidragen ytterligare

– Om man sammanfattar kort vad som är gemensamt för utredningarna om aktivitetskrav och drivkrafter, så handlar de om villkoren för att beviljas ekonomiskt bistånd, och ersättningsnivåerna, med målet att fler ska gå från bidrag till arbete.

– Det finns också en idé om att det är för enkelt att beviljas ekonomiskt bistånd, och därför vill man på olika sätt göra det svårare. I regeringens retorik har man fokuserat mycket på att utrikesfödda är överrepresenterade bland de som tar emot ekonomiskt bistånd.

– Man insinuerar också att många får bidrag på oärliga grunder. Samtidigt är det rekordfå som får ekonomiskt bistånd just nu, och det handlar mer om etableringssvårigheter på arbetsmarknaden än bristande arbetsmoral.

Kan bli stora förändringar för enskilda

Hur stora förändringar kan det bli?
– Det är svårt att säga. Det beror på hur man går vidare med förslagen. Den utredning som redan finns om aktivitetskravet är en ganska stor förändring, om den går igenom. Idag har de flesta kommuner omfattande krav på aktiveringsinsatser för dem som ansöker om ekonomiskt bistånd, men det är frivilligt för kommunerna. Den nya utredningen föreslår att det ska bli obligatoriskt för kommunerna att ställa krav på aktivitet för dem som söker försörjningsstöd.

– Omfattningen av dessa krav är betydande. Det skulle handla om aktiviteter på heltid för i stort sett alla grupper av biståndsmottagare. Det är en stor förändring, både för de som berörs och för kommunerna.

– Det har framställts som att det idag inte ställs krav på dessa personer, vilket är en missvisande bild. Redan idag ställs i regel höga krav på de som söker försörjningsstöd. Det är dock en stor förändring om man skulle införa krav på heltidsaktiviteter.

– Ur ett forskningsperspektiv finns det inte mycket stöd för att kvantiteten, aktiviteter i termer av tid, är avgörande för om man kommer i arbete eller inte. Det handlar mer om innehållet i aktiviteterna och vilka insatser som görs. Det finns en risk att detta blir ett krav på att vistas i en lokal åtta timmar om dagen, oavsett individuella förutsättningar.

Hur påverkas personer med funktionsnedsättning?

Gäller de aktivitetskraven alla som kan vara i behov av ekonomiskt bistånd?
– Från början var tanken att utreda detta för de som står till arbetsmarknadens förfogande, men man har nu ändrat det så att det ska gälla oavsett försörjningshinder. Det innebär att även de som inte kan arbeta på grund av sjukdom eller sociala skäl omfattas. De som uppbär sjuk- och aktivitetsersättning undantas, men många med funktionsnedsättningar som inte kan ha heltidsaktiviteter skulle ändå påverkas.

Hur skulle personer med funktionsnedsättningar påverkas?
– Det är svårt att säga på förhand. Det skulle sannolikt se olika ut i olika kommuner, eftersom deras förutsättningar att tillhandahålla aktiviteter varierar. I vissa kommuner skulle det kunna leda till bra insatser, medan det på andra håll riskerar att påverka människor negativt. Socialtjänsten skulle också få ett stort ansvar för att bedöma vilka som ska omfattas och vilka som inte ska det.

Idén om bristande drivkrafter ifrågasätts

Hur ser Finanspolitiska rådet på detta? [Rådet släppte en rapport om arbetslinjen i maj 2024]
– Finanspolitiska rådet har framför allt resonerat kring förslaget om ett bidragstak och kritiserar premisserna för hela reformpaketet. De ifrågasätter idén om att människor har för lite incitament att arbeta. Enligt dem handlar det snarare om matchningsproblematik – att det finns människor som vill jobba men som har svårt att få arbete trots att jobb finns.

Vad vore korrekta åtgärder enligt Finanspolitiska rådet?
– De menar att fokus borde ligga på att rusta människor för de jobb som finns, och lyfter bland annat subventionerade anställningar. Ett intressant exempel som det finns en del forskning om är programmet IPS, Individanpassat stöd till arbete, där man jobbar intensivt med att få personer långt från arbetsmarknaden i arbete genom samverkan och riktade insatser.

– Ur mitt perspektiv är det också viktigt att lyfta den bredare frågan om att alla människor inte kan leva upp till arbetslinjens ideal om att vara heltidsarbetande hela livet. De som långvarigt får ekonomiskt bistånd har ofta komplexa problem som kräver insatser från sjukvården, psykiatrin och andra myndigheter.

Kan leda till växande sociala problem

Hur ser du på risken för ökat utanförskap och sociala problem om alla dessa förslag genomförs?
– Risken är stor. Man kan se konsekvenser på flera områden, som barnfamiljer där vräkningar kan öka, eller våld i nära relationer där hushåll kan nekas bistånd om en partner inte lever upp till kraven.

– Forskningen har länge uppmärksammat att kommunernas hårda krav tenderar att förstärka sociala problem, men det har inte fått gehör i politiken.

Finns det en offentlig debatt om detta?
– i hade ju en minister som, för några veckor sedan, sa att det är för slappt med kraven på arbetslösa. Jag skulle vilja säga att det är väldigt slappt med kraven på politiker, för här finns det väldigt mycket frågor att ställa som inte ställs.

– I och med att drivkraftsutredningen kommer hoppas jag att vi får en större offentlig debatt, där man lyfter det här från flera perspektiv. Med tanke på hur mediebevakningen ser ut så tror jag att folk i allmänhet har en bild som präglas väldigt mycket av det som våra folkvalda politiker säger. Och lyssnar man på vad de säger då är det väldigt lätt att få intrycket av att här har vi ett bidrag där utgifterna skenar. Att det är stora problem med människor som inte vill jobba, utan ligger hemma och latar sig. Den bilden är lätt att få.

– Men vi ser ju också, vilket civilsamhället har uppmärksammat och som ju också kommit fram i tidningsreportage, att fler och fler söker hjälp hos civilsamhällets organisationer. Många har svårt att få vardagen att gå ihop. Om man förstår kopplingen, att det har att göra med hur kommunerna jobbar med ekonomisk bistånd, tror jag att fler kan börja fundera kring det här på ett annat sätt.

Regeringen vill begränsa riksnormen

Regeringen vill också sänka det ekonomiska biståndet genom att ändra riksnormen?
– Ja, i drivkraftsutredningen ska man ta ett helhetsgrepp om riksnormen. Det betyder inte nödvändigtvis att den sänks, men man vill också begränsa kommunernas möjligheter att bevilja bistånd utanför normen. Det innebär i praktiken en åtstramning, särskilt för de som behöver bistånd för medicin och sjukvård.

Finns det någon motivering till detta?
– Jag har inte sett någon motivering till just detta om bistånd utanför riksnormen. När jag har pratat med politiker har jag inte hört någon argumentera för det. Om det går igenom blir det en pekpinne från staten om att kommuner bör vara mer restriktiva.

Samtidigt visar forskningen att riksnormen har urholkats under flera år?
– Ja, relativt sett är nivån på ekonomiskt bistånd lägre idag än tidigare. Vissa kommuner har gett bättre bistånd utöver riksnormen, men det är inte det regeringen vill stoppa, utan snarare möjligheten att bevilja extra bistånd för individuella behov, som tandvård och mediciner.

Utreder bara hur det ska göras, inte om det är rimligt

Har de aktuella utredningarna haft i uppdrag att undersöka även om reglerna behöver ändras, eller bara hur det ska genomföras?
– Aktivitetskravsutredningen hade i uppdrag att utreda hur det kan genomföras, inte om det är rimligt. Det saknas konsekvensanalyser, särskilt kring effekterna för barn och människor med stora behov av bistånd.

Vad tror du om framtiden?
– Det pekar mot stora reformer inom kort. Vi får forska på konsekvenserna, säger Klara Hussénius.