Lena Hallengren, när tar du ansvar för alla som mist sin assistans?
DEBATT. Den signal som Lena Hallengren ger i intervjun med HejaOlika, publicerad den 9 april, till den politiska oppositionen och funktionshinderrörelsen är oroande och vittnar om bristande lyhördhet.
Vi liberaler ser med stigande förvåning och oro på hur regeringen hanterar assistanskrisen. Det fanns förhoppningar om att ministerbytet för en månad sedan skulle öppna upp för ett mer moget, seriöst samtal om hur LSS-lagstiftningen ska utvecklas.
För det hade det krävts ändrade utredningsdirektiv.
Lena Hallengren framhärdar i att besparingsdirektiven i LSS-utredningen ligger fast. Det är inte något hon kan göra något åt, säger hon.
Och varför inte det?
Svaret är ju att finansminister Magdalena Andersson besparingsorder kvarstår. Kostnaderna för den personliga assistansen sticker i den socialdemokratiska elitens i ögon. Frihetens pris för de medborgare med omfattande funktionsnedsättningar är för högt, anser de.
Under mandatperioden har därför kraftiga nedskärningar gjorts och idag avslås nio av tio nyansökningar av personlig assistans.
Fusket visade sig vara försvinnande litet. Då var skadan redan skedd.
Hela den socialdemokratiska partiapparaten drog igång en kampanj om att fusket inom assistansen var så omfattande att det motiverade drastiska åtgärder. Fusket visade sig vara försvinnande litet. Till slut framkom att assistansmedel motsvarande 1,6 promille används felaktigt.
Då var skadan redan skedd. Socialdemokraterna hade lyckats svärta ner assistansbranschen som en fusk- och ruffelbransch. Oberoende forskare säger idag att regeringen formulerat kostnadsproblemet. Vad säger Lena Hallengren om det?
”Jag köper inte bilden. Det är inte min bild att regeringen dragit igång fuskdebatten,” är hennes svar.
Vi köper inte Lena Hallengrens historiebeskrivning. Menar ministern allvar med att ta ansvar för utvecklingen av den personliga assistansen vore det klädsamt om hon hade en något mer ödmjuk inställning till vad regeringen ställt till med, och vilka förödande konsekvenser det fått för enskilda individer.
När ska ni ta ansvar för alla de som mist sin assistans? Du försöker påskina att alliansen inte orkade fatta jobbiga beslut när den var i regeringsställning. Det denna regering gjort avseende assistans vittnar dock inte om styrka. Snarare handlar det om cynism.
Liberalerna kommer, såväl i opposition som i regeringsställning, alltid stå upp för den enskildes frihet och självbestämmande. Samtidigt som vi tar ansvar för assistansreformen ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Vi menar allvar när vi vill föra samtal med funktionshindersrörelsen. Vi villkorar inte samtal, vi är genuint intresserade av att höra rösterna från verkligheten för utforma en politik förankrad i människors vardag. Till skillnad från regeringens politik med skygglappar och som inte förmår se individerna bakom kronor och ören.
BENGT ELIASSON (L)
Talesperson i funktionshinderpolitik
