”Vi får lita blint på herr Tegnell”
Att det dröjde innan personer med personlig assistans nämndes i myndigheternas coronainformation är bara ännu ett bevis på att Love Molin, 24 år, och hela assistans-communityn blir osynliggjord i alla offentliga diskussioner. Han blev faktiskt inte ens förvånad.
Love tar emot tillsammans med två assistenter på gården utanför sin lägenhet på Sjödalstorget i Huddinge i södra Stockholm.
I övrigt är gården tom denna heta onsdag i augusti, så när som på fastighetsskötaren som strosar omkring och placerar ut vattenspridare till törstiga buskar och blommor.
Isolerad sedan mars
Vid det här laget har Love varit mer eller mindre isolerad sedan i mars, eftersom coronaviruset skulle innebära livshotande konsekvenser med tanke på hans nedsatta lung- och andningsfunktion.
Love berättar att han snabbt märkte på sin omgivning och i media att något var på gång i världen, och han förstod att sannolikheten var stor att även han skulle drabbas.
Han kommunicerar med den alternativa kommunikationsmetoden auditiv scanning, som lite förenklat innebär att han väljer mellan två eller fler alternativ som presenteras av hans personliga assistent. Det sista alternativet är alltid ”eller något annat/eller inte”. Med en blinkning visar han vad han vill säga.
Metoden fungerar bra, förutsatt att kommunikationspartnern känner Love väldigt väl, och idag har han och assistenterna tillsammans utvecklat den så att assistenten viskar alternativen i Loves öra, och sedan säger svaret högt.
Sa godnatt via chatt
Fram till för några veckor sedan bodde han fortfarande hemma hos sina föräldrar, och höll sig då isolerad i en separat del av huset.
– Jag kunde inte ens krama min morsa, vi sa godnatt på videochatt när jag bodde hemma. Jag kunde vara ute på min egen altan, men längtade efter den större världen utanför.
Det han saknade mest under våren var att dra till centrum och träffa sin barndomskompis Julia, även kallad Jullan. Han blir ledsen när han tänker på det, och även om de träffats under sommaren så har det bara varit på två meters avstånd.
En assistent hade corona
Tillsammans med assistenterna införde han starkare hygienrutiner, som innebär att assistenterna använder munskydd och tvättar sina händer noggrannare än förut. En av assistenterna har haft konstaterad corona.
– Jag har klarat mig än så länge. Annars har jag haft tur, det är inte så många assistenter som har varit sjuka eller borta. Jag är ju beroende av att alla täcker upp vid behov.
Han har skjutit upp vissa läkarbesök, de som inte varit akuta, och när han besökt sjukhus byggde han och assistenterna en egen skyddsutrustning.
– Vi gjorde egna visir och byggde ett tält som jag kunde vara i, berättar Love.
Efterlängtad flytt
En av de bra grejerna som hänt under sommaren är att han flyttat hemifrån. Det har varit på gång länge, och så i juli var det äntligen dags. Nu bor han mitt i Huddinge centrum, fem trappor upp med egen stor balkong.
– Balkongen är mitt favoritställe. Det känns fortfarande lite konstigt men samtidigt skönt.
Love, som gillar att spela trummor, säger att ingen av grannarna har klagat än så länge, men däremot var det en granntant som hade åsikter om att han befann sig på gården samtidigt som hon skulle dricka kaffe.
– Hon klagade över min existens och tyckte inte att jag skulle vara här. Jag bemötte inte det då, men jag ska göra det med mitt trumset sen, säger han med glimten i ögat.
Bortglömd riskgrupp
Han tycker att det känns som att pandemin gjort människor mer själviska.
– Ekonomin går före i alla offentliga diskussioner, allt ifrån vem som ska prioriteras inom vården till debatten om att restriktionerna som gäller är överdrivna och kostar för mycket. Som om man bara kan skita i oss i riskgruppen. Att det dröjde innan personer med personlig assistans nämndes i myndigheternas coronainformation är bara ett bevis på att vi blir osynliggjorda i alla offentliga diskussioner. Jag blev faktiskt inte ens förvånad.
Orolig för alla vänner
Love förstod också tidigt att det skulle bli svårt att ta med sig assistenter och hjälpmedel till sjukhus, om han skulle bli sjuk, vilket är en förutsättning för att han ens ska ta sig dit.
– Jag har varit orolig för mig själv och hela communityn av vänner som lever med personlig assistans. Samtidigt känns det som det blivit starkare band mellan oss nu. Vi sitter ju alla i samma båt.
Han hoppas att en av lärdomarna från pandemin blir att vården skapar bättre förutsättningar för att de som har personlig assistans ska kunna få den hjälp de behöver.
Önskar politiska initiativ
– Jag önskar politiska initiativ för det. Det är obehagligt att inte veta om man kan få hjälp om man verkligen behöver. Till dess får vi lita blint på herr Tegnell och att han ska rädda oss.
Så snart som möjligt hoppas Love på att kunna genomföra en resa till Riga, något han planerat för länge.
– Corona har ju än så länge kommit i vägen, men så snart det är möjligt åker jag dit. Annars kanske jag kan åka till Nordkorea istället, haha, de skryter ju om att de inte har någon smitta där.
Tror på framtiden
Medan assistenten hjälper Love att lägga lite Daxvax i håret inför fotograferingen spelar Love upp några av sina favoritlåtar med Ted Gärdestad och Coldplay. Ljudet från byggarbeten några kvarter bort lyckas nästan överrösta musiken men Love bara skrattar och säger:
– Huddinge är framtiden. Livet går vidare och jag känner mig starkare än någonsin.
Spelar in podcast med Jullan
Namn: Love Molin
Ålder: 24
Bor: Egen lägenhet i Huddinge utanför Stockholm.
Gör: Isolerar sig i väntan på vaccin och spelar in podcast med vännen Jullan.
Intressen: Musik i alla former, spela trummor, producera musik, träffa vänner.
Favoritartist: Coldplay.
Tycker: Att pandemin gjort människor mer själviska.
Önskar: Politiska initiativ för att vården ska skapa bättre förutsättningar för att de som har personlig assistans ska kunna få den hjälp de behöver.
Instagram: @l0rdl0ve
Läs även om personlig assistans i LSS-skolan 2021.
