Förskolan som har Pella i fokus

Efter en mycket tuff start i livet hade hennes föräldrar inte en tanke på att det skulle finnas en förskola som skulle fungera för Pella.

Men så hörde de talas om Brandvakten i Malmö, och efter en flytt till samma område har den nya vardagen för familjen så smått börjat ta form.

In memoriam

Pella Söderdahl Sjögren
2021-2024

Pella gick stillsamt bort i sömnen i maj 2024, i sviterna av av sin hjärnskada.

Smittande leende

Utanför fönstren på Annetorpsvägen i Malmö yr snön runt i kastvindarna. Morgonens stormväder har orsakat trafikkaos och både tåg, flyg och bussar kämpar mot tidtabellerna. Här inne på Brandvaktens förskola är det dock varmt, lugnt och skönt.

Pella, 2,5 år, rosslar lite i sin andning idag. Hennes dagsform varierar mycket, vilket gör att hon sedan ett tag tillbaka även har med sig sin personliga assistent Bea Lundahl till förskolan. Bea hämtar och lämnar Pella och de promenerar den knappa kilometern till och från förskolan de flesta dagarna i veckan, så även denna onsdag. Här tar någon av förskollärarna Tina Malmgren, Anna Kendrin, Ulrika Artberger eller barnskötarna Sayra Aselzai och Denise Glantz emot.

Idag är endast två av Pellas fem förskolekamrater på plats, och förmiddagen började med en gemensam musikaktivitet. Nu är lunchen avklarad och Pella vilar i Beas famn. När pappa Alexander alldeles strax kommer förbi för att säga hej och samtidigt passar på att göra ett roligt ljud – i samma ögonblick som Bea lyfter upp Pellas armar i luften – kommer Pella att spricka upp i ett smittande leende.

Njuter i vita rummet

Efter vilan erbjuds valfri aktivitet utifrån varje barns dagsform och behov. Pellas favorit är ett av sinnesrummen, det vita rummet. Här finns bubbelrör, fiberoptik, musikhögtalare, vattensäng, spegelhus och en så kallad ”body rocker”. Allt i vitt.

Förskolläraren Tina följer med Bea och Pella till vita rummet, där Pella ska få lyssna på musik och känna på fiberoptiken i den sköna vattensängen.

När Pella fått hjälp att lägga sig tillrätta och fiberoptiken börjar sin böljande färgväxling, smyger ett hemlighetsfullt Mona Lisa-leende sig på. Leendet förstärks när Bea samtidigt skapar gungande vågor i vattensängen.

”Visste inte att specialförskolor fanns”

När Pella föddes bodde Alexander och mamma Julia i en lägenhet i centrala Malmö. Första tiden var mycket oviss och de visste inte om Pella skulle överleva. Efter en tid på sjukhus fick de komma hem, men utan någon bild av framtiden.

– Tanken på att Pella skulle gå i förskola fanns inte över huvud taget. Dels visste vi inte om hon skulle leva så länge, dels visste vi inte att det fanns en förskola som kunde passa henne, säger Alexander.

Trots att habiliteringen ”inte får rekommendera” val av förskola fick de en dag höra talas om Brandvaktens specialförskola av en specialpedagog. Kanske vågade hon säga det för att hon snart skulle sluta, tänker Alexander högt, men oavsett orsak så är de mycket glada och tacksamma för det idag. Risken är annars att de aldrig ansökt om plats på någon förskola för Pella.

Guld värt

Då Brandvakten ligger på Hyllie, strax utanför stan, och familjen raskt utökats med en lillasyster, började familjen se sig om efter ett hus i närheten. Idag bor de knappt en kilometer från förskolan, och den nya vardagen för familjen har så smått börjat ta form. Mamma Julia är just nu föräldraledig med lillasyster Edda och Alexander jobbar heltid.

– Förskolan har verkligen underlättat våra liv mycket och det är guld värt. Samtidigt som det är en stor avlastning för oss ger det också en känsla av en normal tillvaro för Pella, eftersom hon får möjlighet att gå på förskola som alla andra barn.

Alexander säger att han känner sig trygg med att förskolepersonalen har koll på sådant som sondmatning och medicinering. Dessutom har de både fokus och den tid som behövs för att lära känna Pella.

– Pella har många dåliga dagar, men här kan assistent Bea och personalen följa hennes dagsform. Förutsättningarna finns. Det borde vara självklart att habiliteringen rekommenderar Brandvakten till familjer som oss. Det ska inte bero på vem man råkar träffa och när.

”Familjerna hittar oss inte”

Brandvaktens specialförskola på Hyllie slog upp portarna 2018 efter en sammanslagning av två specialavdelningar på två andra förskolor. I en stor villa ryms en mängd olika sinnesstimulerande miljöer med bland annat bollhav och akka-bana. På gården finns ett stort orangeri med utemiljö fast inomhus. I det närliggande området finns grönområden och anpassade lekplatser.

Förskolan har idag plats för fler barn, men många familjer vet inte om att den finns.

– Det är svårt att nå ut tyvärr. Vi försöker sprida information via BVC och habiliteringen, men vi tror inte att den når fram till familjerna, de hittar oss inte. Tyvärr funkar det sällan att vara på en vanlig förskola för de här barnen, så resultatet blir att många blir hemma med en förälder istället, tror Ulrika Artberger, som är förste förskollärare.

Förskolläraren Tina Malmgren håller med:
– De som försöker på vanlig förskola upptäcker efter en tid att det inte funkar, när skötbordet blir för litet och hjälpmedlen eller behoven blir större i takt med att barnet växer.

Anordnar öppet hus

Genom att snart anordna öppet hus hoppas Ulrika att fler familjer upptäcker verksamheten.

– Specialförskolorna i Sverige är så få, förmodligen så få att de går att räkna på en hand, samtidigt som målgruppen ökar i takt med att fler barn med omfattande behov överlever. Många av de här föräldrarna lever en dag i taget eftersom barnets hälsa är så skör, de har inget perspektiv framåt. Därför är det extra viktigt att sådana som vi finns, och att de får information om oss tidigt.

På frågan om vad de tycker bäst om med sitt jobb svarar Tina Malmgren, Anna Kendrin och Ulrika Artberger i munnen på varandra:

– När vi ger ett barn tid och lärt oss tolka signalerna så att barnet själv kan påverka något, till exempel vilken bok vi ska läsa. Eller när man kan hjälpa barnet att komma till ro efter en kramp. Vi lär oss nya saker hela tiden, säger Ulrika och Anna nickar:

– De bästa stunderna är när man känner att man får kontakt.

Tina håller med:
– Jag har lärt mig så mycket. Till exempel att fortsätta prova saker även om barnet först inte verkar intresserad, och samtidigt kunna läsa av när det är läge eller inte. Men när vi provat något många gånger utan framgång, och så plötsligt ser man den där blicken av att barnet vet vad som väntar, och man får en positiv reaktion. Då känner man bara yes!

Hade inte kunnat jobba

En annan familj som är glada och tacksamma över att Brandvaktens förskola finns är Ajan och hans familj. Ajan är hemma idag då familjen fått besök av kommun och försäkringskassa för att ansöka om personlig assistans.

Mamma Ermina är själv förskollärare och ser inte i sin vildaste fantasi hur hennes treårige pojke skulle kunna få sina behov tillgodosedda på en vanlig förskola, även om han skulle få en resurs.

– Jag har 15 barn på den avdelningen jag jobbar och hinner knappt svara på ett sms från en förälder. Här får jag löpande bilder och information och personalen hör av sig vid minsta oro. Personalen känner både Ajan och oss väl och vi känns som en familj. Det känns tryggt att lämna honom i personalens händer.

Inte heller Ajans familj kände till förskolan från början.

– Vi kände bara till en förskola som tog emot barn med särskilda behov. De hade integrerad verksamhet och vi sökte till den. När vi fyllde i ansökan fanns det en ”bra att veta”-ruta där vi beskrev Ajans behov och diagnos. Placeringsenheten hörde sedan av sig och tipsade oss om Brandvakten.

Busig men ljudkänslig

Mamma Ermina beskriver sin son som extremt ljudkänslig eftersom det kan trigga hans epilepsi. Däremellan kan han vara väldigt aktiv, använda gåstol och tycker mycket om att busa. Både hon och Ajans pappa jobbar heltid, vilket hon knappast tror skulle varit möjligt om de inte hittat Brandvakten. De bor tio minuter bort med bil och både mor- och farföräldrar ställer ofta upp och hämtar.

Ermina önskar att hon känt till Brandvakten redan innan planeringsenheten hörde av sig.

– Tyvärr är det så med det mesta tycker jag. Idag har jag ett stort nätverk av funkisfamiljer via Instagram och Facebook, och är bland annat med i gruppen ”Funkisfamiljer i Malmö”. Via dessa kanaler får jag veta allt möjligt, och samtidigt känna gemenskap med andra.

Det borde finnas fler specialförskolor i Skåne och Sverige, det är hon övertygad om:

– Nu är det ren tur att vi bor så pass nära, men vi hade varit beredda att flytta om inte Brandvakten legat här. Personalen är go, bryr sig, fantastisk och gör allt för att både Ajan och vi ska känna oss trygga. Vi vet inte hur vi skulle klara oss utan dem. Jag önskar verkligen att de som bestämmer kom hit och såg hur verksamheten fungerar och hur viktig den är.

Öppet hus 24 januari 2024

Den 24 januari mellan 16.30-17.45 är funkisfamiljer välkomna till Brandvaktens förskola på Annetorpsvägen 8 i Malmö. Anmälan via mail till ulrikadesiree.artberger@malmo.se

Läs mer om förskolan på kommunens webbplats.