STIL-rapport: Uppblåsta siffror får assistansanvändare att framstå som fuskare

En rapport från STIL kritiserar myndigheter och politiker för oseriösa påståenden om omfattande brottslighet inom personlig assistans:

Siffror som saknar belägg i verkligheten används som fakta.

En dyr kontrollapparat har byggts upp, men utan större resultat när det gäller kriminalitet.

”Politiker plockar poäng”

”Det man främst har åstadkommit är att assistansanvändare betraktas som fuskare istället för medborgare”, skriver STIL:s ordförande Jonas Franksson i förordet till rapporten Assistansen och miljardmyten.

Han beskriver vidare att politiker använder personlig assistans som ”ett färgstarkt exempel på välfärdskriminalitet, för att plocka poäng i den politiska debatten”.

Uppskattningarna: Miljarder eller miljoner?

 

Brottsuppskattningar saknar faktaunderlag

STIL har inte gjort någon egen kartläggning av brottslighetens omfattning. Man har sammanställt befintliga rapporter från myndigheter och statliga utredare – totalt mer än 100 olika rapporter.

Trots mångfalden rapporter konstaterar STIL i sin analys att påståenden om miljardbelopp i fusk aldrig baseras på upptäckta brott, utan på den kritiserade metoden ”expert elicitation”.

• FUT-delegationen rapporterade år 2007 att fusket kunde uppskattas till 1,24 miljarder kronor eller mer än 10 procent av assistansersättningen.
• FUT-delegationens bedömning byggde på att myndighetsexperter hade uppskattat hur stor andel av utbetalningarna som kunde vara felaktiga.
• Man visste inte den verkliga omfattningen utan försökte göra den mest sannolika uppskattningen, vilket alltså landade på mer än 10 procent av assistansersättningen.

FUT-delegationens metod är dock kraftigt ifrågasatt. STIL hänvisar i sin rapport till  forskarna Niklas Altermarks och Hampus Nilssons analys ”Det handlar om miljarder” 2017. Forskarna hävdade att det saknas evidens för att expert elicitation lämpar sig för att uppskatta felaktiga utbetalningar inom personlig assistans. De ansåg att metoden inte är etablerad för denna typ av samhällsvetenskapliga frågor, och att tillämpningen dessutom avvek från rekommenderad metodik för expertbedömningar.

STIL lyfter vidare att Brå, Brottsförebyggande rådet, år 2008 kritiserade metoden och skrev att resultaten i bästa fall är rimlighetsbedömningar och i värsta fall rena gissningar. Brå kritiserade dessutom att resultaten redovisades med decimalers precision trots den stora osäkerheten.

Varningar om osäkra uppgifter har försvunnit

Rapporten pekar på att den siffra som senare citerades (2,1 miljarder kronor från ESV 2011) egentligen bara var en sammanvägning av uppskattningar. Experterna ansåg att den verkliga nivån kunde ligga mellan cirka 309 miljoner och 4,9 miljarder kronor. När myndigheter och politiker senare hänvisade till ”2,1 miljarder” försvann denna osäkerhet nästan helt, enligt rapporten.

En av STIL-rapportens viktigaste slutsatser är att miljardbeloppen inte utgjorde oberoende bekräftelser. I stället återanvände myndigheter samma metod, samma antaganden och tidigare skattningar. På så sätt skapades ett intryck av att flera olika utredningar pekade åt samma håll, trots att de i stor utsträckning byggde på samma ursprungliga antaganden, vilket i sin tur byggde på en kritiserad metod.

Siffrorna såg stabila ut, men saknade belägg i verkligheten.

Myndigheterna har inte hittat brott i miljardklass, men har ändå inte dragit slutsatsen att uppskattningarna kanske varit för höga. I stället har man tolkat skillnaden som att kontrollen ännu inte varit tillräckligt effektiv.

Mera fakta