Efter återkravsdomen: Stå på dig – överklaga!

Försäkringskassan återkrävde 1,2 miljoner i assistansersättning från Maria Andersson. Nu har förvaltningsrätten i Jönköping stoppat återkravet.

Maria vann processen med hjälp av juristen Josefin Mikaelsson:

– Tveka inte att överklaga. Återkrav ska inte vara ett skyddsnät för myndigheten när myndigheten själv gör fel.

”Ingen rättslig grund för återkrav”

Anledningen till återkravet var att Försäkringskassan i augusti 2024 ”upptäckte” att Maria, som lever med en cp-skada, fått 12 timmar assistans för mycket varje vecka. Felet omfattade nästan tio år, ansåg Försäkringskassan som begärde ett skyhögt återkrav.

Förvaltningsrätten slog 2 september 2026, mål nr 2927-25, fast att Försäkringskassan inte hade någon rättslig grund för återkravet.

LÄS ÄVEN:
Maria vann mot Försäkringskassan. Nu kräver C nödstopp för återkraven

Vad avgjorde att Maria vann över Försäkringskassan?

– Det finns flera aspekter men framförallt två saker avgjorde, säger Josefin Mikaelsson på Altius Advokatbyrå.

– När Maria började arbeta behöll hon samma antal assistanstimmar som tidigare. Försäkringskassan gjorde ingen minskning av timmarna, utan lade bara till en rad i beslutet om att de beviljade timmarna även omfattade den hjälp Maria behövde på arbetet. För Maria innebar beslutet därför att hon hade samma antal timmar före som efter att hon började arbeta. Förvaltningsrätten har konstaterat att beslutet kunde förstås som att Marias hjälpbehov var detsamma oavsett om hon befann sig på arbetet eller någon annanstans. Oavsett hur beslutet ska tolkas var det dessutom så otydligt formulerat att Maria inte skäligen kunde ha förstått att hennes rätt till assistans skulle påverkas när hon senare slutade arbeta.

– Försäkringskassan har dessutom hela tiden känt till samtliga omständigheter av betydelse i Marias fall. Försäkringskassan har känt till att Maria började arbeta och Försäkringskassan har känt till att hon slutade arbeta. Med denna information fortsatte Försäkringskassan att månad efter månad och år efter år betala ut assistansersättning i samma omfattning som tidigare. Försäkringskassan gjorde ingen omprövning av beslutet och vidtog inte heller några andra åtgärder. Försäkringskassans agerande, och brist på agerande, innebar även det att Maria inte skäligen borde ha insett att det kunde vara något fel.

Finns det någon risk att domen överklagas?

– Det finns alltid en risk att myndigheten överklagar. Försäkringskassan har två månader på sig att bestämma sig för om de vill driva ärendet vidare till nästa instans.

Går det att se en förändrad syn, är domstolar idag mer kritisk till myndigheten än tidigare?

– Det är för tidigt att säga. När det gäller Försäkringskassan upplever jag fortfarande att myndigheten river upp och minskar eller drar in assistansersättning trots att det inte har skett någon förändring hos den enskilde. Myndigheten kan också vara påfallande historielös och bortse från att rätten till assistans tidigare har bedömts utifrån andra förutsättningar och en annan praxis än den som gäller i dag.

– Jag tycker också att Försäkringskassan alltför sällan tar ansvar för sin egen del i de fall där felaktiga utbetalningar faktiskt har uppstått. Även när myndigheten själv har bidragit till, eller helt har orsakat, situationen är det ovanligt att den anser att det finns skäl att efterge hela eller delar av ett återkrav.

– Däremot tycker jag mig se en tendens till att domstolarna i större utsträckning granskar Försäkringskassans agerande. Därför är det viktigt att den enskilde själv är aktiv. Försäkringskassan har tidigare uppgett att myndigheten inte har möjlighet att ”korsköra” uppgifter mellan sina olika ärenden. Man behöver därför själv ha koll på vilka uppgifter man har lämnat till Försäkringskassan även i andra ärenden. Där kan det finnas viktig information som visar att myndigheten faktiskt har känt till vissa omständigheter under lång tid utan att agera.

– Det är sådant som den enskilde behöver lyfta fram och visa för domstolen. Man kan inte utgå från att Försäkringskassan själv kommer att göra det. I en process mot en myndighet räcker det alltså inte alltid att ha rätt – man måste också kunna visa varför.

Är det slut på att domstolar okritiskt går på Försäkringskassans linje?

– Det tror jag inte. Det finns fortfarande en stark tendens att utgå från att Försäkringskassans bedömning är riktig och det krävs en hel del för att få domstolen att se saken på ett annat sätt. Därför är det så viktigt att kunna peka på konkreta omständigheter som visar att Försäkringskassan har agerat felaktigt eller åtminstone på ett sätt som det finns anledning att ifrågasätta. Det räcker inte att säga att myndigheten har gjort fel – man måste kunna visa det.

Var Marias fall ”solklart”, eller fanns risk att hon skulle förlora?

– Det finns inga solklara fall när det gäller assistansersättning. Det finns en stark utgångspunkt i den här typen av ärenden att myndighetens bedömning är korrekt. I teorin ska den enskilde kunna driva sin process själv i förvaltningsdomstolen, men i praktiken är det ofta för komplicerat för någon som saknar juridisk utbildning och processvana.

– Den enskilde står mot en stor myndighet med högt utbildade jurister och betydligt större resurser. Utan juridisk hjälp blir därför utgångsläget väldigt ojämlikt. Det gällde även i Marias fall.

Vad tänker du om att enskilda personer utsätts för detta?

– Det är helt orimligt att Försäkringskassan lägger konsekvenserna av sin egen bristande handläggning på den enskilde. Myndigheten har känt till de relevanta omständigheterna i närmare tio år utan att agera och ändå förväntas Maria bära hela den ekonomiska konsekvensen.

– Återkravsreglerna kan inte vara avsedda att fungera som ett skyddsnät för myndigheten när det är myndigheten själv som har orsakat situationen.

– För den enskilde blir dessutom processen mycket betungande såväl ekonomiskt och juridiskt som genom den långvariga ovisshet som ett återkravsbeslut innebär. Det är en tydligt ojämlik situation där den enskilde i domstol ska möta en myndighet som har betydligt större juridiska och ekonomiska resurser.

Vilka slutsatser man kan dra av detta inför framtiden?

– Om man får ett beslut som man inte är nöjd med, och anser att myndigheten har gjort en felaktig bedömning, ska man inte tveka att överklaga. Det kan också vara klokt att ta hjälp av någon juridiskt kunnig för att bedöma beslutet och vilka möjligheter man har.

– Det här fallet visar framförallt att det är viktigt att stå på sig även när man står ensam mot en myndighet. Ett myndighetsbeslut är inte detsamma som att myndigheten har rätt.